Close Menu
Sol ReporterSol Reporter
  • Sverige
  • Världen
  • Politik
  • Ekonomi
  • Hälsa
  • Klimatet
  • Sport
  • Ledare
  • Mer
    • Kultur
    • Mat & Dryck
    • Resor
    • Pressmeddelande
    • Trender
Trendigt

Zelenskyjs före detta pressekreterare på turné för att svartmåla honom

november 20, 2026

DN Debatt. ”Om Sverige inte gör sin hemläxa väntar miljardböter”

november 20, 2026

Lisa Magnusson: Ska barn få följa med ut på krogen?

november 20, 2026

Förlorad flygtrafik slår mot försvarsjätten: ”Pinsamt”

november 20, 2026

DN väljer: Här är veckans bästa musik, vecka 47

november 20, 2026
Facebook X (Twitter) Instagram
Login
Facebook X (Twitter) Instagram
Sol ReporterSol Reporter
Webberättelser
  • Sverige
  • Världen
  • Politik
  • Ekonomi
  • Hälsa
  • Klimatet
  • Sport
  • Ledare
  • Mer
    • Kultur
    • Mat & Dryck
    • Resor
    • Pressmeddelande
    • Trender
Nyhetsbrev
Sol ReporterSol Reporter
Hemsida » Europas kanske-man har blivit fattigare och har kanske ångrat sig om Bryssel
Världen

Europas kanske-man har blivit fattigare och har kanske ångrat sig om Bryssel

NyhetsrumBy Nyhetsrumnovember 20, 2026
Facebook Twitter WhatsApp Telegram Email Tumblr Reddit LinkedIn

Så övertygad om att hans landsmän skulle vilja stanna i EU var David Cameron att han lämnade känslorna utanför sin kampanj och helt förlitade sig på förnuftiga argument.

Detta var inför brexitomröstningen 2016. Premiärministern som utlyste den trodde att britterna visste sitt eget bästa.

Men de valde brexit. Det var en skräll för alla parter. Aldrig tidigare hade ett medlemsland ansökt om skilsmässa från unionen och ingen hade en susning om hur det skulle gå till. Förhandlingarna blev plågsamma och utdragna.

EU-kommissionens dåvarande ordförande, den färgstarke luxemburgaren Jean-Claude Juncker, lär ha kedjerökt så intensivt under avgörande brexitförhandlingar att Camerons efterträdare, Theresa May, tappade rösten. Juncker struntade sonika i rökförbudet i EU:s lokaler. Regelbrottet var en petitess i sammanhanget. Alla var ense om att detta var ett uppbrott som skulle ta generationer att smälta.

Det gick snabbare än så. EU-frågan är uppe på bordet igen och det oroar David Cameron. Vis av egna felgrepp varnar han för en rask marsch tillbaka mot Bryssel.

– Det kommer att bli smärtsamt. Jag ansåg att vi var starkare i EU, men nu bör vi förbli grannar. Jag tror att vi kan vara den bästa sortens grannar, sade han i en intervju häromveckan.

Sådan räddhågsenhet vill den nuvarande premiärministern Andy Burnham inte veta av. Full av optimism och förändringslust är han på fredagen på väg till ett toppmöte. Grunden för en ny relation mellan Storbritannien och EU ska läggas.

I nuläget handlar det om enskilda uppgörelser. Burnham vill att det ska bli lättare att sälja brittiska varor på EU-marknaden och att Storbritannien ska få vara med i programmet med det slagkraftiga namnet Made in Europe, som ska slussa offentliga medel till europeisk produktion. Frågan om huruvida Storbritannien ska räknas till ”Europa” är en symbolisk stötesten.

Agendan kan verka futtig, men mycket tyder på att fredagens toppmöte bara är det första steget i en påbörjad försoningsresa med okänd slutdestination.

– Brexit har gjort mer skada än nytta, sade Andy Burnham nyligen.

Premiärministern har därefter uppmanat till en seriös och öppen dialog om EU. Inga alternativ ska uteslutas, inte heller det mest drastiska: ett brejoin, det vill säga ett återinträde i unionen.

– Opinionen har svängt snabbare än någon hade trott var möjligt. För tio år sedan fanns förhoppningar om att vi, utanför EU, skulle kunna sluta fantastiska handelsavtal med USA och gå vart vi ville i den multilaterala världshandeln. Men så kom Trump tillbaka och Putin invaderade Ukraina. Friheten har blivit mycket mindre attraktiv, säger Jill Rutter, medarbetare på den brittiska tankesmedjan Institute for Government.

En eventuell återanslutning sker inte i en handvändning. Förmodligen skulle det kräva en ny folkomröstning. En majoritet av britterna anser att brexit har gjort dem fattigare och över 50 procent vill numera in i unionen, enligt opinionsmätningar. Fast inte på vilka villkor som helst. Euron, till exempel, är för många fortfarande ett rött skynke.

Den andra knäckfrågan är förstås om EU vill ha tillbaka det veliga öriket.

– Vi skulle naturligtvis välkomna en ansökan. Vi kommer att göra vadhelst vi kan som kan driva Storbritannien i den riktningen, säger en regeringsrepresentant för en av EU:s tungviktare.

Det betyder inte att det inte också finns farhågor.

– Det får inte bli någon ”cherry picking”! säger en EU-diplomat.

Att Storbritannien i någon mån kommer att försöka plocka russinen ur kakan får man ändå anta. Åtminstone om man med det menar att få till sådana avtal och samarbeten som är mest fördelaktiga för den brittiska plånboken.

Faktum är att det i Bryssel länge funnits en irritation över att britterna betraktat unionen som en marknad snarare än en politisk gemenskap. Vissa minns ännu hur den konservativa premiärministern Margaret Thatcher inledde sina anföranden i EU-föregångaren EG med orden: ”Jag vill ha tillbaka mina pengar.”

– Europa som ett politiskt projekt har aldrig vunnit gehör hos majoriteten av britterna. Vi har alltid betraktat EU som en affärsmässig relation, säger Jill Rutter.

Inte mycket verkar ha förändrats på den punkten. När David Cameron förra veckan förespråkade grannsämja framför en öppen debatt om ett återinträde var det med argumentet att det sistnämnda riskerade att ge Storbritannien en dålig deal.

I ett tal som premiärminister Andy Burnham höll på en bankett i London inför toppmötet pratade han visserligen om gemensamma demokratiska värderingar, men huvudbudskapet var ett annat:

– Det brexit vi fick har inte fungerat. Det har skadat vår ekonomiska potential.

Den öppna och uppriktiga diskussion som han efterfrågar har dock inte riktigt kommit i gång än. En viss beröringsskräck inför ämnet som sådant kan spela in. Alla har inte hämtat sig från debatten för tio år sedan. Klyftan mellan leave och remain skar mellan stad och land, mellan generationer och genom familjer.

”Vi skickar 350 miljoner pund per vecka” till Bryssel, stod det på en lämna-sidans kampanjbuss.

De där siffrorna stämde inte helt, visade det sig när experter började räkna på det, men det spelade liksom ingen roll. Det var känslan av utsugning som var det viktiga.

Ett nytt medlemskap skulle förmodligen bli ännu dyrare. En anti-EU-grupp har redan bildats. Den heter Stay out och har dammat av brexitörernas emotionellt laddade budskap om att EU är ett rån. Det kommer att kosta 750 miljoner pund per vecka att gå med igen, hävdar gruppen.

Stay out lär få stöd från den uppkäftiga, konservativa brittiska pressen. Liksom från delar av storkapitalet som visserligen vill ha tillgång till den europeiska marknaden, men inte är suget på de regleringar som ett EU-medlemskap innebär.

Svårare är det att uttyda målet med Burnhams EU-uppvaktning. Kommer han att nöja sig med en handfull ekonomiskt fördelaktiga avtal eller vill han gå hela vägen?

– Jag är inte säker på att Burnham över huvud taget stakat ut någon väg än. Burnham är ingen Tony Blair, med en machiavellisk komplott planerad i förväg – han tror på samtal. Det är charmigt, men Cameron har nog rätt i att det kommer att bli smärtsamt, säger Jill Rutter.

Även EU har förändrats det gångna decenniet. I kölvattnet av Islands nej till medlemskapsförhandlingar pekar kritikerna på att unionen utvecklats till en klubb som framför allt fattiga länder från det forna östblocket vill vara med i.

Därför blev man så glad över Kanadas närmanden att kommissionens ordförande Ursula von der Leyen föreslog att göra det nordamerikanska landet till associerad medlem. På liknande sätt kunde ett brittiskt medlemskap vara en nytändning för unionen.

Från Bryssel avvaktar man spänt vad som ska komma härnäst. Bollen ligger så att säga i London.

Fakta.Tre tänkbara vägar framåt

Enskilda uppgörelser

Sådana ska diskuteras och förmodligen undertecknas på fredagens toppmöte mellan Storbritannien och EU i Bryssel. På bordet ligger för närvarande frågor om livsmedelsstandarder, ungdomsrörlighet och utsläppshandel. Storbritannien kommer exempelvis sannolikt att gå med på att följa EU:s jordbruksregler i utbyte mot att gränskontrollerna av brittiska exportvaror upphör.

Tullunionen och inre marknaden

Med sina 450 miljoner invånare är EU:s inre marknad världens största och mycket attraktiv för den som vill nå ut till många kunder. Men den så kallade Norgemodellen är politiskt omstridd i Storbritannien. Den skulle innebära att London behöver anpassa sig till unionens regler för varor och fri rörlighet, utan att kunna påverka beslut som fattas i EU-parlamentet och ministerrådet.

Associerad medlem

EU:s lingo fylls ständigt på med nya termer som beskriver de senaste trenderna inom unionen. Högst på nyordslistan står ”associerad medlem”. Begreppet lanserades först av den tyska regeringen som ville ge Ukraina ett slags halvt medlemskap i unionen. Därefter kapades det av kommissionsordförande Ursula von der Leyen som erbjöd Kanada ett ”associerat medlemskap”, utan att riktigt förklara vad det skulle innebära. Nu talas det i fluffiga ordalag om att det kanske kunde vara en lösning för Storbritannien.

Fullvärdig medlem

Skulle förmodligen kräva en ny brittisk folkomröstning. Finns det ett folkligt stöd kan Storbritannien lämna in en ansökan, varpå förhandlingar kommer att följa. Alla EU:s 27 medlemsländer behöver godkänna en ny medlem. Ingen kan säga exakt när Storbritannien skulle kunna bli ett EU-land på nytt, men det är inte troligt att det sker förrän i mitten av 2030-talet.

Läs mer:

Sandra Stiskalo: Den som ångrar en skilsmässa har mycket att bevisa

Share. Facebook Twitter Pinterest LinkedIn Email Telegram WhatsApp

Relaterade Artiklar

Zelenskyjs före detta pressekreterare på turné för att svartmåla honom

Världen november 20, 2026

Öppning för unga när Storbritannien närmar sig EU

Världen november 20, 2026

Tasmanien rustar sig för sjöelefanten Neils återkomst

Världen november 20, 2026

Två danskar misstänks ha deltagit i ryskt attentatsförsök

Världen november 20, 2026

Ryska broattacker med precisionsvapen: ”Nytt inslag i kriget”

Världen november 20, 2026

Efter nattens intrång – Polen begär stöd från Nato

Världen november 20, 2026

Nathan Shachar: Oro i Saudiarabien för att huthierna snart är vid Adens portar

Världen november 20, 2026

Fyra män döms för övergrepp i ”brittiskt Pelicotfall”

Världen november 20, 2026

19 november: Missa inte dagens nyheter

Världen november 19, 2026

Redaktörens Val

DN Debatt. ”Om Sverige inte gör sin hemläxa väntar miljardböter”

november 20, 2026

Lisa Magnusson: Ska barn få följa med ut på krogen?

november 20, 2026

Förlorad flygtrafik slår mot försvarsjätten: ”Pinsamt”

november 20, 2026

DN väljer: Här är veckans bästa musik, vecka 47

november 20, 2026

Sara Kristoffersson: Räck upp handen den som vill försvara ”woke” i dag

november 20, 2026

Senaste Nytt

Omtaget gav Hammarby ett trumfkort i guldkampen: ”Bara upp till oss nu”

november 20, 2026

Protester när hyllat stöd för födande kvinnor skrotas: ”Oacceptabelt och ovärdigt”

november 20, 2026

Öppning för unga när Storbritannien närmar sig EU

november 20, 2026
Facebook X (Twitter) Pinterest TikTok Instagram
2026 © Sol Reporter. Alla rättigheter förbehållna.
  • Integritetspolicy
  • Villkor
  • Kontakt

Type above and press Enter to search. Press Esc to cancel.

Sign In or Register

Welcome Back!

Login to your account below.

Lost password?