Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Nyligen blev ett par avvisade i dörren till en vinbar i Malmö. Anledningen? Där råder 18-årsgräns, och de hade med sig en bebis som sov i sin vagn: No wine for you!
Nu har paret anmält händelsen till Diskrimineringsombudsmannen, vars praxis tidigare varit att så små barn inte räknas. Att det alltså är diskriminering att neka bebisföräldrar med hänvisning till att de är i sällskap med en minderårig.
Och som vanligt klyvs vårt avlånga land i två: Dels de som demonstrativt applåderar. Bra av vinbaren! Låt oss slippa folk som är så självupptagna att de släpar med sina ungar till ställen där de inte hör hemma, såsom restauranger.
Dels de som tycker att hela familjen självklart får vara med. Det är bara Sverige som är så här känslokallt, nere på kontinenten uppskattar de minsann småttingar, de är alltid välkomna.
Det är bara Sverige som är så här känslokallt, nere på kontinenten uppskattar de minsann småttingar
Fast inte på Sicilien, där har flera restauranger infört skärmförbud för barn, påpekar Aftonbladet-programledaren Alexander Letic, och tillägger slängigt i bästa kvällstidningskolumniststil (jag uppskattar hans hantverk!) att skälet till att barnen fått en padda till att börja med ju är att de ska knipa näbb. Bryts detta fredsavtal behöver vi upprätta barnfria restauranger.
Själv undrar jag varför debatten alltid blir så slafsigt svartvit just när det är barn det handlar om? Jag efterlyser nyanser!
Ta problematiserandet av barns skärmtid – allt beror ju på. Det är en sak att ha videosamtal med mormor, spela schack med bästisen och lyssna på ljudböcker. En annan att beställa droger från darknet och sexchatta med gubbar på Snapchat.
Och det klagas på att dagens barn är bortklemade. Men man kan ju – såsom en av mina favoritskribenter, Jenny Maria Nilsson, påpekar – även se curlandet som en omsorg från de generationer av nyckelbarn som själva lämnades vind för våg under sin uppväxt, just som samhället strukturerades om.
”Mammor hade börjat arbeta, vuxna for iväg till kontor och industrier, lokala verksamheter flyttade till städerna och en barnvärld där vuxna inte hade en naturlig plats utkristalliserade sig”, skriver hon (HD 7/11).
På samma sätt är det med barn-på-restaurang-debatten: Det finns inget rent ja eller nej. Är det en finkrog, typ Michelin? Bort med barnen! Men över lag har de samma rätt att existera på offentlig plats som alla andra. Det går inte att välja bort dem – hänsyn är en dans där alla måste delta.
I egenskap av kvinna som minns debatten när mina barn var små noterar jag dock att saker ändå går framåt: Numera slipper vi åtminstone käbblet om varför en mamma över huvud taget vill vistas i en vinbar.
Läs mer:
Lisa Magnusson: Glöm årets julklapp – det här är vad du verkligen behöver köpa!
Lisa Magnusson: Hur ärliga är Elsa Billgren och Sandra Beijer? Det är svårt att veta
Lisa Magnusson: Bakom kulisserna är svenska djurparker allt annat än djurvänliga

