Sedan krigsutbrottet den 28 februari har mindre än en handfull handelsfartyg passerat Hormuzsundet per dygn, jämfört med 140 per dygn under normala omständigheter.
Omkring 200–300 handelsfartyg – oljetankers och lastfartyg – är nu ankrade på båda sidor, till det drygt 700 icke‑iranska tankfartyg i regionen som i praktiken väntar ut läget. En stor del av dem ligger stilla i kö eller för ankar, enligt data från MarineTraffic.
Men ingen har officiellt deklarerat sundet – som räknas som internationellt vatten – stängt.
– Den saken löser sig självt. Det är direktiv från försäkringsbolagen som avgör hur sjöfarten agerar, säger Johan Granholm, lärare på institutionen för försvarssystem, på Försvarshögskolan.
Varför ingen av de stridande parterna formellt deklarerat att sundet är stängt går bara att spekulera i säger Johan Granholm:
– För Irans del tror jag det kan handla om att de vill framstå som ”the good guys” så länge de kan. Det ligger i deras intresse att undvika krigshandlingar och de har redan dragit ner på sina anfall mot amerikanska baser.
– Att USA inte heller gör det beror sannolikt på att ingen skulle vinna på det förutom Ryssland, som inte har några problem att exportera olja.
Samtidigt florerar det en rad uppgifter som är svåra att få bekräftade. Ett utspel från Revolutionsgardet, som spreds via iransk media häromdagen, gick ut på att alla länder som utvisar sina amerikanska ambassadörer skulle få fri lejd genom sundet
På MarineTraffic, som följer sjöfarten i realtid, kan man också se att en handfull fartyg faktiskt rör på sig i området.
– Det förvånar mig. Jag har svårt att se att Iran kan garantera fri lejd. De styr ju inte över vad USA gör, säger Johan Granholm.
Amerikansk underrättelsetjänst har vidare hävdat att Iran börjat lägga ut minor i sundet och att man förstört 16 iranska minfartyg. Iran har vare sig bekräftat eller förnekat.
– Att hota med minor eller komma med påståenden om minor är ett strategiskt effektivt vapen. Ingen kan kontrollera om det är sant, men alla måste förhålla sig till det, konstaterar Johan Granholm.
Här har fartyg attackerats eller hotats runt Hormuzsundet
3 februari till 11 mars.
Källa: United Kingdom Maritime Trade Operations (UKMTO)
Under de första dagarna hade UKMTO, United Kingdom Maritime Trade Operations misstankar om att attackerna var riktade mot fartyg med västerländska kopplingar, i synnerhet till USA och Israel. Deras senaste rapport visar ett nytt mönster:
”Hotet har breddats avsevärt. Flera av de attackerade fartygen saknar kända kopplingar till dessa länder, vilket tyder på en bredare kampanj för att skapa osäkerhet och avskräcka rutinmässig kommersiell trafik”, skriver de.
Flera av de senaste attackerna har också, enligt UKMTO, resulterat i att odetonerade sprängämnen finns kvar ombord på de drabbade fartygen, något som pekas ut som en stor fara.
Ingenting tyder på att säkerhetsläget kommer att förbättras i närtid. Parallellt med hotet från missiler och drönare hotas regionen även av elektronisk krigföring. Spårningssystem som GPS och AIS-systemet kan slås ut och manipuleras vilket påverkar möjligheten att navigera.
Dessutom skapar den avstannade trafiken en farlig flaskhalseffekt. Trängseln, i kombination med den utslagna navigationen, ökar dramatiskt risken för kollisioner, enligt UKMTO.
UKTMO
Hittills har UKMTO, United Kingdom Maritime Trade Operations, den globala organisation inom sjöfartssäkerhetssektorn som ansvarar för att förse rederier och regionala myndigheter med bekräftad säkerhetsinformation, dokumenterat 13 faktiska attacker mot fartyg och fyra misstänkta aktiviteter i regionens farvatten.















