– Det är en värld som domineras av mörker, men det är inte läskigt om man inte är rädd för mörkret, säger den franska, alternativa pop-artisten Oklou när hon beskriver den plats hennes musik befinner sig i.
– Huvudaktiviteten där skulle vara att ta tupplurar.
Vi möts i hennes loge. Utanför dånar Zara Larssons hemkomst över Slottsskogen och i den gardinbeklädda logen finsmakar Oklou på en bit mörk choklad. För drygt en halvtimme sedan satt hon i en gunga på en av festivalens scener och spelade på en självlysande, elektronisk flöjt.
– Jag är väldigt trött för jag gav verkligen allt och jag turnerar också med min bebis, vilket gör att det blir dubbelt så mycket jobb, säger Marylou Mayniel, som Oklou egentligen heter.
Utanför står en barnvagn parkerad, och på det låga soffbordet ligger barnleksaker och en liten tandborste. När Oklou (uttalas ungefär okej-Lou) släppte sitt debutalbum ”choke enough” hade hon gjort ett av fjolårets mest omtalade album. Både BBC och Pitchfork rankade det som det fjärde bästa 2025 och Guardian beskriver 33-åringen som en artist att hålla ögonen på.
– Jag känner mig bunden till att skapa en ljudbild och musik som ingen annan kan. Om det jag gör inte är unikt, då känns det inte viktigt för mig, säger Oklou.
– Jag mår dåligt av att skapa något jag inte upplever som nödvändigt, det förorenar mig och min omgivning. Jag letar efter nya ljud, det ger musiken ett existensberättigande.
Pitchfork liknade melodierna på albumet vid Bachs preludier och skrev att det ”kan kännas som övningar i kontrapunkt – rena, klassiska och tekniskt precisa”. I Oklous ljudbilder smälter ofta barocka kompositioner samman med ett mjukt och – emellanåt – synt-tätt klubbsound. Det är drömmig, eterisk elektropop och debutalbumet har setts som genrevidgande.
Det var 2013 som Oklou började experimentera på sin dator för att mejsla fram sitt musikaliska uttryck. Två år senare kläcktes artistnamnet Oklou, och några år efter det gav hon ut mixtejpet ”Galore”, som framför allt dominerades av tydliga syntgångar. Det blev stort hos internetgenerationen och när hon även syntes samarbeta med namn som Caroline Polachek befäste hon sin position i den alternativa fåran.
Marylou Mayniel växte upp i en musikälskande familj i den mellanstora franska staden Poitiers. Hon sattes tidigt i musikklasser och det var genom att tolka och spela stycken av klassiska kompositörer som hon närmade sig musiken.
– Jag älskar själva skapandet, men det har aldrig varit en dröm för mig att turnera världen runt, eftersom jag inte trodde att det var möjligt. När jag insåg att jag faktiskt kunde skapa musik själv och att jag bara behövde en dator var det som att bli berörd av gud, säger hon.
Enligt Oklou gör hon popmusik och huvudfokuset har alltid varit på hur instrumenten ska låta och samspela. Det märktes inte minst under när hon medverkade i det populära amerikanska programmet ”Tiny desk concert”, där hon bland annat spelade xylofon och lät sin kör prassla med aluminiumfolie.
Debutalbumet innehåller 13 spår, och medproducenter på skivan är bland andra Charli XCX:s parhäst AG Cook. På skivan samarbetar Oklou också med den svenska världsstjärnan Bladee på låten ”Take me by the hand”.
Hon menar att skivan ett sätt att söka efter mening, och berättar om behovet att bli berörd i en internetbaserad värld där interaktioner berövats sin mänsklighet. Det märks inte minst i titelspåret. Med rader som ”My foot doesn’t know it’s on the pedal (Well, in the morning they will find you on the road)//I’ll crash this car to take a photo” utforskar hon vad man är beredd att göra för att känna sig levande.
Hennes milda, nästan ömtåliga, sångröst vaggar lyssnaren och tillsammans med melodislingorna skapar hon det som många på internetforum beskriver som ”klubbmusik för introverta personer”. Även om tempot inte når samma nivåer som på nattklubbarnas golv, skapar den melankoliska transen ändå en tydlig klubbkänsla.
– Det är en komplimang. Jag gillar kontrasten av att gråta på ett dansgolv och om jag gör klubbmusik för introverta personer är jag glad att det finns ett utrymme för det. Det är en ära.
Tre låtar av Oklou att ha koll på
”harvest sky”, från skivan ”choke enough”
”take me by the hand” ft. Bladee, från skivan ”choke enough”
”god’s chariot”, från skivan ”Galore”
Läs mer:
Svenska världsstjärnan Bladee: ”Är mindre igenkänd här”