Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
I München inskärpte den amerikanske utrikesministern Marco Rubio häromdagen att USA under Donald Trumps ledning inte har för avsikt att bygga en ”global välfärdsstat”.
Den som söker efter en stark administratör av en internationell koalition av liberala demokratier upptagna av klimatkris och frihandel har inget att hämta i Vita huset längre.
Plånboken är stängd och engagemanget slut för det slags blåögda experiment.
Budskapet förvånade få.
Att Europa måste bli mer självständigt – bättre på att försvara sina gränser och inre samhällen utan säkerhetsgarantier eller ekonomisk assistans från USA – är en trumpistisk talepunkt som många européer nu bejakar.
Marco Rubios tal i München möttes av lättade applåder från det säkerhetspolitiska etablissemang som lyssnade.
En av Sveriges representanter på plats, den moderata ministern för civilt försvar, fångades på bild när han förärade Rubio en stående ovation.
Men vad som utspelades på nästa europeiska hållplats sätter Rubios budskap i München i en lite annan dager.
Amerikanen besökte Budapest där val ska hållas den 12 april. Rubio framträdde med den sittande premiärministern Viktor Orbán som ligger efter den mer EU-vänlige oppositionsledaren Péter Magyar i opinionsmätningarna.
Nu var Rubios reservationer inför att involvera USA i europeisk politik som bortblåsta.
Vita husets engagemang för Orbán var reservationslöst och handgripligt, intygade Rubio.
– President Trump är djupt engagerad i er framgång, eftersom er framgång är vår framgång, sade han.
Det är svårt att tänka bort Orbáns ideologiska vägval ur ekvationen
Den bilaterala förståelsen mellan Orbán och Trump är så djup, försäkrade Rubio, att USA står redo att föra över pengar om Ungern skulle hamna i ett ekonomiskt trångmål. Var det första gången en representant för den här Trumpadministrationen skramlade med amerikanska pengar på plats i Europa?
Rubio förklarade att grunden i den fördjupade alliansen var Trumps och Orbáns nära personliga relation.
Men det är svårt att tänka bort Orbáns ideologiska vägval ur ekvationen. Det europeiska land som Trump uppfattar som USA:s närmaste bundsförvant i Europa – som man vill beskydda och värna, med reda pengar vid behov – är det som i praktiken genomfört en illiberal revolution. Som inskränkt mediernas, universitetens och rättsväsendets oberoende, som fjärmat sig från EU och närmat sig Putin.
Det reflekterar Trumps auktoritära impulser på hemmaplan i USA. Men löftet om amerikanskt ekonomiskt stöd – förmedlat inte till Ungern som stat, utan till en enskild part i en nationell valrörelse – ger kanske också en fingervisning om hur Trump tänker bygga internationella allianser under återstoden av den andra mandatperioden.
Löften om pengar och gynnsamma undantag från tullar och sanktioner till utländska politiker och partier som attackerar status quo, som torpederar avtal och allianser som Trumpadministrationen uppfattar som ett hinder för välstånd och stabilitet.
Det är i skrivande stund 208 dagar till höstens val i Sverige, ett land vars politiska offentlighet Trump och hans folkrörelse ofta intresserat sig för.
Marco Rubios involvering i den ungerska valrörelsen mindre än två månader innan valdagen är en förvarning till alla europeiska länder vars vägval Trumpadministrationen betraktar som avgörande för den kristna civilisationens fortlevande. Sverige, inkluderat.
Läs mer:
Michael Winiarski: Den här gången käftar Europa emot Trump
Orbán: EU – inte Ryssland – är det stora hotet
