Därför förlängde Johannes Lukas kontraktet: ”Det betyder mycket för mig”

Det har varit spekulationer i nästan ett års tid, och fortfarande efter OS i februari hade Johannes Lukas inte bestämt sig.

Skulle den 32-årige tysken fortsätta som huvudtränare för svenska skidskyttelandslaget?

Svaret kom i helgen, och det blev ett ja.

Nu väntar två världscupveckor innan säsongen 2025–26 ska summeras. Sedan en ny fyraårscykel mot OS i Frankrike 2030.

– Jag tycker att det var värt att tänka igenom alla detaljer. Det känns riktigt bra, säger Lukas till DN.

2015 klev han in i svenskt skidskytte som 22-årig praktikant till dåvarande förbundskaptenen Wolfgang Pichler. 2019 blev han huvudtränare och under hans ledning har Sverige tagit 32 OS- och VM-medaljer.

Årets OS började trögt och damerna missade helt individuella medaljer, men det blev dubbla stafettmedaljer och guld i jaktstart för Martin Ponsiluoma.

Det är ingen hemlighet att han pratat med andra landslag och undersökt olika ”jobbvarianter”, säger Johannes Lukas. Det är en ”normal process”.

Vad fällde avgörandet?

– Jag trivs verkligen i Sverige och med det här laget, jag känner att vi kan jobba väldigt professionellt samtidigt som vi kan ha kul tillsammans.

Han fortsätter:

– Sen, under OS kände jag också verkligen att vi gjorde det tillsammans. Även om det var svårare i början var det aldrig någon i laget som tvekade, funderade, eller ville göra något annat. Vi hade en plan och ville följa den tillsammans. Sådant betyder väldigt mycket för mig, att man verkligen kände att ”det här är ett lag”.

Flera skidskyttenationer skiljer damer och herrar åt i sin träning. Rapporter om slitningar eller missnöje, både i andra landslag och i andra sporter, är heller inte ovanligt.

– När man ser till en del andra landslag, problemen de har, olika grupper …, säger Johannes Lukas rent generellt.

– Det är liksom inte ”tur” att vi har det så här, för vi har jobbat för det i väldigt många år. Men att vi lyckas hålla ihop gruppen, det är något jag är stolt över. Framför allt känner jag att det inte är något jag vill lämna.