Det doftar kaprifol i Villastaden när Birgitta Ohlsson gästar sitt första home party på tolv år – och det allra första som centerpartist.
Regn i luften och ett trädäck dukat med plockmat.
En konsult med silversnagg kastar ut en fråga till gästerna på Östermalmsinnergården:
– Hur många här är före detta liberaler?
Ett gapskratt ekar mellan husen när en majoritet räcker upp händerna.
En man med näven i luften ropar att han minsann fortfarande är liberal.
Bara inte ”Liberal”, som i att han sympatiserar med riksdagspartiet.
***
Den som följer Birgitta Ohlsson genom Stockholm träffar dem överallt, de liberalt sinnade gräsrötterna som nu sprids för vinden.
L-veteranen Christer Hallerby kallar dem för ”Folkparti-diasporan”. De aktiva medlemmar och förtroendevalda som gått ur Liberalerna, och nu irrar runt i förskingringen.
En del känner sig hemlösa – andra har sökt sig till Centerpartiet. De förenas av att de fortfarande kallar sig för folkpartister.
Birgitta Ohlsson har mött många gamla bekanta under sina första månader i Centerpartiet. Och sedan hennes kandidatur har en ny våg tillströmmat.
– Vi har haft träffar som vi kallar ”liberala värmestugor” i Centerpartiet under våren. Då känns det som att vara på en Folkpartiet reunion! säger Birgitta Ohlsson.
När Birgitta Ohlsson drar igång sin personvalskampanj är det med ett entourage av ex-liberaler som volontärer.
Men hur mycket folkpartism tål Centern?
Och är Birgitta Ohlsson för mycket solospelare för ett folkrörelseparti?
– Inte alls, säger home partyts värdinna Helena Schmidt på innergården.
Schmidt blev politiskt aktiv i Centerpartiet efter många år i näringslivet, på Ikea.
– Det är väldigt mycket samma känsla i Centerpartiet som på Ikea. Jättehögt i tak och en platt organisation.
Lantbrukarnas tidning ATL, däremot, kallar Stockholmscenterns jubel över Birgitta Ohlsson för ”ett slag i ansiktet på bönderna”.
De utnämner henne till en av landsbygdens främsta meningsmotståndare.
Fakta.Birgitta Ohlsson
Ålder: 50
Aktuell: Kandiderar för Centerpartiet. Ger ut boken ”Hon jag en gång var” i september.
Bor: Stockholm.
Familj: Maken Mark Klamberg, professor i folkrätt vid Stockholms universitet, och två döttrar, 12 och 16 år
Politisk karriär: Ordförande för Liberala ungdomsförbundet 1999-2002. Riksdagsledamot för Folkpartiet/Liberalerna 2002 till 2018. EU-minister i Fredrik Reinfeldts regering 2010-2014. Tidigare chef för National Democratic Institutes program för politiska partier i Washington.
En vegetarian som vill bevara vargstammen och är emot EU:s jordbruksstöd och industriell köttproduktion. Inte mycket mer än en trofé i kampen mot Liberalerna.
Och så dundrar de fram några varningens ord: Tar man Liberalernas väljare, politik och gamla politiker kanske man vaknar upp en dag och inser att man blivit Liberalerna.
Birgitta Ohlsson viftar bort kritiken.
– Ett liberalt parti som vill växa kan inte bara rikta in sig på stad eller land, utan man måste hitta liberalt sinnade var de än finns. Och de finns både på gårdar och i höghus.
En vecka efter home partyt, ett par kilometer söderut, samlas den folkpartistiska diasporan i Stadshuset.
När Birgitta Ohlsson kom ut som Centerpartist i mars råkade hon pricka in ett datum mittemellan två avgörande dagar i Liberalernas inbördeskrig.
Ett par dagar efter fredagen den 13, då Simona Mohamsson välkomnade SD-ministrar i regering, och gav Jimmie Åkesson en stor kram.
Och ett par dagar före det numera rikskända digitala landsmötet, där ett splittrat L röstade om fortsatt förtroende för Mohamsson.
Då annonserade liberal efter liberal sin avgång. Som Jan Jönsson, som var gruppledare för Liberalerna i Stockholms stad.
När han tackas av står Stadshusets dörrar öppna mot Riddarfjärden. Birgitta Ohlsson skrider in i Rodebjerklänning i centergröna fäger. Hennes schema är späckat – hon har en bok som måste skrivas klart i dagarna – men det här är en högtid hon inte kan missa.
– Jan har varit symbolen för motståndet mot den nya linjen.
Hon har sonderat lite i förväg vilka som ska komma och inte, mån om att det blir en värdig tillställning för hennes gamla vän.
– Jag känner lite ansvar. Jag är en sådan som alltid får prata på begravningar.
Ohlsson har inte varit aktiv i Liberalerna sedan 2018, men de senaste åren har hon ändå ofta fått frågan om hon vill prata på olika folkpartiveteraners minnesstunder.
Den liberala striden utkämpas ofta in i det sista.
– Jag vet inte hur många dödsannonser jag skrivit. Till folk ur den äldre generationen som sagt till sina barn att de absolut inte vill associeras med den här vridningen.
Men Birgitta Ohlsson behöver inte hålla tal i dag, för Jan Jönsson har bjudit in kören Gatans röster, bestående av medlemmar som lever i social utsatthet, som ger en avskedskonsert.
Birgitta Ohlsson blir överöst av kramar från avhoppade unga, gamla, folkvalda och tjänstemän på olika nivåer.
Här syns hela folkparti-diasporan: från Bengt Westerberg till Jönssons avgående stab. En lokalpolitiker pekar menande på hålet i sitt kavajslag där partinålen suttit, fram till häromdagen.
Malin Sjöberg Högrell och Jennie Claesson, som startat utbrytarpartiet Liberalt initiativ – Folkpartisterna i Uppsala, är de enda som ser riktigt glada ut.
– Det känns som skolavslutning och begravning på samma gång, säger Amalia Holm Grenfors, som är Birgitta Ohlssons kampanjgeneral.
Birgitta Ohlsson sveper med blicken över den stora salen.
– Man får syn på mycket genom att notera vilka som INTE är här. Ingen från den nuvarande ledningen i L.
****
Egentligen bör inte Birgitta Ohlsson kramas. Eller skaka händer, eller trängas på valmöten.
2024 svävade hon mellan liv och död på ett sjukhus i Washington.
Efter att hon överlevt en aggressiv bröstcancer hade cellgifterna gett henne akut leukemi.
Den 19 juni firade hon sin ”födecellsdag”. Det betyder att det gått två år sedan stamceller från en 21-årig tysk man räddade hennes liv.
Nu ilar hon runt i Stockholm i ett rasande tempo med en stor kanvasväska full med flygblad och bokmanus. Hon väljer mellan att bära den på ena sidan, där hon har ett brutet revben, eller den andra, där hon har en venport inopererad. Det blir oftast revbensaxeln.
– Så länge det bara är ett revben som går sönder här och där, och så länge det inte punkterar lungorna så är det ingen ko på isen. Man flyttar sina gränser.
Cancercellerna är i remission, även om hennes amerikanska läkare lärt henne att tänka på dem som terrorceller som kan väckas till liv. Häromdagen upptäckte hon ett ilsket blåmärke på benet, och kände en ilning av skräck från mardrömsveckorna den där vintern.
– Men då sa min dotter ”mamma, du gick in i ett bord häromdagen, det är därför”.
Hon har blivit härdad. Kanske lite krass. 20 tabletter om dagen måste hon äta för att hålla sjukdomarna i schack – och i kalendern ligger ett tätt blodprovsschema.
– Jag har inte blivit en bättre människa av att vara dödssjuk. Men jag har lärt mig mer om vården. Det personliga är politiskt. Jag har blivit expert på hälsofrågor! säger hon med viss ironi.
Liberalerna är ett akademikertungt storstadsparti, som inte har någon riksdagsrepresentant norr om Uppsala längre.
Centerpartiet har rötterna hos självägande svenska bönder.
Kan det uppstå kulturkrockar när besserwissriga folkpartister kommer in i en mer decentraliserad beslutsanda?
Tanken slog Centerpartiets valgeneral Gustaf Arnander, när tillströmningen av Liberaler var som intensivast i våras.
– Vi funderade på att skriva en halvt rolig lathund till liberalerna: ”Välkommen till Centerpartiet. Det här är de stora kulturella skillnaderna”. Men Birgitta kände att det inte behövdes, säger han.
Ett exempel på en sådan kulturskillnad, menar Arnander, är att i ett folkrörelseparti placerar man inte en stjärnrekrytering på plats ett på valsedlarna.
Birgitta Ohlsson har fått ett slags golf-handicap, och måste slåss för en riksdagsplats från plats fyra på Centerns Stockholmslista (C har idag 3 riksdagsmandat i Stockholms kommun). Trots att hon är betydligt mer känd än partiledaren.
C-toppen i Stockholm, Jonas Naddebo, berättar stolt hur han luckrade den centerpartisiska myllan innan Birgitta Ohlsson sattes upp på listan.
– Jag jobbade i sex veckor för att förankra det här i rörelsen.
När medlemmar frågade om partiet tänkte göra samma manöver för fler ex-liberaler drog Naddebo i bromsen. Medlemsdemokratin fick inte utmanas för mycket.
– Det var det inte riktigt läge för. Men Birgitta var både chockad och imponerad över att inget läckte ut, fast så många kände till vad som var på gång.
Naddebo spricker upp i ett jovialiskt flin.
– Då fick jag förklara för Birgitta att Centern är en folkrörelse. Vi är lite som sossarna: När vi väl bestämt oss, då sluter vi upp. Det är ganska annorlunda från hennes förra parti. De är duktiga på att backstabba varandra.
I Stadshuset satt två politiska sekreterare och funderade på om de kunde göra något för att underlätta för de exil-liberaler som kom till partiet efter Birgitta Ohlssons entré.
William Ejeborg och Johanna Tegelstam hade själva lämnat Liberalerna för Centern, i besvikelse över partiets vägval, och visste hur svårt det kan vara att acklimatisera sig i en ny partikultur.
– Det är lite som att flytta till Norge. Det mesta är sig likt, men det är lätt hänt att man fokuserar på de små skillnaderna. Man känner att ”det är lite bonnigare här”. Precis som i Centerpartiet, säger William Ejeborg.
När Birgitta Ohlsson höll tal på de liberala värmestugorna slogs Ejeborg av att hon sade samma saker som för tio år sedan. Det gjorde honom inte besviken – tvärtom.
– Det tror jag är en trygghet för många. Att bli påmind om det man engagerade sig för en gång i tiden, säger William Ejeborg, och upprepar slagordet från Birgitta Ohlssons flyers: ”Samma ideal. Nytt parti.”
Han är en av de ”Birgitta-aktivister” som volontärarbetar i hennes kampanj.
För dem tycks Birgitta Ohlsson fylla en funktion som en tidskapsel tillbaka till ett folkpartistiskt Camelot: En mytomspunnen, gyllene era då alla var idealister och världen var på väg åt rätt håll.
En regnig junikväll drar de igång kampanjen i en Centerpartilokal i Stockholm. På storbildsskärmen står det ”HON ÄR TILLBAKA” i rosa och grönt.
Volontären Nicholas Nikander presenterar sig.
– Jag har varit valledare för det gamla partiet, eller Lord Voldemort eller vad man nu ska kalla det.
Han visar kartor över de Stockholmsområden där Birgitta Ohlsson kan ha stor chans att vinna röster från moderatkvinnor.
I hans excelfiler fördelas Birgitta-aktivisterna över staden, för att dela låtsas-östrogenplåster, riktade mot de kvinnliga storstadsväljare som Birgitta Ohlsson tror kommer avgöra valet.
Kampanjledaren Amalia Holm Grenfors ger instruktioner.
– ”Vi önskar att det var riktiga östrogenplåster”, kan ni alltid säga, ”men det är det inte”. Snåla inte med plåstren, de är en bra conversation starter.
Hon uppmanar också volontärerna att betona det som Liberaler ibland har tvivlat på.
– Det är dags att berätta att det finns ett socialliberalt hjärta i Centerpartiet som bultar. Annars skulle Birgitta inte ha valt partiet och inte vi andra heller.
Alla är inte helt övertygade om just det.
Som en man i randig t-shirt som gick med i Folkpartiet som 13-åring och har jobbat för partiet i flera olika funktioner.
Nu ska han kampanja för Birgitta Ohlsson. Men hans medlemskap i Centern är så nytt att han inte vill ha sitt namn i tidningen.
Även om han nu betraktar Liberalerna som ett förlorat parti med en ”söndertrasad” partiorganisation har han tvekat lite inför Centern.
Känslorna har inte funnits där, även om det varit rätt på pappret.
Han berättar för Birgitta Ohlsson om en slags fantomsmärtor efter folkpartismen – den som för 45 år sedan fick honom på fall.
När han beskriver den traditionella folkpartisten – en kulturradikal person som brinner för HBTQI-rättigheter, bildning, bistånd, funktionsrätt och flyktingar – låter det nästan som om han beskriver en person som krossat hans hjärta.
Birgitta Ohlsson nickar instämmande när han berättar om sin förhoppning.
– Centerpartiet har inte riktigt brunnit på det sättet. Men i takt med att fler folkpartister gått med så förändras det. Centerpartiet håller kanske mer och mer på att bli som Folkpartiet en gång var, säger han.
Det är Daniele Fava övertygad om.
Han bär Birgitta-keps – lantmännengrön med rosa detaljer –– och menar att hennes kandidatur var det bästa som kunde hända Centern.
– Det är som en dröm att hon nu gör samma resa som många av oss andra redan har gjort.
Han gick över 2021. Men det var när han började gilla dansbandslåtarna som spelas på partimiddagarna som han förstod att han blivit en riktig Centerpartist.
Samtidigt låter han som en obotlig folkpartist:
– Vi hjälps åt nu, vi gamla folkpartister, att vitalisera det ideologiska samtalet i Centerpartiet. Höja nivån.
