10. ”Europa efter regnet” av Konstab
Folkteatern, Göteborg
”Ta drömmar lite mer bokstavligt och livet lite mer symboliskt”, lyder en nyckelreplik i Konstabs senaste effektsökande nakenchock. Det är svårt att redogöra för handlingen men lätt att fascineras av uppsättningens surrealistiska skaparångest. Inte minst tack vare urstarka insatser från skådespelarna Asta Kamma August och Elin Skarin blir detta associativ och våghalsig scenkonst som ”knappast liknar något annat som just nu spelas på en scen”, skrev Isa Andersson i sin recension.
9. ”Utvandrarna 1.0” av Vilhelm Moberg
Turteatern, Stockholm
Den lustfyllda och utspökade bearbetningen av den kanoniserade klassikern bjuder på extra allt: en grotesk och färgsprakande buskismardröm med inslag av varieté och Shakira. ”Det är möjligt att jag är övertrött på min femte timme teater. Det är också möjligt att jag helt enkelt blivit slutgiltigt besegrad av den här sprängfyllda uppsättningen, som showar som en amerikan och sliter som en småländsk dräng”, skrev Samuel Levander i sin recension.
8. ”Amadeus” av Peter Shaffer
Kulturhuset Stadsteatern
För drygt 40 år sedan fick Philip Zandén sitt genombrott som Mozart i ”Amadeus” – nu spelar han i stället kompositörens förnedrade rival Salieri. På Kulturhuset Stadsteatern blir den musikaliska maktkampen tilltalande och tonsäker, med en mäktig ljussättning som visar hur det är att leva i skuggan av ett geni. ”Det blir en snygg och stram inramning för detta inre kostymdrama, där övriga rollfigurer främst är levande statister”, skrev Johanna Paulsson i sin recension.
7. ”Måsen” av Anton Tjechov
Göteborgs stadsteater
Dans runt stången, karaokesång och ödesdigra livsval. Vad mer kan man begära? Tjechov kallade själv sin pjäs för en komedi, och visst blir det roligt i Yana Ross moderna midsommartolkning av 1890-talspjäsen. En utmärkt ensemble visar att människans kamp med existensen, och den olyckliga kärleken, är lika aktuell på en svensk mjölkgård. ”Pjäsens mås må vara både stukad, vingklippt, skjuten och uppstoppad – men i kväll lever den”, skrev Isa Andersson i sin recension.
6. ”Republiken Lycka” av Martin Crimp
Uppsala stadsteater
Ett oväntat julbesök leder till bråk vid middagsbordet och ett upplösande familjekaos. Sedan börjar skådespelarna klä av sig, medan scenografin bärs bort bit för bit. ”Det blir mycket tydligt att vår individualitet är ett inbillat utanverk”, skrev Ingegärd Waaranperä i sin recension. Martin Crimps politiska satir – med inslag som populism, samhällelig splittring och ekonomisk osäkerhet – skrevs före Brexit. Den är fortfarande både aktuell och skräckinjagande rolig.
5. ”Sophögen” av Karl Dunér
Orionteatern, Stockholm
Utifrån 2 000 år gamla textfragment, som hittades utanför den gamla staden Oxyrhynchos på 1890-talet, väcker Karl Dunér den antika vardagen till liv. Den sceniska installationen på Orionteatern, som inom loppet av åtta timmar övergår från ljudkonstverk till teater, innehåller allt från polisrapporter till personliga brev. ”Levande röster ger orden kropp och kommunicerar genom tid och rum. Det är faktiskt mer spännande än man kan föreställa sig”, skrev Johanna Paulsson i sin recension.
4. ”Hela världens recept” av Christina Ouzounidis
Galeasen, Stockholm
Christina Ouzonidis inspireras av Alice B Toklas kokbok i sin välsmakande och absurda undergångspjäs. Andra scengestalter är misstänkt lika Gertrude Stein och Simone de Beauvoir … Den lysande ensemblen smakar eftertänksamt på varje stavelse i pjästexten, och gestaltar ett rekviem över ett borttynande överflöd. ”I de stunderna blir Galeasen den skimrande bunker jag vill befinna mig i när apokalypsen väl kommer”, skrev Anna Håkansson i sin recension.
3. ”Communion” av Lars Norén
Göteborgs stadsteater
Det låg tre pjäser på Lars Noréns skrivbord när han dog och det här är den första av dem som får premiär. ”Communion” närmar sig den borgerliga familjens sönderfall och åldrandets ensamhet, men med ett ovanligt ljust resultat för att vara Norén. Med teman som kontaktlöshet, saknad och isolering kan det mycket väl vara det stora svenska dramat om pandemin. ”Kanske kan vi ändå lära oss något om det oändligt svåra – och enkla – i att vara ensamma tillsammans”, skrev Isa Andersson i sin recension.
2. ”Romantiken” av Oskar Thunberg
Galeasen, Stockholm och Östgötateatern, Norrköping
Det är inte första gången den urbana medelklassens relationer analyseras i svensk teater, men sällan laddas deras människoöden med lika mycket liv som i Oskar Thunbergs dockteater för vuxna. Resultatet är lika fumligt som rörande. ”Deras ibland ryckiga och fördröjda rörelser lägger bara ännu en dimension till det faktum att det är ett helsike att vara människa. Vi skevar oss fram. I ensemblens händer tilldelas ofullkomligheten värdighet”, skrev Pia Huss i sin recension.
Nypremiär på Folkteatern i Göteborg och Dramaten våren 2026.
1. ”Hamlet” av William Shakespeare
Dramaten, Stockholm
I Dramatens sista uppsättning på Elverket spelar Gustav Lindh och Gizem Erdogan Hamlet och Ofelia, de unga älskande som går under i en förljugen och krigisk vuxenvärld. Men begravningen är en mäktig avskedsföreställning. Nationalscenens konstnärliga ledare Mattias Andersson tar sig friheten att skriva om slutet men är trogen Shakespeares geni. ”En uppsättning tagen av stundens allvar, men med teaterstämningen på topp”, skrev DN:s Jacob Lundström i sin recension.
Nypremiär på Dramatens stora scen hösten 2026.
Läs också:
Här är DN-kritikernas egna favoritföreställningar från 2025
