Catia Hultquist: Har vi kommit till vägs ände med att aldrig kommentera kvinnors kroppar?

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.

Få är väl de som har lyckats undgå klippen från Ariana Grandes turné ”The eternal sunshine”. Den amerikanska artisten, älskad av unga fans över hela världen, sjunger fantastiskt. Som vanligt. Men hon har ett annat rörelsemönster än tidigare turnéer, små och försiktiga markeringar med huvud och armar snarare än den livliga koreografi hon brukar ha. Energin och utstrålningen är dämpad. Och ja, hon är påfallande mager.

Efter tusentals år av slentrianmässigt och sexistisk hissande och dissande av kvinnokroppar vet de flesta i dag att det är kontroversiellt – med rätta – att kommentera kvinnors utseende över huvud taget.

Men jag tänker ändå att nu måste det väl stå något om hur Ariana Grande mår och googlar henne. Själv har hon ju gått ut med att hon är ”hälsosammare” än någonsin. Frågan om hennes hälsa blev aktuell i samband med lanseringen av musikalfilmen ”Wicked”, då hon och motspelerskan Cynthia Erivo plötsligt dök upp helt förändrade och mycket magra.

Många tolkade transformationen som att båda drabbats av ätstörningar, något som artisten bestämt nekade till för egen del. I sitt uttalande vädjade hon också till allmänheten att sluta kommentera andras kroppar. En uppmaning som hennes fans inte bara hörsammade utan sedan dess fortsatt att repetera.

När jag nu googlar förväntar jag mig kanske inte ett läkarutlåtande, men inte heller de spretiga villospår som dyker upp. Nej, Ariana Grande lider inte av någon sjukdom. Och hennes ”slanka” utseende under den pågående turnén beror främst på ett ”extremt krävande arbetsschema” samt en ”medveten livsstilsförändring”.

Vad gäller hennes ”livsstilsförändring” förklaras att det är en välplanerad övergång till en ”strikt växtbaserad och makrobiotisk, vegansk kost”. Vidare påpekas att när andra tyckte att stjärnan såg hälsosam ut, var hon i själva verket osund och drack alkohol. Sammanfattningsvis får jag veta att den nya livsstilen gör att Ariana Grande ”mår mycket bättre nu”. Sedan får jag frågan ”om jag i stället vill veta låtlistan under turnén”?

Hm. Blev jag precis gaslightad av Google AI?

Jag noterar att Ariana Grandes eget Instagram, med bilder och videor från turnén, är nogsamt kurerat med endast hyllande och märkligt få kommentarer. Samtidigt har andra användare gjort inlägg om turnén där klipp från 2026 läggs bredvid 2019. När någon i kommentarsfältet uttrycker oro för hennes hälsa, rycker fansen ut med ”att det faktiskt inte är okej att kommentera kvinnors kroppar”.

Inte på grund av den konstnärliga nivån, utan på grund av den obehagliga tystnadskulturen

Ariana Grande är inte ett isolerat exempel, extremmagra Hollywood-stjärnor som Demi Moore, omskrivs som ”tonade” när de paraderar på röda mattan.

Mitt barn har kommit över sin värsta Ariana Grande-period, men under årens lopp har det investerats en del i Grande-produkter; parfymer, smink, toppar och gulliga kattdiadem. Att gå på en konsert med artisten var länge drömmen, men nu verkar intresset ha svalnat. Skönt, för jag vet inte om jag hade klarat av att stötta ett turnébesök.

Inte på grund av den konstnärliga nivån, utan på grund av den obehagliga tystnadskultur som byggts upp runt stjärnan. En stor del av hennes fans är just barn – som nu växer upp i en extrem dietkultur där anorektiska kroppar kallas ”slanka” eller ”tonade”.

Så har vi inte kommit till vägs ände med ”aldrig kommentera kvinnors kroppar” nu? Är det inte i själva verket en falsk premiss att det är endast dessa ståndpunkter som vi har att välja mellan? Antingen trumpistiska kroppskommentarer eller räddhågsen tystnad? Det handlar så klart om hur vi pratar om kroppar, och också om att zooma ut till dietkulturen som vi alla är en del av. Något som även Aftonbladets Helle Schunnesson varit inne på.

2010 startades kampanjen #prataomdet om sexuella övergrepp. Kanske är det dags att, 16 år senare, starta ett #prataomdet om farliga kroppsideal. Det kan i det här sammanhanget vara värt att påminna om att anorexi har den högsta dödligheten av alla psykiatriska diagnoser.