På 1980-talet var de olympiska spelen i kris. Vinter-OS i Lake Placid 1980 betraktas som det sämst arrangerade genom tiderna och västländernas bojkott av sommar-OS i Moskva senare samma år var frågan om de olympiska spelen skulle överleva.
Om detta och mycket annat kring ämnet idrottssponsring skriver Michael Payne sin nya bok ”Fast Tracks and Dark Deal$” (Snabba spår och mörka affärer).
I flera decennier var britten chef för Internationella olympiska kommitténs (IOK) marknadskommitté och spelade en avgörande roll när OS överlevde.
Payne var arkitekten bakom IOK:s sponsorprogram TOP, där multinationella bolag lyfte IOK:s ekonomi och gjorde de olympiska ringarna till ett av världens mest kända varumärken.
– När vi startade programmet var det ingen som trodde att det skulle bli en succé och många säger att om vi inte lyckats är det frågan om vi hade haft olympiska spel i dag, säger Payne, som efter IOK gick vidare med att arbeta tio år inom formel 1 med F1-bossen Bernie Eccelstone och sedan för Fifa.
När han nu under en videopresskonferens svarar på frågor om OS fruktar han att hans uppriktighet ska ge honom problem hos IOK:s kommunikationsavdelning.
Det gäller till exempel DN:s fråga kring IOK:s val att lägga vinter-OS 2026 i Italien i stället för Sverige.
En slutsats som Sveriges olympiska kommitté dragit kring varför det gick som det gick är att den nordiska marknaden är för liten för IOK och att de vill ha spelen där intäktsmöjligheterna är större.
Payne håller inte med.
– Lillehammer 1994 är mina favoritspel på vintersidan. De var unika och fantastiska, delvis för att vintersport är en del av det norska folkets DNA, precis som i Sverige. Jag hade nyligen en öppenhjärtlig diskussion med högst uppsatta personer i IOK:s ledning om ansökningsprocessen. Jag sa: grabbar, om ni hade tvingat Lillehammer att gå igenom samma ”köttkvarn” och vedermödor som de som söker i dag skulle de aldrig ha ansökt. Ni skulle ha gått miste om det som bevisligen var fenomenala spel, säger Payne.
En avgörande orsak till att Milano Cortina och inte Stockholm Åre fick OS 2026 var att svenskarna inte hade den statliga garantin på plats. Payne menar att alltför mycket juridik präglar processen.
– Du kan inte ha en hel hög advokater i Lausanne som kollar så att boxar är ifyllda. De garantier som ett land lämnar är i slutändan inte värda papperet som de är skrivna på och jag tror att om du går till IOK-hotellet i Cortina och pratar med IOK-folk kommer de att undra varför de sade nej till Stockholm, säger Payne.
Samtidigt tycker han det är bra att OS är tillbaka i Alperna och han vill inte vilja kritisera Milano Cortina, men säger att de utspridda spelen över norra Italien med fyra, fem timmars avstånd mellan Milano och andra tävlingsorter utgör en rejäl utmaning. Spelen kommer att göra sig bra i tv, men inte vara lika bra för dem som följer OS på plats.
– Italienarna vill leverera hållbara spel, men varför har man då lagt de alpina tävlingarna på olika orter? frågar sig Payne.
Om det på 1980-talet var ekonomi och politik som hotade OS-existens är det i dag klimatkrisen som väcker frågor, särskilt kring vinter-OS.
Payne tror att OS kommer att överleva och fortsätta attrahera världen, men poängterar att IOK måste leva med sin tid och inse hur fort saker och ting just nu förändras.
– En av de största utmaningarna för IOK är att vara säker på att man är sammankopplad med nästa generation. Dagens unga följer inte OS sittandes framför tv-n i timmar – de ser korta, vassa inlägg på sociala medier. När jag pratar med unga människor är de intresserade av OS, men kan IOK och andra idrottsorganisationer leverera innehåll på ett sätt som en yngre generationer ha det på? Jag är inte så säker. Den olympiska kanalen har inte varit någon succé, inte ungdoms-OS heller, säger Payne och kritiserar IOK för att man av rättighetsskäl hindrar OS-deltagare från att lägga upp filmat material från tävlingarna på sina sociala medier.
– Härom veckan sade IOK att det nu är fritt fram att lägga upp bilder från OS i Peking för fyra år sedan. Den här processen måste gå mycket fortare. Tänk om åkare som Lindsey Vonn och Mikaela Shiffrin kunde interagera med sina fans på sociala medier och diskutera sina framträdanden, redan 24 timmar efter loppet. Det är den vägen man måste gå, säger Payne.
