Medan klasserna på Brinellskolan barrikaderade sig inne i klassrummen satt Elena ensam i ett mörkt rum på högsta våningen.
Lektionerna var slut för dagen, men Elena, som är ordförande för elevrådet, satt i deras klubbrum och gjorde affischer. Hon pratade med sin pojkvän på Facetime när höga ljud hördes från våningarna under.
– Jag trodde att det var slagsmål.
Men snart började kompisar skriva till henne att det hänt något allvarligt. Elena avslutade samtalet och släckta alla lampor.
– Jag vågade inte chansa och gå därifrån så jag låste in mig bara. Jag blev så himla rädd.
En bild som påstås föreställa en skadad person började spridas på sociala medier.
– Jag såg direkt att det var hennes kläder, men jag ville inte tro att det var sant.
Sent på kvällen fick hon veta att hennes bästa vän förlorat livet i attacken.
– Det känns inte som att det är på riktigt. Det känns som att vi ska träffas i skolan nästa vecka, som att hon kommer svara om jag skickar ett meddelanden till henne. Vi brukade skicka tusen meddelanden varje dag.
Så sent som i torsdagskväll, dagen innan dådet, satt de hemma i Elenas mammas lägenhet. Det var skolstart och Elena funderade över att hon börjat sista året på gymnasiet, på vad som ska hända efter studenten.
– Vi pratade mycket om framtiden, om universitetet. Hon ville gå på Karolinska.
Vännerna har känt varandra sedan grundskolan. Den senaste tiden har de pratat i telefon varje kväll, ofta i flera timmar, berättar Elena.
– Vi behövde inte ens ha något att prata om. Första gången vi träffades kändes det som om vi redan hade känt varandra i flera år. Hon var världens snällaste. Hon kunde bli kompis med vem som helst, direkt.
Sommarlovet som gått har de tillbringat tillsammans på stranden.
– Vi brukade sola mest. Vi hade bestämt att våra killar skulle träffas och så skulle vi bada allihop, men det blev aldrig av. Och nu kommer det aldrig hända.