Sedan 2015 har det skett en fördubbling av andelen flickor mellan 12-15 år som behöver sjukhusvård för att de har skadat sig själva, visar nya siffror från Socialstyrelsen.
– Självskador har funnits länge, men den kraftiga ökningen bland unga flickor under senare år är ganska ny och saknar enkla förklaringar, säger Ylva Ginsberg, medicinskt sakkunnig på myndigheten.
I siffrorna ingår både självmordsförsök och andra avsiktliga försök att göra sig själv illa. När det sker på ett sätt som kräver sjukhusvård handlar det oftast om förgiftning, berättar hon.
Att flickor skadar sig själva på ett sätt som inte kräver sjukhusvård är också vanligt, vittnar bland annat BRIS om som har sett en ökning av antal samtal om det här sedan pandemiåren.
En bakomliggande orsak kan vara ökad psykisk ohälsa bland unga, berättar Maria Zetterqvist, legitimerad psykolog och psykoterapeut inom barn- och ungdomspsykiatrin och docent vid Linköpings universitet.
Men i grunden handlar självskadebeteende ofta om att försöka få kontroll över känslor som kan vara svåra att hantera.
– Du kan bli uppfylld av negativa känslor och tankar. Översköljd av sorg och ledsenhet. Skam är också en svår känsla att stå ut med och hantera, säger hon.
Vissa har svårare än andra att ta hand om sina känslor. Men i tonåren är det generellt sett svårt.
Studier visar att 20 procent av alla tonårsflickor utsätter sig själva för icke-suicidalt självskadebeteende, berättar Maria Zetterqvist.
– Tonårshjärnan är i väldigt mycket utveckling. Vi har som mest självskadebeteenden under tonåren. Sedan vet vi att det brukar mattas av. De flesta ungdomar behöver hjälp med det här från vuxna som behöver vara bra förebilder, visa tålamod och värme.
Hur känns ångest?
– Hjärtat kan börja slå. Du kan hyperventilera. Det kan bli svårt att andas. Du kan känna dig överväldigad av stress och få katastroftankar.
Om jag märker att jag hanterar mina känslor på ett sätt som skadar mig själv, vad ska jag göra då?
– Stanna upp och fundera över vad det är du känner. Ett viktigt steg är att prata med andra. Vänner, föräldrar eller andra vuxna. Då inser vi ofta att det är normalt att känna såhär. Det är inte osannolikt att andra har upplevt samma sak.
Det handlar inte om att ta bort jobbiga känslor utan att hantera dem. Känslor är en viktig signal. Att må dåligt om livet är jobbigt eller bli ledsen om någon fällt en elak kommentar är helt rimligt, säger Maria Zetterqvist.
– Men om du märker att du har ett beteende som skapar lidande, som börjar ställa till för dig i livet, i familjen eller skolan. Då är det viktigt att söka hjälp. Prata med sina föräldrar eller sök vård via en ungdomsmottagning eller hos skolkuratorn.
Sociala medier har ökat pressen på unga kvinnor på ett negativt sätt. Men för att må bra i tonåren behövs mer än begränsat användande av Tiktok.
Maria Zetterqvist pratar om basala behov som sömn, träning och kost.
– Psykisk hälsa handlar mycket om att man behöver minska sin sårbarhet. För är vi människor i obalans så ökar vår känslomässiga reaktion på jobbiga saker.
Johanna Sigfridsson, 31 år från Umeå, har egna erfarenheter av självdestruktivt beteende i tonåren.
Som vuxen har hon engagerat sig i föreningen Shedo som jobbar för att öka kunskapen om ätstörningar och självskadebeteenden hos drabbade som kan vara både kvinnor och män, unga och vuxna.
– Mörkertalet är stort och kunskapen är för dålig om vad ett självskadebeteende kan vara. Att det även kan vara indirekt i form av risktagande, droger, kriminalitet och sexuellt självskadebeteende.
Hon tycker att det är viktigt att tänka på att människor som skadar sig själva oftast gör det som en strategi för att hantera jobbiga känslor och stå ut.
– Det här behöver uppmärksammas och bemötas på ett bra sätt. Det sämsta vi kan göra är att inte prata om det, säger Johanna Sigfridsson.
Enligt Socialstyrelsen finns det brister i vården av flickor och andra patienter som har fått sjukhusvård efter att ha skadat sig själva.
Forskning visar att självskadebeteende för att minska ångest ger en förhöjd risk för självmord. Risken är störst direkt efter en utskrivning från sjukhuset.
Men få patienter, endast 15 procent, följs upp av läkare inom den specialiserade psykiatriska öppenvården inom en vecka efter utskrivningen, enligt Socialstyrelsen som efterfrågar bättring.
