Det är snurrigt just nu. Världsekonomin har ganska nyligen kommit ut ur en pandemi och en efterföljande inflationschock. Börserna blandar och ger medan arbetslösheten är hög. Teknikutvecklingen går framåt i en rasande takt, samtidigt som det verkar knaka i fogarna i den hisnande snabba AI-utvecklingen.
Efter att 2010-talet ständigt skulle jämföras med 1930-talet är det dags att backa bandet ytterligare. För om inte det här är en historisk upprepning vet jag inte vad.
”Det är som när järnvägarna byggdes i USA på 1890-talet” konstaterade också Dagens Industris analytiker Magnus Dagel (19/11) när den mångbiljonvärderade chipmakaren Nvidia presenterade sin senaste kvartalsrapport. Ingen tvivlar i dag på att järnvägar är nyttiga att ha, men bolagen som byggde dem gick omkull på löpande band på grund av alltför många byggen och alltför stora kostnader.
Dagens AI-teknik kräver tillgång till datalagring vilket i sin tur kräver sofistikerade chip som bland annat Nvidia tillverkar. Precis som järnvägar är det en form av infrastruktur, men den här gången inte för att förflytta människor och varor utan för att destillera fram användbara verktyg ur internets enorma pool av information.
Frågan är alltså inte om det existerar en AI-bubbla, utan när den spricker.
Rusningen till börserna under 1870- och 1880-talen ledde till en spekulativ bubbla som kollapsade 1893. Innan börskraschen 1929 var det den dittills värsta finanskrisen, inte minst för att finansmarknaderna aldrig tidigare hade omsatt så stora belopp.
Bubblan i slutet av 1800-talet sprack delvis på grund av president William McKinleys tullar på råvaror som importerades till USA. Det vill säga samme McKinley som är tullfantasten Donald Trumps stora förebild
Kommer den tragiska historien nu att upprepa sig som fars? Bubblan i slutet av 1800-talet sprack delvis på grund av president William McKinleys tullar på råvaror som importerades till USA. Det vill säga samme McKinley som är tullfantasten Donald Trumps stora förebild.
Efter finanskrisen 2008 infördes en rad finansieringskrav på banker om ökat eget kapital och att inte samla på sig för mycket riskfyllda tillgångar. I Riksbankens senaste stabilitetsrapport beskrivs detta som anledningen till att finansmarknaderna trots ökad aptit på risk inte har råkat i kris.
Därför är det möjligt att i godan ro använda nya AI-verktyg, vilket får kapital att strömma till diverse techföretag, så länge det finns reglerande stängsel kring hur mycket pengar som får användas till spekulation om AI:s framtid.
Han kanske kan hota företag som har flyttat sin produktion utomlands att vända hem igen, men det är inte på långa vägar nog för att vända på utvecklingen
Men nu vill Donald Trump avreglera handeln på Wall Street igen. Presidentens tullkrig har nämligen inte genererat tillräckligt mycket kapital för att återuppväcka USA:s industriproduktion. Han kanske kan hota företag som har flyttat sin produktion utomlands att vända hem igen, men det är inte på långa vägar nog för att vända på utvecklingen.
Att vara ett industriland är dock en central aspekt av den nygamla geopolitiken. Det var den svenska statsvetaren och högerkonservativa politikern Rudolf Kjellén som i början av 1900-talet myntade detta begrepp, som numera används vitt och brett. Enligt denna teori avgörs ett lands förutsättningar av dess geografi; vilka ekonomiska grundstenar staten vilar på och hur befolkningens sammansättning ser ut. Kjelléns idéer är kontroversiella, men begreppet är alltså högaktuellt.
Så vad gör en 79-årig fastighetsmagnat, som på äldre dagar sadlat om till auktoritär populist, när det saknas pengar till det geopolitiska projektet? Jo, ser till att börsen får lösare regler så att det blir enklare att göra snabba vinster.
I USA pågår intensiv lobbying mot Trumpadministrationen för att småsparare lättare ska kunna investera i kryptovalutor och riskfyllda techföretag. Pensionsfondernas kapital är också högintressant. Om det är möjligt att framställa dessa bubbelskapande investeringer som mindre osäkra går det att tillskansa sig enorma summor av folks besparingar och framtida pensioner. I New York Times liknar den ekonomiska kommentatorn Kyla Scanlon USA vid en kasinoekonomi (26/10).
I en kasinoekonomi, som glimrar av den nya teknikens löften, är det allt lättare att bluffa sig fram. SVT rapporterade i november att människor i Sverige som har drömt om ett klipp i år har förlorat en halv miljard kronor i så kallade ”pump and dump”-bedrägerier (4/11).
Ungefär som med dotcom-bubblan kring millennieskiftet, när internet var nytt och spännande, vet ingen riktigt ännu vad AI kommer användas till. Just därför spekuleras det vilt. Det finns också mer pengar än någonsin att göra det med. Bara kursuppgången på Stockholmsbörsen, exklusive utdelningar, har de senaste 40 åren varit över 2 000 procent. Det kan jämföras med reallöneutvecklingen i Sverige, som stannat på futtiga 55 procent de senaste 30 åren. Den ökade inkomstojämlikheten, i kombination med dagens utbredda arbetslöshet, innebär att köpkraften är väldigt låg i många hushåll.
Det ständiga pratandet med Chat GPT är uppenbarligen inte en särskilt ekonomiskt produktiv användning av den nya tekniken
Vad kan chattrobotarna göra åt det? Visst kan AI-verktygen bli snabbare och smartare, men det innebär inte att de bidrar märkbart till tillväxten och sysselsättningen. Det ständiga pratandet med Chat GPT är uppenbarligen inte en särskilt ekonomiskt produktiv användning av den nya tekniken.
Det betyder inte att det är något fel på AI-teknik i sig. Men hittills har den inte höjt produktionstakten i industrier, genererat nya mediciner och behandlingar, eller stärkt utbildningsnivån i befolkningen på ett sätt som bidrar till ökat välstånd. Än så länge liknar det mer en lönsam vuxenleksak för techmoguler och riskkapitalister, som genererar alltmer uppblåsta börsvärden.
Ibland tänker jag därför att mitt eget tjuriga AI-motstånd är rationellt – och inte bara ett uttryck för min fåfänga om att jag själv är bäst på att hitta den information jag söker. Mitt motstånd bottnar också i en ovilja att vara beroende av produkter som utvecklas av en liten grupp Silicon Valley-typer, vars demokratiska instinkter verkar svaga, milt sagt.
Risken är att vinsterna privatiseras medan förlusterna socialiseras, när bubblan väl spricker.
Därför behövs det demokratisk reglering av tekniken så att mänskligheten kan dra nytta av den. Och helst slippa bli spelbrickor i AI-magnaternas kasino.
Läs mer:
Elisabeth Lindberg: Trump vill att världen ska vara Made in America
Carl Johan von Seth: Frågan är när – inte om – AI-bubblan spricker
