Detta är ett kåseri. Skribenten svarar för eventuella åsikter i texten.
Nästa år ska vi minsann ta det lite lugnt med både julmaten och julklapparna.
Har du hört den förut?
Skulle tro det och ovanstående kommer säkert att upprepas i åtskilliga hem när julen är överstånden, de digitala siffrorna på badrumsvågen nått nya höjder och man hittar granbarr lite varstans.
Gran är bara ett måste för mig och även om det finns miljövänligare varianter vill jag ha en kungsgran. Låt vara att den är dyrare och dessutom inte doftar lika mycket jul som en rödgran, men kungsgranar är i mitt tycke vackrare.
En del kallar dem Kalle Ankagran – med viss rätt. Det gör inte jag och det beror inte enbart på att jag numera ger sjutton i Kalle.
Förr i världen, när mamma och styvfar levde, hade vi ett strikt schema för hur julafton skulle firas. Glögg med tillbehör 12.30. Det fick ta max en halvtimme för att tidsschemat skulle hållas. Klockan 13 var det dags att sätta sig till bords och självklart åt man alldeles för mycket – trots att vi sagt ett år tidigare att ”nästa år ska vi minsann…”
Utan alltför mycket stress bröt vi taffeln omkring 14.30 för att hinna diska och plocka undan all mat (och det var inte lite) före ljuständningen och den efterföljande timmen med Kalle och hans vänner i tv-rutan.
Av någon underlig anledning var jag sällan ensam i sällskapet om att somna i tv-soffan lagom till ”Tjuren Ferdinand”, men jag brukade piggna till när det blev dags för julklapparna, som även de delades ut efter ett särskilt schema. En klapp i taget skulle öppnas – ingen stress här inte. Det kunde ta sin lilla tid, men vad gjorde det?
Det är ju bara jul en gång om året.
Blixten och jag tar det lugnt i jul. Det har vi i alla fall sagt. Firandet vid Nackastatyn klockan 12 är den enda tid vi har att passa på onsdag. Blixten stortrivs när han får ”komma hem till Södermalm” och träffa gamla Hammarbylirare från förr.
Sedan åker vi hem till Jansson, som jag brukar förbereda dagen innan, men det var kris för ett par veckor sedan när jag fick klart för mig att det var snudd på omöjligt att få tag i ansjovis. Först i nionde (!) butiken fick jag napp och kunde andas ut.
Lyxproblem? Ja, kanske, men utan Jansson och gran blir det ingen riktig jul för mig.
Läs fler kåserier av EKG, till exempel om vad som krävs för att dricka glögg före advent.
