Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Efter den statliga polisens dödliga framfart i Minneapolis tar amerikanska intellektuella bladet från munnen.
Explicita jämförelser med den europiska fascismen och nationalsocialismen görs nu i stora liberala medier som New York Times, Guardian och Atlantic.
”Ja, det är fascism”, skriver författaren Jonathan Rauch om Trumpadministrationen i tidskriften Atlantic.
På New York Times liberala ledarsida liknar den konservativa opinionsbildaren och juristen David French laglösheten i Minneapolis med den som rådde i Nazityskland.
Guardian citerar den amerikanske journalisten och historikern Garrett Graff: ”Låt oss vara tydliga”, skriver Graff om Minneapolis, ”en amerikansk stad under ockupation av en fascistisk hemlig polis”.
Ett mer graverande tonläge än vanligt präglar också varningarna från tidigare presidenter. Demokraten Bill Clinton antyder i sitt inlägg om Minneapolis att den amerikanska demokratin är på väg att ersättas av något annat än folkstyre. ”Om vi ger upp våra rättigheter som vi haft i 250 år, kanske vi aldrig får dem tillbaka”, skriver Clinton.
Under det decennium som Trump dominerat den amerikanska politiken har många kritiker beskrivit hans retorik som fascistisk.
Men det är skillnad, menar debattörerna nu, mellan fascistiska utspel och en fascistisk regim – en stat som dödar sina medborgare och omedelbart skänker de maskerade poliser som hållit i vapnen total straffrihet. Vilket vicepresidenten JD Vance gjorde efter att en ICE-agent dödat demonstranten Renée Good i Minneapolis den 7 januari.
Fascismen, skriver Jonathan Rauch i Atlantic, strävar efter att ”krossa motstånd och skriva om samhällskontraktet”. Under Trumps andra mandatperiod har politiseringen av det nationella rättsväsendet och skapandet av en ”paramilitär” polisstyrka i ICE och gränspolisen skapat något mer instrumentellt än det brutala skådespel som Trump ofta iscensätter på kampanjscenen och i sociala medier, menar han.
De som ser framväxten av en fascistisk polisstat i USA lyfter fram den operativa kraften i den statliga poliskåren. ICE har nu större budget än alla de andra statliga brottsbekämpande myndigheterna tillsammans, mer pengar än femton andra länders försvarsmakter.
I New York Times beskriver David French Minneapolis under ICE:s ockupation som en ”dubbelstat”, med hänvisning till den tyska juristen Ernst Fraenkels bok ”Der Doppelstaat” från 1940.
Under den tyska nazistregimen existerade två samhällen parallellt: en normal stat där lagar upprätthölls och en undantagsstat där medborgarna gradvis berövades sina fri- och rättigheter.
De två amerikanska demonstranter som dödades i Minnepolis – Renée Good och Alex Pretti – var omedvetna om att de inträtt i den laglösa fasciststaten, menar David French i New York Times.
”En av de sorgligaste sakerna med dödandet av Good och Pretti är att man kunde se att ingen av dem verkade inse faran förrän det var för sent….”, säger David French. ”De må ha irriterat federala poliser, men ingenting i deras hållning tydde på att de upplevde det minsta av hot”.
Alex Pretti hade inte förstått vidden av hotet i den nationella säkerhetschefen Kristi Noems varning.
Den åttonde januari, dagen efter dödsskjutningen av Renée Good, skickade Trumpadministrationen ytterligare flera tusen maskerade poliser till Minneapolis. Om någon rörde dem, förklarade Noem, ”skulle de få känna på lagen i dess fulla omfattning”.
Läs mer:
”Vi visar att vi inte kommer att ge upp”
Så blev ICE en stormtrupp i nationalismens tjänst
Dödskjutningarna i Minneapolis – detta vet vi
