Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
I helgen som gick kom det definitiva beskedet att demokratins främsta vapendragare i Hongkong upplöst sig själv. Då kastade Demokratiska partiets ledande företrädare in handduken efter över trettio års kamp.
Partiet har drabbats av allt hårdare säkerhetslagar och manipulerade parlamentariska regler från den kinesiska centralmakten, det vill säga enpartistaten i Peking. Huvudfrågan för det nu nedlagda liberalt orienterade Demokratiska partiet var att stadens regeringschef måste utses i ett öppet val med allmän rösträtt – inte som det blivit nu på indirekta vägar av centralregeringen.
Jag kan inte låta bli att tänka på natten till den 1 juli 1997. Det var då den brittiska kolonin Hongkong återlämnades till Peking. Den livaktiga storstaden blev formellt en särskild administrativ region i Folkrepubliken Kina. Det var tre år efter att Martin Lee, en framträdande advokat i Hongkong med brittisk utbildning, hade bildat Demokratiska partiet.
Några minuter efter midnatt och den formella ceremonin höll han oinbjuden ett passionerat tal från balkongen på lagstiftande församlingens byggnad. Det var hett och fuktigt efter ett oväder. En massiv skara åhörare stod som packade riskorn på den öppna platsen nedanför. Vi begrundade den ökenvandring som väntade det demokratiska lägret. Jag var där som Dagens Nyheters korrespondent.
Peking hade i förväg uteslutit alla demokratiska röster ur den provisoriska lagstiftande församling som tog över. Ingen bra början alltså, även om det fanns löften om ett nyval inom ett år.
”Först kastar de ut oss ur vårt hus. Sedan kommer de glädjestrålande tillbaka och säger att vi har en chans att flytta in om ett år”, konstaterade Martin Lee till skratt och applåder. Polisen hade vägrat att ge honom tillstånd att tala just där och då. Det gjorde han ändå.
Martin Lee hade blivit något av ett rött skynke för de kinesiska ledarna och för de Pekingvänliga som tog över i Hongkong. Detta sedan han gått i spetsen för en stor protestmarsch genom centrala Hongkong efter den kinesiska armén massakrerat demokratiaktivister i Peking den 4 juli 1989.
När jag intervjuade honom ett halvår före övergången sade Lee att även om han inte visste vad som skulle hända honom så skulle han inte göra de nationella ledarna tjänsten att lämna Hongkong eftersom han var född där. Han deltog till och med i de envisa folkliga protesterna 2019 då centralregeringen angrep de tidigare utlovade lokala fri- och rättigheterna. För detta fick han en villkorlig dom på elva månaders fängelse.
Martin Lee drog sig tillbaka från all sin utåtriktade aktivism 2020 med tanke på den nya hårda säkerhetslagen. Han sista gärning som medlem i Demokratiska partiet var att delta i söndagens beslut att upplösa partiet. Ökenvandringen är alltså över.
Nedläggningen kom dagen före domen mot mediemogulen Jimmy Lai som Martin Lee tidigare samarbetat med. Lai befanns på måndagen skyldig till uppvigling och konspirationer med utländska krafter ”i sitt hat mot Kinas kommunistiska parti”. Straffets längd meddelas senare.
Som bevis hänvisade åklagarna till hundratals artiklar i hans tidning Apple Daily som stängdes ned 2021. Flera utländska försvarare av mänskliga rättigheter som Lai haft kontakt med pekades också ut.
Amnesty och Reportrar utan gränser har fördömt domen. Den 78-årige Jimmy Lai börjar bli sjuklig enligt familjen. Han betraktas av många som en politisk fånge och dömdes redan 2019 till fem år fängelse för bedrägeri. Hans fall ska påminna medierna om riskerna med opposition. Nacka kycklingen för att skrämma apan, brukar kineserna säga.
Jag besökte Hongkong senast för ett år sedan. Då hade den skärpta kontrollen lagt sordin på stämningen. Varuhusens vanliga överdådiga julskyltning var torftig och saknade både kreativitet och glädje. En medelålders pappa med sin dotter höll med, men tillade: ”Nu för tiden måste man tänka sig för innan man öppnar munnen”.
