Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Det råder ingen tvekan om att utfasningen av rysk energi i Europa är helt avgörande för EU:s oberoende och för att hjälpa Ukraina vinna kriget mot Ryssland. Lösningen kan dock inte vara att ersätta ett fel med ett annat: att famla in i ett ännu större beroende till Trumpadministrationen. Med hänsyn till den aggressiva utrikespolitik som den amerikanska regeringen bedriver och de hot som direkt utfärds mot några av sina närmaste allierade, är det uppenbart att ett nytt beroende sätter EU-länderna i en ny säkerhetsrisk.
I somras slöt USA:s president Trump och EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen ett handelsavtal där EU åtog sig att köpa amerikansk energi till ett värde av 750 miljarder dollar till 2028. Om detta implementeras skulle det konkret innebära att 70 procent av EU:s import av energi inom några år skulle komma från USA. Jämförelsevis utgjorde importen av rysk energi 2022 omkring 40 procent.
Med den här politiska riktningen ersätter vi helt enkelt bara ett beroende med ett annat. Självklart kan import från USA inte jämföras med import från Ryssland, men det vore en tankevurpa att utgå ifrån den gamla premissen om att USA är en pålitlig allierad, och att det därför inte är ett problem om vi lutar oss alltför mycket mot dem.
Självklart kan import från USA inte jämföras med import från Ryssland, men det vore en tankevurpa att utgå ifrån den gamla premissen om att USA är en pålitlig allierad
Trumps USA är inte samma USA som vi är vana vid. Trumps agerande i utrikespolitiken, inte minst mot EU när det gäller Grönland, visar att det vore otroligt naivt att ge honom ännu mer möjlighet till att utöva påtryckningar mot oss.
När Ryssland skapade gaskrisen i Ukraina 2014 hade EU chansen att ställa om sin gaspolitik. I stället har unionens energipolitik de senaste tio åren gjort oss mer beroende av gas, importen av denna – och rysk gas. Det är dags att Europa lär av sina misstag, och gör om och gör rätt i energipolitiken.
Som tur är finns en lösning på EU:s skadliga beroende. Det är att sluta helt. Den mest hållbara lösningen – både ekonomiskt, säkerhetsmässigt och miljömässigt – är att snabbare bli oberoende av fossilenergi.
Det innebär inte att vi inte ska eller inte kommer importera energi från USA eller andra stater. Utan att vi genom att investera i egen inhemsk energiproduktion ger oss självständighet i en tid då USA, Kina och Ryssland aktivt försöker att dela in världen i nya intressesfärer.
Omställningen är därför inte en fråga om att enbart rädda klimatet. Det är i dag även en fråga om EU:s oberoende, och i förlängningen för vår överlevnad som en politisk makt.
För det går snabbt nu. USA:s regering jobbar febrilt för att etablera amerikansk LNG (flytande fossilgas) som den huvudsakliga energikällan runt om bland våra kandidatländer i östra Europa. Det är länder som är i processen för att bli EU-länder. Deras beroende riskerar den dagen de blir medlemsländer att också bli unionens beroende.
Den amerikanska regeringen jobbar febrilt för att etablera amerikansk LNG som den huvudsakliga energikällan runt om bland våra kandidatländer i östra Europa
På kort sikt behöver vi se till att importen minskar, ställa krav på diversifiering när EU upphandlar nya gaskontrakt och göra leveranserna av LNG mer diversifierade. Men det räcker inte för att lösa problemet. EU måste prioritera att fasa ut vårt gasberoende så snabbt vi kan.
Det görs genom utbyggnad av fossilfri energi, men också genom att stoppa finansiering och subventioner av nya gasprojekt på EU-nivå. Gasen är fortfarande inte ursprungsmärkt, vilket utmanar transparensen och gör det svårt för konsumenter och företag att ställa krav på gasinköp. EU-länderna subventionerar fortfarande fossil energi kraftigt. Att upphöra med detta självskadebeteende är en nyckel för att uppnå förändring, likväl att fortsätta med EU:s handelssystem med utsläppsrätter för att prissätta fossila utsläpp, så att alternativa energikällor kan konkurrera.
EU-länder betalar i dag fortfarande mer pengar till Ryssland för olja och gas än vad vi ger i hjälp till Ukraina
Paletten av lösningar för att förändra EU:s energisystem är stor. Det finns flera tekniska möjliga vägar framåt att fasa ut gasberoendet, men viktigast är att energipolitiken håller fokus även i utmanande tider och att målet är tydligt: ett samhälle fritt från fossila bränslen.
Det innebär att många av EU:s politiker behöver vakna upp och se att tiden rinner oss ur händerna. I det osäkra omvärldsläge som vi befinner oss i, där de gamla spelreglerna inte längre gäller, är ett energipolitiskt beroende en potentiell katastrof.
Vi har alla sett hur svårt vi har haft att hantera enskilda medlemsländers beroende av rysk fossilenergi. EU-länder betalar i dag fortfarande mer pengar till Ryssland för olja och gas än vad vi ger i hjälp till Ukraina.
Läxan av den bittra sanningen är inte att ersätta ett energipolitiskt beroende mot ett annat. Läxan är att vår union behöver oberoende och självständighet genom att sammanhållet helt fasa ut fossila bränslen.
Läs fler artiklar från DN Debatt:
Jessica Stegrud (SD): ”Gaskraft är bästa lösningen för Sveriges energiproblem”
Nio energiforskare från norr till syd: ”Kärnkraft är en möjlighet – men ingen fysisk nödvändighet”
