Emma Wibackes mamma Karin går längs med E6:an på väg ner mot Höllviken söder om Malmö. Med sig har hon sin dramaten, en kasse och en väska. I den ligger en fjärkontroll.
– Det kunde vara lite random konstiga grejer. Fjärkontrollen var alltid med men inte tv:n. Det kunde vara en nallebjörn, ett foto, en gång hade hon med sig en tomteluva, säger Emma Wibacke.
När Karin fick sin demensdiagnos i januari 2024 började hon hallucinera. Hon trodde att folk ringde på mitt i natten, att det stod män utanför hennes dörr och att någon stirrade på henne genom sovrumsfönstret.
Rädslan gjorde att hon dagligen packade sina saker och försökte ta sig till sina döttrar som också bodde i och omkring Malmö.
För att hålla koll på Karin satte hennes fyra barn en airtag på hennes nycklar och ett larm vid dörren. Trots det lyckades hon ta sig ut dagligen. Med egen familj och arbete var det, trots hjälp från sina två systrar, sin bror och den frånskilda pappan, svårt att hålla koll på mamman.
Under ett arbetspass i slutet av september 2024 får Emma ett samtal från ett dolt nummer. Hon antog direkt att det var polisen.
– Det var oroväckande. Man blir ju alltid nervös, jag var ju på helspänn hela tiden.
Polisen hade fått ett larm om att en person gick på motorvägen. Det visade sig att hennes mamma var på väg till hennes storasyster i Höllviken drygt 20 kilometer söder om Malmö.
– I vanliga fall brukar hon alltid välja en gångbana eller cykelväg. Jag vet inte hur hon hade lyckats ta sig upp på motorvägen.
Polisen körde hem Karin. Men det var inte sista gången hon blev upphämtad av polisen. Hon fortsatte att försvinna hemifrån och hittades när hon försökte ta sig in i olika portar. Med tiden blev det ett allt större problem, speciellt när vintern kom med sin kyla.
– Det var en jättejobbig period, alla vi i familjen var jätteoroliga. Just det att man vet att hon tar sig ut i pyjamas mitt i vintern i minusgrader. Ibland fick min son följa med ut och leta. Det var tuffa månader, säger Emma Wibacke.
I början av 2025 körde polisen hem mamma Karin en sista gång efter att hon varit ute mitt i natten. Därefter trotsade barnen sin mammas vilja och satte henne på ett äldreboende.
Emma Wibacke är långt ifrån ensam om att ha en dement anhörig som försvinner och blir upphämtad av polisen. Varje år får polisen cirka 2 400 larm om försvunna dementa, det är 6-7 personer varje dag, visar en studie från högskolan i Borås. Enligt Mikael Larsson som gjort studien är det många fler som försvinner än vad det är som anmäls försvunna till polisen.
– Internationella studier visar att tre fjärdedelar av alla försvinnanden aldrig anmäls. Vår studie visar bara toppen av ett isberg. Om proportionerna stämmer kan man anta att det är runt 10 000 personer med någon form av demens som försvinner varje år, säger Mikael Larsson, polis och doktorand vid Högskolan i Borås.
10 000 om året är 27 personer om dagen. Eftersom Sveriges befolkning blir allt äldre kommer antalet personer med någon form av demens att öka. Enligt Socialstyrelsen uppskattningar finns det i dag upp emot 150 000 personer med någon form av demens i Sverige och myndigheten menar att den siffran kan fördubblas till år 2050.
– Det innebär att om vi inte hittar ett sätt att hantera den här problematiken på kommer vi att ha cirka 20 000 med någon form av demens som försvinner varje år, säger han.
Enligt Mikael Larsson återfinns den försvunna personen i hemmet eller i anslutning till hemmet i 25 procent av fallen. Samtidigt säger han att det är viktigt att anhöriga kontaktar polisen i ett tidigt stadie men att polisens resurser är ändliga.
– Det blir att man omkullkastar mycket av polisens verksamhet. Försvinner man i Stockholm eller Linköping kanske det finns luft i systemen. Men kommer du ut på centralorterna, med bara en till tre polisbilar, kan ett försvinnande ta alla dem i anspråk, säger han.
Därför vill han att det kommer ut mer information till anhöriga och hemtjänsten om att personer med demenssjukdom kan försvinna hemifrån och att det införs fler tidiga larmsystem och airtags likt det Emma Wibacke använde.
– Det är mycket svårt att leva med en demenssjukdom. Den här problematiken är nog något som sällan kommer på kartan. Information och tidiga larm är fundamenten i det här, säger han.
Yngve Gustafson, professor emeritus och forskare i Geriatrik vid Umeå universitet, säger att samtidigt som platserna på demensboende har blivit färre har antalet personer med någon form av demenssjukdom blivit fler. Därför menar han att det är många som försvinner hemifrån.
– När man läser lokaltidningarna kan man ju se att det nästan försvinner en person med en demenssjukdom varje vecka. Vissa gånger hittas den vid liv, andra gånger hittas den död. Tyvärr så är det här ett ökande problem, säger Yngve Gustafson.
Boverket har inga specifika siffror för demensboenden men enligt deras senaste bostadsmarknadsenkät har 117 kommuner ett underskott på särskilda boendeformer för äldre.
Och enligt siffror från inspektionen för vård och omsorg (IVO) har i snitt nästan 4 800 personer per år, från 2015 till och med 2025, fått vänta över tre månader på ett särskild boende. Trots att kommunerna ska verkställa besluten omedelbart.
Yngve Gustafson säger också äldreboenden fått ett dåligt rykte och menar att det därför är många som inte vill sätta sina anhöriga på ett boende.
– Ett stort problem är ju alla de här larmrapporterna som kommit om övergrepp, våldtäkter och vanvård på äldreboenden. Det gör att färre litar på det helt enkelt.
Enligt Yngve Gustafson leder bristen på platser plus det dåliga ryktet till att allt fler personer med någon form av demenssjukdom får vård hemma med tillsyn, i stället för vård dygnet runt. Det innebär komplikationer.
– Under 20 timmar har de möjlighet att gå ut och försvinna. Jag brukar säga, och då handlar det inte om att jag har mindre respekt för människor med en demenssjukdom. Men lämnar vi en fyraåring ensam i lägenheten? Knappast va, säger han.
Fakta.Antal med demens i Sverige
Demenssjukdomar orsakas av skador i hjärnan och påverkar den kognitiva förmågan, det vill säga förmågan att uppfatta och förstå omvärlden.
Bland symptomen ingår alltid en minnesstörning. Andra symptom kan vara försämrat omdöme, svårigheter med språket eller praktiska göromål eller försämrad förmåga att tänka abstrakt.
Alzheimers sjukdom är den vanligaste formen av demenssjukdom.
I dag finns upp emot 150 000 personer med någon form av demens i Sverige. Eftersom befolkningen blir äldre kan den siffran fördubblas till och med år 2050.
Källa: Hjärnfonden och Socialstyrelsen.
Läs mer:
Clary, 55, fick alzheimer: ”Här och nu, det är vad jag vet”
Gustav: ”Det är väldigt sorgligt att se någon försvinna framför en”