Under den gångna helgen avlöste återigen de olika utspelen om ett eventuellt förestående samförståndsavtal (Memorandum of Understanding, MOU) mellan USA och Iran varandra.
Påståenden om att det är ”i stort sett färdigförhandlat” (Trump), ”nära förestående” (utrikesminister Marco Rubio), ”det kommer dröja dagar” (högt uppsatta tjänstemän inom Trumpadministrationen) ”det kommer inte bli av” (den iranska nyhetsbyrån Tasnim) och ”framgångar har gjorts, men ingen överenskommelse på gång” (Esmaeil Baghaei, talesperson för det iranska utrikesdepartementet).
– Motsägelsefullheterna är slående, inte minst inom den amerikanska administrationen, säger Rouzbeh Parsi, Irankännare, historiker och forskare vid Lunds universitet.
Parallellt med alla utspel har, enligt The New York Times, en högt uppsatt amerikansk tjänsteman uppgett att Iran och USA är överens om att upphäva sina respektive blockader i Hormuzsundet. Ett annat uttalade, från det iranska revolutionsgardet IRGC, gör gällande att man under de senaste 24 timmarna släppt fler än 30 fartyg – däribland oljetankfartyg, containerfartyg och andra handelsfartyg – genom sundet. Det innebär i så fall att sundet de facto kan vara på väg att öppnas.
Det sistnämnda innebär dock inte, vilket understryks av iranska medier, att Teheran avstår från sina krigstida anspråk på den strategiska flaskhalsen. Det innebär inte heller att Trump har för avsikt att häva den amerikanska blockaden av de iranska hamnarna, skriver CNN.
Under helgen var Trump – till skillnad från utrikesminister Rubio – den som höll förväntningarna nere. I ett inlägg på Truth Social på söndagen underströk Trump att USA inte kommer att ”hastigt ingå ett avtal” med Iran, medan Rubio uppgav att en överenskommelse kan vara möjlig redan i dag, måndag.
Knäckfrågorna är kända. Kontrollen av Hormuz, frågan om Irans atomenergiprogram och sanktionslättnader när det gäller Irans frysta tillgångar är fortsatt avgörande. USA vill se ett öppet Hormuzsund innan någonting annat kan ske – medan Iran vill se sanktionslättnader i ett första steg, enligt den iranska nyhetsbyrån Tasnim, som citeras av CNN.
Iran har frysta tillgångar på flera miljarder dollar i utländska banker.
Det man är orolig för i Teheran är framför allt det faktum att USA när som helst kan börja kriga igen – eftersom det är så tydligt att de triggas av Israel, menar Rouzbeh Parsi:
– Den verkliga akilleshälen är Libanon, som är av strategisk och ideologisk betydelse för Iran. USA kan inte sluta fred med Iran om Israel tillåts fortsätta bomba Libanon. Då finns det ingenting för Iran att hämta. För Iran är det här ett flerfrontskrig.
En möjlig utveckling är att Washington och Teheran inom kort bekräftar att man är överens om de övergripande principerna och att det finns ett provisoriskt avtal, men inte en slutgiltig fredsuppgörelse. Om man enas innebär det en förlängning av vapenvilan med 60 dagar, under vilken Hormuzs skulle öppnas igen och Iran skulle kunna sälja olja fritt.
Frågan om Irans atomenergiprogram kommer dock sannolikt dra ut på tiden. Enligt Jerusalem Post ingår den inte ens i de samtal man för i nuläget.
