Boklistan: Färska dystopier, bokdödens maskinist, skyddsjakt och djävulspiss

I sitt vidriga krig mot böcker har nu mångmiljardären Jeff Bezos sett till att lägga ner bland annat bokbevakningen på anrika Washington Post, som han numera äger. Det är en logisk fortsättning på den utplåning av den fysiska bokhandeln som hans Amazon länge har ägnat sig åt. Bezos vill naturligtvis hänga med de andra i gänget som förbjuder böcker, trakasserar universitet och i största allmänhet vill sänka den allmänna läskunnigheten. På sikt är målet att utrota alla berättelser som inte är deras – som föreslår andra tolkningar, alternativa synvinklar och narrativ de inte kontrollerar. Och så är det den farliga empatin. De hatar empati mest av allt.

■ ■ ■

Jag ser ner på folk som använder Facebook. Jag föraktar folk som finns kvar på X. Och jag avskyr folk som beställer sina böcker via Amazon. Riktiga läsare gör inte så; riktiga läsare förlitar sig på sin lokala bokhandel och beställer böckerna därifrån, eller direkt från förlaget.

■ ■ ■

Vad gäller den sortens miljardärer så har jag länge förordat skyddsjakt på dem. Det är tydligt att populationen är för diger och kvoterna för snåla. De river får. Äter våra hundar och katter. They are eating the pets!

■ ■ ■

Få har kommenterat miljardärernas själlöshet bättre än Joyce Carol Oates, som häromsistens funderade kring Bezos gode vän och miljardärskollega Elon Musk på hans egen ägandes plattform X:

So curious that such a wealthy man never posts anything that indicates that he enjoys or is even aware of what virtually everyone appreciates— scenes from nature, pet dog or cat, praise for a movie, music, a book (but doubt that he reads); pride in a friend’s or relative’s accomplishment; condolences for someone who has died; pleasure in sports, acclaim for a favorite team; references to history. In fact he seems totally uneducated, uncultured. The poorest persons on Twitter may have access to more beauty & meaning in life than the ’most wealthy person in the world’.

■ ■ ■

I skrivande stund informeras jag om att Natur & Kulturs imprint Legenda inleder en serie science fiction-klassiker som börjar med Arthur C Clarkes ”Möte med Rama”, Ursula K LeGuins ”Där världen kallas skog” och Ray Bradburys ”Invasion på Mars”. De utspelar sig i en framtid som miljardärerna gör sitt bästa i att ödelägga och som vi aldrig kommer att få uppleva, men å andra sidan handlar ju all sf om den tid den skrevs i. I synnerhet Bradburys novellsamling är värd att begrunda. I särskilt novellen om hur en expedition från jorden på fyllan skjuter prick på konstverk i de vackra marsianska ruinerna.

■ ■ ■

Ett roligare ämne är antologin ”Ambrosia eller djävulspiss”. Undertiteln är ”Religiösa perspektiv på alkohol i historia och nutid” och den är redigerad av Ernils Larsson och Kajsa Ahlstrand för Makadam förlag. Här utreder svenska forskare alltifrån väckelserörelsens alkoholhalt och risvinets betydelse i shinto, till buddhismens huvudinvändning mot alkohol (den leder till lättja) och vinet i de abrahamitiska religionerna.

Intressant för oss syndare är professor Lena Roos skildring av hur Martin Luther skilde mellan öl och vin utifrån att vinet kan härledas till Bibeln och alltså är välsignat, medan ölet är gjort av människohand. Men! En gång var han på bröllopsfest och bjöds på dåligt vin och gammalt bröd. Han ”konstaterade att på det viset fick man åtminstone tillfälle att vänja sig vid det som skulle bjudas i helvetet”.

■ ■ ■

Vad gäller veckans kritikerlista så kan vi konstatera att det blev en kort stund av lycka för den svenska bandykulturen, representerad av Nils Håkansons ”Bandy futura”. Futura kan väl å andra sidan sägas vara täckt i de två nya böckerna på listan. Soraya Bays debutnovellsamling ”Ymnighetshornet” avslutas med en rejäl dystopi som målar upp en framtid precis som den Bezos och de andra i hans gäng vill skapa. Även Ian McEwans nya roman behandlar en framtid som kollapsat. Eller som Bezos skulle säga: en framtid att älska. Inte undra på att miljardärseliten hatar oss läsare.

■ ■ ■

Läs tidigare nyhetsbrev om böcker.

1. Ingela Strandberg: ”Under sjöarna”

Norstedts, 76 sidor (1)

Nya samlingen påminner om att det går att dikta om liv, död och kärlek bortom nednötta fraser.

2. Samanta Schweblin: ”Det goda onda”

Övers. Annakarin Thorburn. Tranan, 240 sidor (3)

Sex nya, mästerligt oroande och förtätade noveller från den argentinska författaren.

3. Torborg Nedreaas: ”Av månsken växer ingenting”

Övers. Cilla Naumann. Wahlström & Widstrand, 288 sidor (2)

Norsk romanklassiker från 1947 år om abortförbud och moralism som uppmärksammats på nytt.

4. Richard Flanagan: ”Fråga 7”

Övers. Niclas Hval. Albert Bonniers förlag, 304 sidor (4)

Sökande essäroman om moraliska paradoxer av en författare som inte hade existerat utan atombombningen av Hiroshima.

5. Therese Bohman: ”Kammakargatan”

Norstedts, 126 sidor (7)

Tät, stämningsfull och romantisk julberättelse om ett svunnet Stockholm och en lika svunnen ungdom.

6. Åsne Seierstad: ”Ofred. Ryssland inifrån”

Övers. Jan Stolpe. Polaris, 656 sidor (6)

Omvälvande och omtumlande reportage av en journalist som reser dit få vågar ta sig.

7. László Krasznahorkai: ”Ungerska nationens säkerhet”

Övers. Daniel Gustafsson. Norstedts, 170 sidor (5)

Nyblivne Nobelpristagarens nya roman utmanar svartsynt frågorna om livet, vetenskapen och konsten.

8. Soraya Bay: ”Ymnighetshornet”

Wahlström & Widstrand, 194 sidor (ny)

Sex skarpsynta noveller i en debutsamling som skildrar kvinnor, kroppar, klassklyftor och förnedring.

9. Ian McEwan: ”Vad vi kan veta”

Övers. Khashayar Lykke Naderehvandi. Brombergs, 400 sidor (ny)

I den engelske mästarens nya roman har världen som vi känner den sedan länge gått under.

10. Sofia Andruchovytj: ”Amadoka II. Sofia”

Övers. Nils Håkanson. Albert Bonniers förlag, 507 sidor (8)

Andra delen av detta rika epos behandlar den bolsjevikiska terrorn i Ukraina.