Jonna Sundling är regerande olympisk mästare i sprint och har tre raka VM-guld på distansen. 30-åringen fick sin OS-biljett av Sveriges olympiska kommitté (SOK) redan i våras i den första trupputtagningen.
Är hon i normal form på plats i Val di Fiemme (där längdskidtävlingarna i OS avgörs) känns hon given som en av Sveriges sprintåkare.
Bakom henne är det en kamp om resterande platser – som bara är tre. I VM får den regerande mästaren en friplats och Sverige har, tack vare Sundling, därför haft fem platser i sprintloppen där på senare år. Men i Milano–Cortina gäller totalt fyra.
– Det är ju vår styrka och det tuffa i vårt lag att vi har så hög nivå; det är så många som kan lyckas men alla kommer inte få chansen, konstaterar Linn Svahn – som missade både Sverigepremiären i Gällivare och världscuppremiären i Ruka på grund av sjukdom.
Svahn var tillbaka i spåren den gångna helgen i Trondheim. Och fick kliva upp på pallen direkt. Hon var trea i en strulig final, efter Emma Ribom som fick revansch för sin diskvalificering (för otillåtna skejtskär) vid världscuppremiären i Ruka.
Nästa vecka är det dags för ny uttagning till OS i Milano–Cortina. Ribom försöker att inte fundera på SOK:s presentationer när hon tävlar.
– Jag åker inte för att bli uttagen, utan jag åker för att prestera och presterar jag så kommer jag att bli uttagen, säger 28-åringen.
Sverige får ha åtta kvinnliga åkare i OS, vilket betyder att samtliga A-landslagsåkare i dagsläget ligger bra till för att få en biljett.
På plats i Val di Fiemme ska dock en sprintåkare väljas bort.
I OS körs den individuella sprinten i klassisk stil, medan lagsprinten går i fri stil. Under de två inledande världscuphelgerna har två klassiska sprintar körts, nu i Davos väntar fristilssprint – både individuellt och i lag.
Ser man till resultaten hittills så kan man anta att landslagsledningen har visst huvudbry.
Förutom Jonna Sundling har fyra svenska kvinnor stått på pallen i sprint; Johanna Hagström vann senast i Trondheim, följd av Ribom och Svahn, och i världscuppremiären var Maja Dahlqvist trea.
Hagström har den lilla fördelen av att även ha bäst andra placering, med fjärdeplatsen från första loppet i Ruka. Dahlqvist vann å andra sidan i Gällivare.
”Ett lyxproblem som vi har.” Så säger Dahlqvist om konkurrensen mellan de svenska sprintåkarna.
– Är man uttagen på ett OS så kan man vinna OS-guld, det vet man. Samtidigt är det väldigt tufft och brutalt att vara den som inte får åka, som också hade kunnat vinna ett OS-guld.
– Det är en tuff situation och det kommer att vara folk som är besvikna.
Dahlqvist var irriterad på sig själv efter att ha blivit utslagen i semifinal i Trondheim, efter ett taktiskt misstag. Hon hoppas att landslagsledarna och SOK ser till helheten.
Johanna Hagström försöker ha i åtanke att hon inte kan påverka vad lagkompisarna gör.
– Det är klart att man alltid drömmer om ett OS, men jag ser mig hellre som en underdog i hela den här processen, säger hon.
Förutom de som traditionellt ses som sprintåkare i den svenska landslagstruppen så finns en joker i leken. Moa Ilar har visat väldigt fin form i inledningen, i framför allt distansloppen men även med två elfteplatser i sprint.
Läs mer:
Lyxproblemet skapar det stängda skidlandslaget
