Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.
Bildroman
Caroline Merola
”Mina och odjuret”
Övers. Maja Joyce
Opal bokförlag, från sex år
Den grafiska romanen har blivit allt mer populär bland barnläsarna. Augustprisade Fabian Göranson, den hyllade författaren Maja Lunde och den norska fixstjärnan Nora Dåsnes är bara några av dem som på senare år både utforskat och utvecklat genren.
Även den prisade kanadensiskan Caroline Merola kan räknas till den skaran. Hon debuterade som serietecknare redan 1986 och har nu översatts till svenska av Maja Joyce. ”Mina och odjuret” är en bladvändare, omsorgsfullt snidad i blyerts och bläck. Den handlar om sexåriga Mina och hennes storebror Jérôme, som en dag hittar enorma spår i snön. De är minst dubbelt så stora som björnspår och leder runt huset, vidare upp på taket – där någon dessutom tömt ut och glufsat i sig komposten.
Vad kan ha gjort sådana enorma avtryck?
”Kanske en jättebjörn. Eller en koala”, föreslår Mina. ”Det är säkert någon som skojar med oss. Inget djur har så stora fötter”, svarar Jérôme skeptiskt. Mina låter sig inte övertygas.
Strax efter läggdags får hon syn på den märkliga varelsen med de märkvärdigt stora fötterna. Odjuret står utanför hennes fönster och kikar in. Det verkar nyfiket snarare än läskigt, sorgset snarare än ilsket. Knappt hinner hon resa sig innan det är borta igen. Så småningom följer Mina odjurets spår in i den uråldriga skogen. Den som nu skövlas för att ge plats åt ett nytt lyxigt hotell, för människor som vill koppla av ”i hjärtat av naturen”.
Med ”Mina och odjuret” flörtar 64-åriga Caroline Merola med en klassisk sagotradition men placerar handlingen mitt i samtiden. En mild ekokritik pyr mellan sidorna. Bildvärlden för tankarna till Maurice Sendaks underbara vildingar och Kitty Crowthers uttrycksfulla tecknarstil. Allt medan det nyfikna barnets sökande – och möte med det okända – blir berättelsens motor och kärna.
Fram träder en rar saga som är stadigt förankrad i det vardagliga, trots det episka anslaget. ”Mina och odjuret” är måhända inget nydanande verk. Historien har berättats många gånger förr, av andra författare och med andra uttryck.
Ändå har Caroline Merola skapat en egensinnig och rakt igenom läsvärd bildroman.
Läs mer av DN:s barnboksbevakning här
