Starkare mentalt för varje match
Även om Sverige gick igenom hela mästerskapet obesegrat var inte resan mot slutspelet problemfri.
I de två första gruppspelsmatcherna, mot Slovakien och Schweiz, fick Sverige slita rejält för att vinna. Det svenska spelet hackade inledningsvis en hel del, framför allt i egen zon.
Men sättet som spelarna och ledarna hanterade det på fick gruppen att växa, och ta steg för varje match. När det som bäst behövdes spelade de sin bästa hockey – något som slentrianmässigt annars har blivit något av ett mantra att svenska hockeylandslag är dåliga på.
Den här generationen visade att det inte är en sanning. I stället visade de prov på mental styrka.
Stjärnor som också gjorde det hårda jobbet
I det svenska guldlaget fanns redan före turneringen några självklara stjärnor som Ivar Stenberg, Anton Frondell och Victor Eklund. Under mästerskapet har också nya stjärnor till exempel backen Leo Sahlin Wallenius, lagkaptenen Jack Berglund och lagets yngste spelare Viggo Björck presenterat sig för en större publik.
Men oavsett eventuell stjärnstatus var det ingen spelare som slarvade med det hårda jobbet.
Det kollektiva ansvaret som de 25 spelarna i truppen har tagit var avgörande för att det skulle bli ett guld.
Målvaktsspelet
Ingen position är lika utsatt som målvaktens. När du står mellan stolparna kan ett enda misstaget bli helt avgörande.
För att vinna ett guld krävs en riktigt bra målvakt, och den här gången hade Sverige det.
Det blev snabbt tydligt att Love Härenstam, som med sina 18 år är underårig och kan spela ytterligare ett JVM, var förbundskapten Magnus Hävelids val som förstemålvakt.
Helt rätt skulle det visa sig. I semifinalen mot Finland klev Härenstam fram som en matchvinnare i förlängningen och i straffläggningen.
I finalen fick han visserligen släppa in två mål i slutet av matchen, men även mot tjeckerna svarade han för flera viktiga räddningar i känsliga lägen.
På vägen mot guldet stöttades Love Härenstam förtjänstfullt av sin bästa vän Herman Liv, som stod en av matcherna.
