”Delcygate” är den mest rafflande och mest explosiva av de fem stora skandaler som plågar det styrande spanska socialistpartiet PSOE. En tidig morgon i januari 2020 landade ett turkiskt flygplan på Barajas, Madrids internationella flygplats. Planet kom från Venezuela och dess passagerare var vicepresident Delcy Rodríguez och turistminister Félix Plasencia. Rodríguez, svartlistad av EU, hade inte rätt att beträda spansk mark.
Men trots det stod en välkomstkommitté på plattan för att ta emot henne: transportminister José Luis Ábalos, socialistpartiets ”fixare” Koldo García och affärsmannen Victor de Aldama – alla tre senare fängslade som huvudfigurer i en storsvindel som kostat landet miljarder. De spanska värdarna hade planerat hysa gästerna i en villa utanför Madrid, men passkontrollen släppte inte in Rodríguez. Under timmarna på flygplatsen överlade Delcy Rodríguez med Ábalos i en vip-lounge, där denne ringde upp premiärminister Pedro Sánchez och räckte över luren till Rodríguez. Hon bönföll Sánchez att inte ta emot Venezuelas kongresstalman Juan Guaidó, som allt fler länder då erkänt som landets legitime ledare. Detta eftersom de styrande, enligt FN och EU, fuskat sig till segern i 2018 års val. (Guaidó bjöds inte in av Spanien.) Under politikernas samtal i loungen lastades tolv resväskor, sex stora och sex små, av Delcy Rodríguez plan. Dessa hämtades av diplomatregistrerade bilar från Venezuelas ambassad, av allt att döma utan att granskas av tullen.
Delcygate-affären började rätt oskyldigt, med beskyllningar mot regeringen för att ha låtit Rodríguez landa i Schengenzonen. Premiärminister Sánchez bedyrade inför kongressen att han inte känt till Rodríguez ankomst och Ábalos förnekade att han mött upp för att träffa henne – han var på flygplatsen för att ta emot Venezuelas turistminister och stötte oväntat ihop med Rodríguez.
Men i oktober 2024 tog sakerna en dramatisk vändning. Ábalos och Aldama var nu huvudmisstänkta i flera andra utredningar och deras mobiltelefoner och datorer hade tagits om hand av det spanska civilgardets elektroniska avdelning, UCO, som där fann rikt stoff också om Delcygate. Det framgick att premiärminister Sánchez långt i förväg gett klartecken för Delcy Rodriguez besök och för kränkningen av Schengenreglementet. Men det var inte det värsta fyndet för regeringens del: uppgifter i Victor de Aldamas dator tydde på att väskorna som lastats av Rodríguez plan hade innehållit 104 guldtackor, värda 68,5 miljoner dollar.
Allt detta utreddes av UCO-enhetens energiske spårhund överste Antonio Balas. I samtal som spelades in i hemlighet i fjol berättade Alejandro Hamlyn från det spanska energibolaget Hafesa att guldtackorna från Delcygate var betalning för Spaniens hjälp att ”tvätta” sanktionsbelagd olja från Venezuela. Ett företag, registrerat i Genève och ägt gemensamt av Delcy Rodríguez och Victor de Aldama, smugglade olja från Venezuela till depåer i Dominikanska Republiken, där den såldes till ett spanskt företag. Oljan hamnade till slut i Gibraltar, där den såldes till normalt marknadspris – långt högre än de 20 eller 30 dollar fatet Venezuela fått nöja sig med då det sålt sin olja svart till Kina eller via Iran till Malaysia.
Uppgifterna väckte sensation i Spanien, där regeringen redan var i gungning efter en rad andra skandaler, flera av dem också kopplade till Venezuela; inte minst regeringens beslut under pandemin att ge flygbolaget Plus Ultra – ägt av personer i Nicolás Maduros närhet – krisstöd på 53 miljoner euro. Att undsätta Plus Ultra, som hade fyra flygplan och stod för 0,1 procent av spansk luftfart, var ett akut nationellt intresse, enligt regeringen.
Den energiske utredaren av allt detta, överste Balas, satte skräck i allt fler högt uppsatta personer. Våren 2025 inledde socialistpolitikern Leire Díez, med eller utan partiledningens vetskap, en så kallad ”rörmokaroperation”; dels för att täppa obekväma läckor, dels för att rota fram ”smuts” om Balas, tvinga honom från hans post och torpedera hans utredningar. Den nyssnämnde affärsmannen Hamlyn, som avslöjat Delcy Rodríguez oljesmuggling, var efterlyst och skyldig spanska staten stora summor för oljebedrägerier. Om Hamlyn ”samarbetade”, sade Leire Díez, och förnekade vad han tidigare uppgett, skulle han slippa åtal. Hon kunde lova detta, eftersom den spanske riksåklagaren är en politisk utnämning och regeringens verktyg. Men komplotten mot Balas avslöjades av dagstidningen El Confidencial och ”rörmokarnas” chef Leire Díez inväntar nu åtal.
Det finns en person som vet allt om dessa saker. Det är Hugo Carvajal, under många år underrättelsechef hos Venezuelas presidenter Hugo Chávez och Nicolás Maduro. Han befinner sig i en cell i samma korridor som Nicolás Maduro i Metropolitan Detention Centre i Brooklyn. För två år sedan utlämnades han av Spanien till USA, där rättegången mot honom skulle ha avslutats i oktober. Men av – då – okänd anledning sköts domslutet upp. I dag kan vi gissa att det skedde för att motivera Carvajal att sjunga ut om Maduros kopplingar till knarkhandeln under den rättegång som skall börja i mars. Ju mer Carvajal berättar, desto mildare straff är att vänta för hans del.
För det spanska socialistpartiet är detta nervöst. Partiets förre ledare José Luis Rodríguez Zapatero, premiärminister 2004–2011, har under många år skött partiets relationer till Venezuela. Han står nära kongresstalmannen Jorge Rodríguez men ogillas intensivt av systern Delcy och dennes sambo, affärsmannen Yussef Smaili. Enligt den korruptionsmisstänkte Victor de Aldama har Zapatero också djupa ekonomiska band till Maduroregimen: ”Han är inblandad i allt möjligt, olja, guld”. USA:s antidrog-myndighet DEA har under hösten, tillsammans med spanska UCO, synat Zapateros och socialistpartiets band till Maduroregimen.
Samma dag Maduro fördes till Brooklyn erbjöd sig Zapatero att medla mellan USA:s och Venezuelas regeringar. Zapateros kritiker tolkar detta som ett försök att göra sig nyttig och beveka Trump att blockera undersökningen mot honom, liksom Trump redan blockerat utredningen av Jay Footlik, amerikansk agent för Qatar och det farligaste, för premiärminister Benjamin Netanyahu, vittnet i Israels stora ”Qatargate”-skandal.
Hursomhelst, rättegången mot Maduro blir ett stort publiknummer inte bara i USA och Venezuela, utan kanske allra mest i Madrid.
