Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.
Knappt ett par veckor kvar och knappt en minusgrad förutom längst upp i norr. Mest blött, grått och smutsigt och dystra nyheter vart man än vänder sig. Men jul ska det bli på något sätt. Och vi ska stanna upp för en stund och förundras.
Julen har alltid varit kompensationens stora högtid. Längre tillbaka tillfället då man unnade sig allt det man annars sällan fick: smör, kött och sprit. Nuförtiden kanske mest en fråga om ohämmad konsumtion och om att skapa sig den där familjebubblan i vilken tankar på klimatproblem, krig och fascism inte ska ta sig in.
Folkmusik är nog, trots sina traditionella förankringar, en rätt outnyttjad metod för att bygga den där bubblan. De flesta graviterar mot Bing Crosby, Wham, glitter och glamour för ofta är folkmusiken lite väl kärv. Albumet ”Vinternatt” kan vara värd ett försök för nybörjaren. Svenska duon Hazelius Hedin, som gjort en rad fina svenska folkmusikskivor, har slagit sig samman med norska Sigrid Moldestad, fiolspelman och sångerska, och gjort en julskiva som badar i precis lagom mycket sakralt reverb och frammanar bilder av snötyngda granar och stjärnklara nätter. Det är genomgripande romantiskt givetvis – eller förljuget om man så vill – med en from förhoppning om fred på jorden i låten ”Vintersong” där Moldestad sjunger vackert om att en ”bitteliten gut kom med fred” och undrar om ”hatet blir lei av å hate”. Julen är också de naiva förhoppningarnas högtid.
Esbjörn Hazelius sjunger som vanligt fint på sin mörka skånska och körar snyggt när Moldestad tar förstastämman. Johan Hedins nyckelharpa är skir i sällskap med Hazelius mandola och Moldestads fioler. Tanken är inte att vara konstnärlig eller utmana, så att klaga på utebliven förnyelse skulle vara att skjuta över mål. Trion levererar julstämning som funkar på båda sidorna om fjällen. Och får in till amorteringarna på samma gång. En win/win i juletid.
Bästa spår: Julmarsch
Läs fler skivrecensioner och andra texter av Po Tidholm.
