Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Ibland när jag suttit i Sveriges Radios lobby – vidsträckt och ödslig som en hockeyrink i juli – och väntat på att en producent ska komma ut och lotsa mig förbi säkerhetskontrollens alla svängdörrar och luftslussar, då brukar jag studera hållningen och uttrycket hos alla som strömmar in och ut ur det allra heligaste. Huskroppens innanmäte där det hålls fler möten än du kan räkna till och det värks fram både kvalitetsjournalistik och kvalitetsflams.
De har en särskild stuns i stegen. De skjuter fram hakan. De har blicken stint fäst i fjärran. De bär världens missförhållanden på sina sluttande axlar.
Pinsamt länge hade jag en diffus uppfattning om vad ”public service” betydde. Och när jag öppnar ordlistan inser jag att jag fortfarande inte har kläm på det.
Ordklass: substantiv.
Uttal: pablik sö’rvis.
Radio- och tv-utbud präglat av mångfald och kvalitet och utan bindningar till olika intressen och maktsfärer.
Historik: belagt sedan 1979.
Varför 1979? Gubbgissning: dessförinnan var all media statlig. ”Radio” var SR, ”tv” var SVT.
Jag skulle kunna söka vidare i ordlistan efter vad som kännetecknar ”intressen och maktsfärer”, men har en känsla av att det är ett kaninhål att förlora sig i.
På sistone har det tjafsats om huruvida public service – SVT, SR och UR – lutar åt vänster eller höger.
Enligt en gammal undersökning skulle Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna sopa hem sisådär 70 procent i valet om det hölls i kolosserna på Gärdet.
Fel fel fel, ylar vänstern, det är en missvisande undersökning och dessutom daterad. I stället har de räknat repliker i ”Agenda” och kommit fram till att public service numera lutar kraftigt åt höger.
Vad ska man då kalla public service i stället? Skattemedia.
Själv har jag länge hört till gnölarna på högersidan. Men jag har svängt. Det är en bisarr föreställning att just public service-anställda ska lyckas hänga av sig alla åsikter, lutningar och övertygelser varje morgon när de stämplar in; att de ska förvandlas till gasform och bli renare än destillerat vatten.
Tror de det själva? Illa nog. Tror de att vi tror på det? Etter värre.
Är det inte rimligare att vi i stället beväpnar oss med lite sund mediekritik?
Säg att du lyssnar på Lunchekot, och de meddelar att i Gaza i går ägnade sig israeliska trupper åt prickskytte på palestinska småbarn, varefter de, som den judiska seden påbjuder, drack deras blod… enligt Hamas Telegrambyrå.
Kan du inte dra dina egna slutsatser?
En bra början vore att skrota det lika knöliga som skitfåniga begreppet ”public service”.
Det är till olycka för oss alla, framför allt för medarbetarna. Begreppet andas pösighet och grånade polisonger. Det får dess anställda att förknippa sig själva med heliga plikter, BBC:s knastriga röst som kungör ”This is London calling”, den fria världens stämma som ljuder över de ockuperade länderna där folk sitter vid kristallmottagarna och lyssnar, med risk för liv och lem.
Vad ska man då kalla public service i stället?
Jag har ett förslag: skattemedia.
Det är svenskt, det är sakligt, det är slagkraftigt. Lätt att komma ihåg och lätt att begripa.
De framskjutna hakorna kommer att protestera och fnysa att jag gör tjänst åt de slemma krafter som vill urholka publ… jag menar skattemedia.
Inget kunde vara felaktigare. Ordet ”skatt” är inte förklenande. Skatter är nödvändiga, skatter finansierar allt från briljanta tv-serier som ”Hundarna” till pensionsplacerare som pissar iväg miljarder på värdelösa batterifabriker. Och allt däremellan. SVT sitter på en sån guldgruva av dokumentärer att jag dagdrömt om ett lindrigt benbrott så jag hinner titta ikapp.
Men det är dags att befria medarbetarna från objektivitetens tvång Det är en omöjlig sytråd att balansera på, gnölarna både från höger och vänster vet det och kommer inte att tystna. Under tiden blir skattemedia allt ängsligare på sytråden.
Räta på ryggen. Ni är skattemedia.
Läs fler krönikor av Bengt Ohlsson:
”Kramen kommer att rädda Liberalerna”
”Varför tycker alla att det så dåligt att sätta barn i fängelse?”
”Mitt promenerande var en tydlig dårsignal”
