Amerikanska branschtidningar beskriver den nya spelfilmsversionen av ”Vaiana” som en flopp.
Med 250 miljoner dollar i inspelningsbudget, flera andra framgångsrika nyinspelningar i ryggen och Dwayne ”The Rock” Johnson i huvudrollen förväntade sig Disney ännu en kassako.
Men så blev det inte.
Under öppningshelgen drog filmen in 95 miljoner dollar globalt. Variety beskriver det som en biografbomb och jämför de låga siffrorna med den animerade förlagan från 2016, som drog in en miljard dollar i intäkter. Så sent som 2024 kom en animerad uppföljare, som även den blev en ekonomisk succé.
– Anledningen till att Disney gör en live action-remake är för att förlagan har blivit framgångsrik och det ses därför som säkert att satsa på en nyinspelning, säger Jonas Lindkvist, doktorand i filmvetenskap vid Lunds universitet.
Det svala bemötandet har fått internationella kultursidor att spekulera kring om de senaste årens våg av spelfilmsversioner av animerade filmer har nått en platå vad gäller publikintresse.
Jonas Lindkvist tror att ”Vaina”-floppen snarare beror på att den konkurrerar med andra storfilmer på vita duken – och att förlagan ligger så nära i tiden.
– Man måste ha en viss distans för att det ska kännas spännande och nytt med en spelfilmsversion.
Det var 2010 som Hollywoodgiganterna på allvar började få upp ögonen för att spela in animerade klassiker med verkliga människor.
– Startskottet var Tim Burtons filmatisering av ”Alice i Underlandet”. Den drog in enorma summor och visade hur kommersiellt gångbart det kan vara med nyinspelningar, säger Jonas Lindkvist.
Kort efter gick flera av Disneys klassiker samma väg, och under det senaste decenniet har en uppsjö av nyinspelningar släppts. Dit hör bland annat ”Skönheten och odjuret”, ”Berättelsen om Askungen” och ”Lilo och Stitch”. Samtliga titlar ses som succéer, räknat till intäkter. Enligt Jonas Lindkvist grundar sig boomen på ekonomiska intressen och riskminimering.
– Det handlar om att tjäna så mycket pengar som möjligt och om att minimera risken så mycket som möjligt. Man ser filmerna som säkra kort och som en väldigt pålitlig kassako – vilket de också har varit, säger han.
Spelfilmsversionen av ”Vaiana” står i bjärt kontrast till både tidigare nyinspelningar och förlagans intäkter. Men filmen är inte den enda nyversionen som i närtid gett dåliga ekonomiska resultat. 2025 släpptes filmatiseringen av ”Snövit” och enligt Forbes förlorade Disney 170 miljoner dollar, bland annat på grund av svalt publikintresse.
Jonas Lindkvist menar att mottagandet av ”Vaiana” snarare tyder på en mättnad i Disneys kulturella utbud, än en mättnad hos publiken.
– Det finns knappt längre några filmer för Disney att göra remakes av. De skrapar i botten för att hitta filmer och det är uppenbart att det inte fungerade här, säger han.
I nuläget spelar Disney in en spelfilmversion av filmen ”Trassel” som väntas få premiär 2028. Inspelningen pausades dock i samband med att ”Snövit” inte nådde kommersiella vinster, men återupptogs efter att ”Lilo och Stitch” förra året visade ljusare siffror.
Jonas Lindkvist har forskat på animerade filmer och han menar att något riskerar att gå förlorat när animerade karaktärer blir till kött och blod.
– När man har sett den animerade originalfilmen kommer nyinspelningen nästan alltid att kännas mindre i jämförelse. Den blir ofta mer tillrättalagd, med tydligare begränsningar. Eftersom originalet finns så starkt kvar i minnet blir det lätt att märka att nyversionen inte når samma nivå eller lämnar lika starkt avtryck.
Han framhåller dock ett exempel på en lyckad live action-remake: ”Maleficent”, där Angelina Jolie spelar den onda fen från ”Törnrosa”.
– Den går en helt annan väg, tillför något nytt och det blir en annan historia. Man gör en alternativ tolkning av originalet och då blir det helt plötsligt intressant, säger han.
