Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Kriget mellan USA och Iran har återupptagits. Sakta men säkert har det som började med ömsesidiga brott mot vapenvilan och ramavtalet för fred utvecklats till något annat. De senaste nio dygnen har USA anfallit Iran och den islamistiska regimen har svarat med attacker mot sina grannländer, som är allierade med USA.
Mönstret känns igen från i våras, men situationen ser ändå annorlunda ut. Tidigare var det Förenade arabemiraten och Israel som drabbades hårdast av de iranska missilerna. Nu skjuter Iran i stället på Bahrain, Kuwait och Jordanien.
Israel är inte inblandat alls, trots att en nedskjuten missil mot jordanska Aqaba under helgen snuddade vid israeliskt territorium – och den israeliska regeringen har svurit på att bemöta alla aggressioner som närmar sig dess stat med ”enorm kraft”.
När kriget inleddes i slutet av februari, då USA och Israel gick till samlad attack mot Iran, var det många som spekulerade kring att Iran inte skulle klara en längre konflikt. Deras missilförråd skulle ta slut och deras proxyarméer var redan besegrade, sades det (främst från israeliskt håll).
Men ryktet om exempelvis den libanesiska shiamilisgruppen Hizbollahs död visade sig vara kraftigt överdrivet. Detsamma verkar gälla för Irans militära reserver, när de nu slår tillbaka dag efter dag.
Det är uppenbart för de flesta att varken USA eller Israel har lyckats med några av de mål de hade satt upp när de gick i krig. Det är oklart hur nära Iran var att utveckla kärnvapen i februari, men landets ambition att fortsätta med det arbetet lär inte ha minskat under de senaste månaderna. Regimen föll inte, snarare har den i sin nya form fått sig en boost.
Och Hormuzsundet, som inte ens var en del av ekvationen från början, är nu stängt. Det enda kriget just nu handlar om är att öppna den viktiga farleden så att oljepriserna kan återgå till någon slags normalnivå.
Det Iran oroar sig för nu är att USA förbereder en markoperation, med syfte att säkra sundet. Den iranska ekonomin är körd i botten och det rapporteras om brister på både mat och mediciner i landet, men mullorna är beredda att slåss med allt de har för att få Donald Trump att backa.
”Irans nuvarande ledare tror att varje uppvisning av återhållsamhet enbart kommer att bjuda in till ytterligare amerikansk press”, skriver Irananalytikern Vali Nasr i Financial Times.
”Teheran kommer att acceptera de oundvikliga ekonomiska svårigheter som ytterligare en amerikansk marinblockad skulle medföra, i tron på att dess eget tryck på den globala ekonomin genom att stänga Hormuzsundet kommer att tvinga Trump att blinka först”, skriver Nasr.
Än så länge verkar Donald Trump inte vara så benägen att blinka. Under de senaste dagarna har tre amerikanska soldater dödats i iranska attacker. På söndagen ägnade sig den amerikanska presidenten åt att fotobomba det firande spanska landslaget efter VM-finalen, innan han muttrade nya, vaga hot om hur hårt han ska slå till mot Iran.
Och i Israel var de mest extrema ministrarna i Benjamin Netanyahus regering upptagna på helt annat håll. När världens ögon är riktade mot Iran passar de på att flytta fram sina ockuperingspositioner. Under söndagen vandrade finansminister Smotrich och polisminister Ben-Gvir mot Gaza trots den israeliska arméns uttryckliga förbud.
Världen befinner sig i ett dödläge. Det mest obehagliga är att ingen av dem som satt oss i det verkar benägen att vilja lösa problemen.
