Europa är USA:s största finansiär. Enligt beräkningar från Deutsche Bank sitter europeiska investerare på amerikanska tillgångar till ett värde av 72 297 miljarder svenska kronor. Siffran inkluderar inte bara statspapper utan också aktier.
Men det är framför allt innehaven av amerikanska statsobligationer, en sorts skuldebrev som stater utfärdar för att finansiera budgetunderskott, som skulle kunna utnyttjas enligt vissa bedömare. EU sitter i dag på omkring två femtedelar av de statspapper som ägs av utländska investerare.
”USA har en huvudsaklig svaghet, trots all sin militära och ekonomiska styrka: de förlitar sig på att andra ska betala deras räkningar via stora externa underskott”, skrev George Saravelos, bankens chefsanalytiker för valutor, nyligen i ett kundbrev med anledning av det upptrissade läget kring Grönland.
Analysen blev så pass uppmärksammad att USA:s finansminister Scott Bessent hävdat att Deutsche Bank hört av sig till honom direkt för att meddela att de inte stod bakom slutsatserna.
Han tonade också ned betydelsen av att den danska pensionsfonden Akademikerpension meddelat att man planerar att sälja av sina innehav i amerikanska statspapper, totalt värda cirka 100 miljoner dollar, till slutet av januari.
– Danmarks investeringar i amerikanska statsobligationer är, precis som Danmark, irrelevant, sa han till reportrar på plats i Davos tidigare i veckan.
Idén om att andra länder skulle kunna använda sina innehav av amerikanska statspapper som ett verktyg i exempelvis handelsförhandlingar har liknats vid en finansiell atombomb, och har ofta luftats i geopolitiska konflikter mellan USA och Kina.
Det finns dock skäl till att Kina ännu inte avlossat vapnet, och till skepsis mot att EU skulle kunna göra det.
För det första har inte EU:s medlemsländer samma kontroll över innehaven som exempelvis den kinesiska staten, eftersom en stor del ägs privat genom exempelvis fondbolag.
Dessutom är det oklart om de globala finansmarknaderna skulle klara av att svälja försäljningar av så stora volymer statspapper. Utan en efterfrågan från andra köpare skulle priset på amerikanska statsobligationer snabbt rasa. Det skulle leda till stora förluster och sjunkande värderingar för de europeiska investerare som är investerade i amerikanska statspapper i dag, vilket inkluderar institutionella investerare som pensionsfonder samt stora banker.
Ett mer sannolikt scenario är att en lägre tilltro till USA leder till att investerare minskar sin exponering mot amerikanska statspapper för att de uppfattas som mer riskfyllda snarare än som ett straff för USA:s utrikespolitik, något Harvardekonomen Kenneth Rogoff lyfte som en möjlighet i en intervju med DN i veckan.
Danska Akademikerpension motiverade de planerade försäljningarna med osäkerhet kring USA:s finansiella stabilitet. Även Alecta hänvisade till osäkerheten kring dollarn och de amerikanska statsfinanserna när de bekräftade Dagens industris uppgifter om att den svenska pensionsjätten sålt merparten av sina innehav i amerikanska statspapper.
Men även här är trenden tvetydig. I själva verket stod europeiska investerare för 80 procent av köpen av amerikanska statspapper mellan april – samma månad som de första massiva tullarna introducerades – och november förra året enligt beräkningar från storbanken Citi.
Läs mer:
Toppekonomen: ”Grönlandskrisen en spik i kistan för dollarn”
