Warif Qasem, 45, är från Aleppo i Syrien, och flyttade 2013 till Gaza, där kärleken sedan höll honom kvar. Han gifte sig och fick en dotter, Elia som nu är nio år. Qasem startade det som blev en av Gaza stads mest kända shawarma- och grillrestauranger.
Efter att restaurangen förstörts under kriget fick han mängder av meddelanden från tidigare kunder, som saknade hans maträtter, samlingsplatsen och stunderna av normalitet.
– Jag har alltid varit nära folket, och de nära mig. Därför måste jag ge dem tillbaka den goda maten, se till att goda tider inte bara blir kvar som minnen, säger Qasem, på telefon från Gaza.
Krögaren påminner om att Gazaborna inte har kunnat äta kött, kyckling och god mat under större delen av kriget.
– Vi måste tillbaka till jobbet, så Gaza får tillbaka livet.
Han berättar för DN hur smärtsam kontrasten var mellan de eleganta detaljerna som en gång fanns i restaurangen – kristallkronor och väggmålningar – och hur det såg ut i lokalen när kriget tog slut.
Bilder tagna före renoveringen visar förstörelsen. Restaurangen som hade sjudit av liv och gäster hade förvandlats till en ruin, ett tomt skal.
Bord och stolar var trasiga, elkablar hängde från det raserade taket och köket var obrukbart – maskiner och utrustning var skadade och utspridda. Fasaden var sönderslagen och metallportarna hade rasat.
– Vi satte oss två timmar och bara funderade på var vi skulle börja; att röja bråte, svetsa trasiga järndelar, laga förstörda köksredskap, måla om och ordna belysning. Allt kändes övermäktigt, säger han.
– Den största utmaningen är fortfarande bristen på el och gas. Att driva generatorer kostar mycket och diesel är svårt att få tag på.
Gazas ekonomi har i det närmaste kollapsat. Från att bnp per capita var 1 250 dollar år 2022, sjönk siffran till 161 dollar i slutet av 2024.
Omkring 80 procent av befolkningen lever i extrem fattigdom, går utan arbete och är beroende av internationellt bistånd. För att bygga upp Gaza igen behövs runt 70 miljarder dollar, enligt FN.
Byggmaterial och köksutrustning med metall och elkomponenter är inte tillgängliga i Gaza. Israel fortsätter att införa omfattande restriktioner för införsel av material som både kan användas civilt och militärt. De trasiga redskapen i Warifs kök har lagats, andra har ersatts med vad som funnits till hands. Alla mixers blev stulna, så han fick bygga en egen av en motor och en rem.
Att köpa nya, fina stolar har varit omöjligt – de finns inte ens att få tag på. Qasem har fått nöja sig med enkla plaststolar.
– Vi försöker anpassa oss så gott vi kan tills gränserna öppnar, säger han.
Det som han mest saknar av det som försvunnit är en älskad kniv. Stålkniven fick han av sin handledare när han var 16, kort efter att ha tagit steget in i restaurangvärlden.
Med den har han ristat in vackra arabiska bokstäver, liksom engelska och franska, och dekorerat mat vid bufféer. Kniven har följt honom till Syrien och Egypten och gjort honom till stjärna vid bröllop och FN-fester. Med den skrev han ordet ”corona” på en vattenmelon och reste runt till skolor i Gaza för att informera om pandemin.
– Kanske såldes den för fem shekel (15 kronor), men för mig är den ovärderlig. Även om jag fick importera en ny, vilket är förbjudet nu, skulle ingen kunna ersätta den, berättar han.
I restaurangen ljuder den libanesiska sångaren Fairuz röst ur högtalarna, när DN talar med krögaren. Qasem märker att det är färre gäster än förr. Han tror att många mest kommer in för barnens skull – folk är fattiga och priserna är höga.
Han är övertygad om att Gazas ekonomi snart kommer att blomstra igen, särskilt turistsektorn. Det blir förstås inga utländska turister, men över två miljoner Gazabor längtar efter en stunds välbefinnande.
– Restauranger, konditorier och kaféer var de första som öppnade igen i Gaza. Vi registrerade varken våra skador hos någon organisation eller väntade på stöd – av egen kraft återställde vi, övervann hindren och öppnade igen, säger han.
Utanför restaurangen är förödelsen – som i större delen av Gaza – omfattande. Överallt står tält och de asfaltslösa gatorna är fyllda med pölar av regnvatten. Vid restaurangens dörr har Warif Qasem planterat ett träd och kallat det ”hoppets träd”, som en påminnelse om en bättre framtid.
– Visst är landet dystert och trött. Men vi måste övervinna svårigheterna för att kunna återvända till livet. Vi måste bidra till att sätta fart på ekonomin och hjälpa människor att må bättre.
Läs mer:
Här anordnas fotbollsturnering för amputerade – tusentals drabbade i Gaza
Han tvingades amputera benen: ”Nu är min son rädd för mig”
Mohammeds barn omkom när hus i Gaza kollapsade i regnet
De får plugga i blött tält – hundratusentals barn utan skola i Gaza
