– Äntligen!, ropar Stellan Skarsgård.
Festivalens första presskonferens har just kört igång och alla på podiet har fått frågan om hur de reagerade när de fick frågan om att medverka i årets Guldpalmsjury.
Stellan Skarsgård skojar om att det var tur att han blev tillfrågad innan han trillade av pinn.
Han ser dock inte döende ut, ter sig istället som en självklar del av den celebra skalan som ska dela ut filmvärldens finaste pris, Guldpalmen.
Nio personer är de, anförda av ordföranden, den sydkoreanske mästerregissören Park Chan-wook. Med sig har han skådespelarna Demi Moore (USA) och Isaach De Bankolé (Elfenbenskusten/USA), producenterna Ruth Negga (Irland), Laura Wandel (Belgien), regissörerna Chloé Zhao (Kina/USA), Diego Céspedes (Chile) och manusförfattaren Paul Laverty (Skottland).
Och då vår egen skådespelarnestor Stellan Skarsgård, som i och med de globala framgångarna med huvudrollen i Joachim Triers ”Sentimental value” kommit in i en andra (sjunde?) andning.
Under Berlins filmfestival tidigare i år kom mycket av juryns presskonferens, och dess efterbörd, att handla om celebriteternas ovilja att uttala sig politiskt – särskild när det handlade om situationen i Gaza. Jurychefen och indieikonen Wim Wenders sa bland annat att filmvärlden bör hålla sig borta från politik – ett uttalande som fick det att bubbla i branschen. Årets Cannesjuryn har uppenbarligen förberett sig på att liknande frågor skulle komma, är rörande överens om att det inte går att separera konst och politik.
På podiet pratas det ömsom franska, ömsom engelska, det är bara ordförande Park Chan Wook håller sig till sitt eget språk och tolkas av en liten kvinna som vi bara ser skymten av bakom hans rygg, vilket ger en udda buktalarkänsla. Park Chan-Wook/tolken talar med välavvägda meningar om att filmen börjar och slutar i en bra berättelse och att en politisk film utan en bra historia bara är propaganda.
”Vi lever i mörka tider med ett vulgärt, vidrigt och systematiskt våld, där allting är tvådimensionellt”.
Manusförfattaren Paul Laverty, evig parhäst med den filmiska socialrealismens överguru Ken Loach, talar från hjärtat.
– Vi lever i mörka tider med ett vulgärt, vidrigt och systematiskt våld, där allting är tvådimensionellt. Då är det oerhört inspirerande att få medverka vid en festival som hyllar mångfalden, fantasin, nyanserna och skönheten, säger Laverty.
Stellan Skarsgård får inte många frågor och svarar kort och kärnfullt på de han får. En australisk journalist berömmer hans stuns i stegen (”spring in your steps”) och undrar om de fått ännu mer stuns efter den senare tidens framgångar.
– Min stuns har börjat halta, säger han med ett pillemariskt Skarsgård-leende, och får några spontana skratt. Jag fick en stroke för ett tag sedan och trapporna upp hit var ingen lek.
Demi Moore, som var i Cannes för två år sedan och frontade den omtalade och hyllade body-horror-thrillerna ”The substance” får frågan om hur kampen för jämställdhet går i Hollywood.
– Det har absolut blivit bättre, förändringen är på gång men vi har bara kommit en bit på väg. Jag har mer att säga men vi tar det en annan gång, avslutar Moore lite överraskande, som om temat känns söndertjatat.
Hon går igång mer på frågan om hon tycker att branschen lyckas skydda sina upphovspersoner från AI-hotet?
– Det korta svaret är väl: Nej! Men AI är här, det är en realitet. Om vi försöker bekämpa den kommer vi misslyckas. Det är bättre att vi lär oss att jobba tillsammans med AI, säger Demi Moore och verkar ändå segerviss:
– AI kan mycket men den kan aldrig ersätta den skapande anden, den kreativa människan som skapar konsten.
Paul Laverty hoppar in igen och påpekar att vi måste komma ihåg vem som äger AI:n. Att vi inte kan låta ett gäng högerliberala techmiljardärer styra våra liv. Han kommer igång ordentligt nu, klättrar upp på en imaginär barrikad och får presskonferensens första rungande applåd.
Nej, Cannes räds sällan det politiska. I alla fall inte på filmduken. De verk som juryn ska bedöma har ofta ett uttalat socialt och politiskt patos. Något som ger en flagrant kontrasteffekt när man lämnar biografens socialrealistiska mörker och kliver rakt ut på jetsetarnas champagnemarinerade strandpromenad La Croisette.
Seriesuccén ”The White Lotus” höjer pulsen inför årets Cannesfestival
Politiskt laddad Cannesfestival sätter Hollywood på bänken
