Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
I mer än en månad har det fruktade ebolaviruset spridits i det tysta i Ituriprovinsen i nordöstra Kongo, 160 mil från huvudstaden Kinshasa i väster. En anledning till att man inte tidigare gått ut med information tycks vara att de tester som utvecklats för ändamålet inte gett utslag för den mindre vanliga variant av ebola, bundibugyo, som nu härjar i området.
Men efter att myndigheter i både Kongo och Uganda har bekräftat förekomsten av ebola mobiliserar nu en rad organisationer resurser för att begränsa omfattningen.
Vid lunchtid på tisdagen rapporterade Reuters med hänvisning till kongolesiska myndigheter om över 500 misstänkta fall och över 130 dödsfall. Dessa totalsiffror är inte lika viktiga för epidemiologerna som antalet nya fall, men ännu saknas samordning i den statistiska rapporteringen. Klart är att det handlar om ett stort och i nuläget oöverblickbart utbrott.
Världshälsoorganisationen WHO och Afrikanska unionens smittskyddsorgan Africa CDC skickar experter till regionen för att bistå regeringarna. Läkare utan gränser och Alima är de två organisationer som har störst erfarenhet av behandling av patienter och kommer framöver att få nyckelroller, uppbackade av en rad andra organisationer som bistår logistiskt samt med informationskampanjer och smittspårning.
Beslutet är en naturlig ryggmärgsreflex av en totalitär diktatur, även om åtgärden är direkt kontraproduktiv
WHO har klassat utbrottet som en folkhälsokris av internationell betydelse. Detta höjer kraven på samordning av insatserna mot virusspridningen. Något som är lättare sagt än gjort i en region där det råder stor misstro mellan olika aktörer.
Exempelvis stängde Rwanda på söndagen sin gräns mot Kongo, helt i strid med rekommendationer från WHO. Beslutet är en naturlig ryggmärgsreflex av en totalitär diktatur, även om åtgärden är direkt kontraproduktiv.
De ekonomiska skadeverkningarna kan bli större än effekterna av själva viruset när den viktiga gränshandeln begränsas. Och om de inte blir det, är det ett tecken på att handeln tagit andra vägar över de porösa gränserna vilket innebär att myndigheterna förlorar kontrollen över spridningen.
En gränsövergång är i själva verket väl lämpad för screening av allmänheten under ordnade former och här kan kontaktuppgifter registreras för framtida smittspårning.
Dessutom försvåras och försenas hjälpinsatserna av ökad byråkrati som kommer med stängda gränser. Och insatserna behövs desperat. I nuläget säger en WHO-anställd i Kongo, enligt Reuters, att man bara har kapacitet att analysera sex tester i timmen.
Hjälpen är på väg. 12 ton med skyddskläder, testutrustning och andra förnödenheter har redan skickats till Kongo, av WHO. Hur ska utrustningen sedan fördelas? I Kongo är Ituriprovinsen ett epicentrum för detta utbrott och det är naturligt att resurser koncentreras dit.
Men fall har även dykt upp i storstaden Goma, huvudstad i provinsen Nord-Kivu som ligger längre söderut. Goma och omgivande områden kontrolleras sedan mer än ett år tillbaka av den Rwandastödda rebellgruppen M23 som inte har någon kontakt med Kongos regering i Kinshasa. Längre norrut finns andra rebellgrupper vilket försvårar problematiken.
För att motverka silotänkandet måste tydliga direktiv komma från WHO och Africa CDC och information från marken måste skickas i andra riktningen.
För drygt tio år sedan lamslogs tre västafrikanska länder – Liberia, Guinea och Sierra Leone – av ett utbrott som skördade över 11 000 människoliv. Några år senare drabbades Kongo av ett utbrott som skulle kräva fler än 2 000 dödsoffer. En rad lärdomar från Västafrika (samt ett vaccin som ännu inte finns för bundibugyovarianten) kunde framgångsrikt appliceras i Kongo.
Men i båda fallen var det inte på medicinsk väg man fick stopp på farsoten, utan genom samordnade insatser, kommunikation och transparens.
Läs mer:
Insatschef om ebolautbrottet: Vårdpersonal i frontlinjen saknar skyddsutrustning
Anna Bratt: Därför väcker ebolautbrottet oro
Svenske Henrik mitt i ebolautbrottet: ”Oroande”
