Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.
Utställning
”Hemsökelser”
Tom Hedqvist och Ingela Håkansson Lamm
Thielska galleriet, Stockholm. Visas t o m 20/9
Hemsökelse kan betyda besatthet, straff eller prövning. Så när Tom Hedqvist (grafisk designer) och Ingela Håkansson Lamm (mönstertecknare med mera) kallar sin gemensamma utställning på Thielska galleriet för ”Hemsökelser” skruvas förväntningarna upp. Men lugn, så dramatiskt är det nu inte. Här handlar det snarast ”bara” om hur vissa minnen vägrar släppa taget.
Under senare år har Thielska bjudit in en rad konstnärer och formgivare att ställa ut på museet med givna förutsättningar; på temat huset och dess historia. Utövarna har fått botanisera bland samlingarna, plockat fram föremål och låtit sig inspireras till nytt skapande. Avsikten är förstås att visa att den hundraåriga byggnaden/institutionen fortfarande har relevans. Vilket självklart är livsviktigt för vilket kulturarv som helst.
Bland tidigare inbjudna finns Bigert & Bergström, Bella Rune & Jonas Nobel och Maria Friberg. Årets gäster Tom Hedqvist och Ingela Håkansson Lamm var 1970 med och startade textilkollektivet 10-gruppen som förnyade den svenska mönstervärlden under flera decennier.
”Hemsökelser” pågår i de gängse utställningssalarna och letar sig inte upp bland inredningen på husets övre plan, vilket några utställare gjort tidigare. På gott och ont. Jag gillar när äldre konst blandas med nya föremål; i konstrasterna uppstår ofta något oväntat spännande. Å andra sidan är tydligheten betydligt större så här.
Tom Hedqvist har en alldeles speciell erfarenhet av Thielskas samlingar. Åren 1961–77 var fadern Tage Hedqvist intendent på museet och familjen bodde i huset.
Den stora Munch-utställningen 1962 skakade om den unge Tom. Nu har han valt ut sexton grafiska blad som följt honom hela livet. Parallellt med dessa visar han sexton abstrakta målningar som parafraser till originalen – ränder i olika dimensioner och kombinationer. Hedqvist säger sig vara ”gisslantagen” av ränder. Färgskalan är nedtonad och jordnära: svart, blågrått, ockra, rostrött. Allt är känsligt tecknat, lite nervigt.
Ingela Håkansson Lamm närmar sig Thielska från ett annat håll. Med det egna borgerliga föräldrahemmet i bakhuvudet har hon plockat ut möbler och inredningsdetaljer. På podier står stolar, skåp, piedestaler. Enskildheterna stiger fram ur massan.
Äntligen syns formerna och hantverket. Jag har aldrig beskådat det vita skåpet i jugendstil tidigare, nu placerat i hörnrummet. Eller det magnifika serveringsbordet. Ej heller askfatet ur makarna Thiels ”bröllopsservis” med vacker blomform och guldkant.
På väggarna hänger ”porträtt” av tingen med svarta konturer på en ockragul fond. Snyggt och strukturerat men odramatiskt.
Läs mer om konst på dn.se
