Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Nu i helgen, när USA firar sin självständighetsdag, väntas den genomamerikanska popstjärnan Taylor Swift gifta sig med sin genomamerikanske giga-jock Travis Kelce i en ceremoni på den klassiska arenan Madison Square Garden i New York.
Det har ryktats i veckor, ända sedan stadens borgmästare Zohran Mamdani, av alla människor, tycktes råka avslöja bröllopsplanerna på en presskonferens.
Men trots att 1 000 personer sägs vara inbjudna till bröllopsceremonin, som enligt uppgifter ska äga rum redan på fredagskvällen, har förvånansvärt lite läckt. Vilka är de tusen påstådda gästerna? Ska Stevie Nicks sjunga för brudparet? Har sångerskan låtit bygga upp ett gigantiskt slott inuti arenan, som en referens till hennes tonåriga bröllopsfantasi ”Love story”?
Taylor Swift-fansen har hursomhelst ägnat tiden inför det (eventuellt!) stundande bröllopet åt att göra det som Taylor Swift-fans gör bäst: bråka.
En del av fanskaran rynkar på näsan åt det förmodade valet av lokal – en fönsterlös bunker till ishockey- och basketarena, till synes långt ifrån drömmen om var en så ökänt hopplös romantiker som Taylor Swift borde gifta sig. Kanske ser man snarare framför sig något i stil med Neuschwanstein, det bayerska sagoslottet byggt till Richard Wagners ära?
Andra swifties menar att Madison Square Garden tvärtom är den perfekta bröllopslokalen för världens största artist, just eftersom det hermetiskt tillslutna bygget tillåter viss avskildhet för brudparet och deras gäster.
Ju lyckligare Taylor Swift är, desto fler fans verkar vända henne ryggen
Ändå är lokalen, i sammanhanget, en petitess. Sedan Taylor Swift och Travis Kelce blev ett par, och tillkännagav sin förlovning för snart ett år sedan, har själva förhållandet försatt fansen i ett tillstånd av förvirring. Det tycks finnas en direkt korrelation mellan artistens relationsstatus och fansens känslor inför henne, men den ser inte ut som man tror.
Ju lyckligare Taylor Swift är, desto fler fans verkar vända henne ryggen.
”The life of a showgirl”, albumet från i fjol som på ytan tycktes handla om livet i rampljuset, berömmelse och maktrelationer i musikbranschen, var i själva verket och framför allt ett 41 minuter långt, förnöjt skrytmonument till Travis Kelces ära.
Den amerikanske fotbollsspelaren påstods ha räddat henne från ett öde som Ofelias i ”Hamlet”, sades ha fått henne att drömma om en uppfart med en basketkorg, och på låten ”Wood” jämfördes Kelces kön med i tur och ordning ett redwoodträd, en trollstav och ”the key that opened my thighs”.
Lyssnarna rodnade. Lyssnarna häpnade. Lyssnarna kallade det för cringe, som om inte Taylor Swifts själva kärna alltid varit cringe. Men däri ligger också hennes storhet – hon är inte det minsta cool. ”Please God, give me a best friend who I think is hot” sjunger hon vid 35 års ålder. Och vem av oss kan inte, om vi rannsakar oss själva, relatera?
Men just Taylor Swifts fans tycks ha utvecklat en särskild sorts parasocialitet i förhållande till sin idol. Ordet ”parasocial” utnämndes häromåret till årets ord av Cambridge Dictionary, och syftar på den relation som man kan utveckla till någon man ofta ser på tv, följer i sociala medier eller hör vecka ut och vecka in i en podd. Trots att man aldrig har träffat personen tycker man att man känner den väl, på grund av den mängd information man trots allt tycker sig ha tillskansat sig.
Om Taylor Swift vet hennes fans framför allt en sak, och det är att hon ständigt är olyckligt kär. Dumpad. Sviken. Lämnad igen och igen. På skiva efter skiva har hon ältat sina expojkvänner och alla oförrätter de begått mot henne. Att hon framstått som så ärlig med sitt stormiga kärleksliv är det som bundit fansen till henne.
I och med ”The life of a showgirl” har den saken förändrats, och helgens förmodade bröllop ser onekligen ut att cementera faktum. Om Taylor Swift slutligen gifter sig är det med ens fansen som befinner sig i hennes forna situation. När hon väljer kärleken framför berättelsen om sig själv som den lämnade och svikna – är det då hon som lämnar och sviker?
Läs fler texter av DN:s Greta Schüldt här och mer av DN:s musikbevakning här