Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Michelangelos marmorstaty av David på Galleria dell’Accademia i Florens är – som alla som sett den vet – en upplevelse av intensiv och närmast utomjordisk skönhet. Så pass att den har varit med och bidragit till det så kallade Stendhal-syndromet, alltså den reaktion som sägs ha drabbat den franske författaren under ett besök i staden 1817, när han exponerades för dess otaliga konstskatter. Det handlar om ett psykosomatiskt tillstånd som kan orsaka bland annat yrsel, hallucinationer och häftiga gråtanfall.
Samma reaktioner riskerar i dag att drabba det svenska herrlandslaget i fotboll, låt vara av helt andra anledningar. I dagens match mot Frankrike är de alla – från den konsthistoriskt bevandrade målvakten Jacob Widell Zetterström till den bibelsprängde anfallaren Anthony Elanga – i samma underdogsituation som David, ställd inför den till synes oövervinnerlige tvekampskämpen Goliat, beväpnad med benskydd av brons, tunga anfallsspjut och uppblåst arrogans.
Souness replik, oförglömlig, är i dag högaktuell
Kanske är den sistnämnda vårt bästa hopp. I vilket fall finns det skäl att dra sig till minnes vad Skottlands mustaschprydde lagkapten Graeme Souness ska ha yttrat när hans evigt nederlagstippade land i VM 1982 skulle möta det mytomspunna brasilianska landslaget med Zico, Eder, Falcão, anfört av den kedjerökande ikonen Sócrates. Efter slantsinglingen lyckönskade domaren de båda lagkaptenerna med orden ”Må det bästa laget vinna”. Souness replik, oförglömlig, är i dag högaktuell: ”I fucking hope not.”
Läs fler texter av Björn Wiman. Prenumerera också på nyhetsbrevet Wiman & Beckman där han och Åsa Beckman varje måndag väljer favoritartiklar och ger kulturtips.