Fullspäckade scheman, hjälpinsatser som regleras på minutnivå och små möjligheter att anpassa hjälpen efter individen. Så beskriver många som jobbar i hemtjänsten sin vardag. Flera myndigheter har larmat om en arbetssituation som är ohållbar för personalen och riskfylld för brukarna.
Problemet brukar i media kallas namnet minutstyrning. Var fjärde svensk kommun bestämmer hur lång tid olika insatser i hemtjänsten ska ta, men i många kommuner runt om i landet pågår nu olika projekt för att skapa en hemtjänst som inte är minutstyrd.
Men det kan vara lättare sagt än gjort, särskilt eftersom det inte finns någon klar definition av vad minutstyrning är. Det menar Nora Bittár som är doktorand vid Handelshögskolan i Stockholm och som håller på med ett forskningsprojekt om resultaten av de olika projekten.
– När vi har intervjuat folk i hemtjänsten blir det väldigt tydligt att man ofta menar olika saker när man säger minutstyrning. Det är ett svårt begrepp, säger hon.
Kärnan i begreppet är att tiden upplevs som väldigt central i arbetet och att personalen upplever att det finns lite utrymme för flexibilitet. Men det finns flera olika anledningar till den upplevelsen, menar Nora Bittár.
Det handlar dels om den kommunala styrningen av hemtjänsten. I vissa kommuner får hemtjänsten betalt för utförd tid, det vill säga den tid som personalen faktiskt har varit hos brukarna. I andra kommuner får hemtjänsten betalt för beviljad tid, det vill säga den tid som biståndshandläggaren i förväg har beslutat att brukaren ska ha. Det sistnämnda kan skapa press på personalen att inte vara kvar hos brukaren längre än vad som står i schemat.
Men upplevelsen av minutstyrning kan också handla om arbetsplatskultur, hur mycket förtroende enhetschefen har för personalen och hur man som individ påverkas av sitt schema, säger Nora Bittár.
– På en och samma arbetsplats kan upplevelsen av minutstyrningen variera. De som varit länge på arbetsplatsen verkar i ökad utsträckning kunna bortse från schemat och lägga upp arbetsdagen som de vill. Nya vikarier känner däremot ofta att de behöver följa schemat mer noggrant.
I en ny rapport från Socialstyrelsen framgår det att det finns stora skillnader i hur olika kommuner styr sin hemtjänst. Det framgår också att många enhetschefer upplever att personalen har lite utrymme att påverka insatserna hos brukarna.
Men Socialstyrelsens utredare Anna Brooks understryker att problemet är komplext.
– Det är inte så enkelt som att man bara kan säga att personalen ska planera dagarna själva utifrån brukarnas behov. Kommunerna har ett visst behov av kontroll för att säkerställa att verksamheterna är effektiva, säger hon.
De flesta är överens om att det blir problematiskt när hemtjänstpersonalen styrs allt för mycket av klockan. Men de flesta är också överens om att det måste finnas någon typ av tidsstyrning i hemtjänsten.
– För många brukare är det viktigt med tider och förutsägbarhet. Det kan förstås också finnas skäl till att mediciner och måltider ges vid vissa tidpunkter, säger Nora Bittár.
Därför väljer många kommuner att prata om ökat handlingsutrymme för personalen istället för att prata om minskad minutstyrning.
– Men jag tror att vi behöver få en mer nyanserad bild av problemet. Det finns nog inga enkla lösningar för att komma bort från minutstyrningen som fungerar i alla kommuner. Med det sagt så tror jag att det finns mycket att vinna att ge personalen ökat inflytande, exempelvis genom att man själv får göra planeringen.
Läs mer: Fler artiklar om äldreomsorg
