Hjärnan bakom EU:s klimatpolitik: ”Vi riskerar att bli vasallstater”

Artikeln i korthet

● EU:s framtid står på spel om klimatomställningen bromsas, varnar Frans Timmermans.

● Stormakter kan dominera Europa vid fortsatt energiberoende.

● ”Det som sker nu är farligt – vi riskerar att bli vasallstater”, säger den tidigare EU-toppen.

Det är vår bristfälliga fantasi som är problemet. Vi ser helt enkelt inte hur allvarlig situationen är eller hur snabbt den kan förvärras, menar Frans Timmermans, nederländsk socialdemokrat och hjärnan bakom EU:s klimatpolitik.

Han jämför med tiden före Sovjetunionens kollaps.

– Ingen trodde att det var möjligt – förrän det var verkligt.

Nu kan vi stå inför en liknande situation med stora omvälvande förändringar i hur världen fungerar. Tecknen finns överallt omkring oss, menar Timmermans. Särskilt orolig är han för hur Donald Trump steg för steg tar kontroll över den amerikanska statsapparaten.

– Den här personaliseringen av makten är en sak han har gemensamt med Xi Jinping och Vladimir Putin. Det är väldigt oroväckande.

Mitt i denna geopolitiska omvälvning befinner sig ett splittrat EU, som dessutom verkar ha tappat styrfarten i vad Frans Timmermans ser som den enda vägen mot fortsatt suveränitet för unionen: klimatomställningen.

Om EU:s klimatomställning har ett ansikte är det Frans Timmermans. I Bryssels korridorer gick han, fram till avgången hösten 2023, under smeknamnet ”klimat-tsaren”. Det paket han och EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen presenterade 2019, med ett i princip enat EU i ryggen, beskrevs då som den mest ambitiösa klimatpolitiken i världen.

Nu är situationen som förbytt. Kritik mot EU:s klimatpolitik är ett kraftfullt slagträ för högerpolitiker i hela unionen. När nya klimatmål klubbades den 10 februari backade EU på flera tidigare beslutade åtgärder. Hela Timmermans prestigeprojekt är i gungning.

EU:s nya klimatpolitik – så har ambitionerna sänkts

Den 10 februari klubbade EU-parlamentet nya klimatmål för EU till 2040. På flera håll sänktes ambitionerna mot tidigare löften och rekommendationer.

● Utsläppen ska minska med 90 procent till 2040 mot 1990, men 5 procent får åstadkommas genom klimatåtgärder i fattiga länder. Det går emot EU:s klimatvetenskapliga råds rekommendation.

● Utvidgningen av EU:s utsläppshandel till bland annat transporter skjuts fram med ett år till 2028.

● Beslutet att kräva nollutsläpp från nyproducerade bilar från och med 2035 skrotas och ersätts av krav på 90 procent lägre utsläpp. En del av målet får nås genom användande av fossilfritt stål.

EU:s långsiktiga mål är att vara en klimatneutral kontinent till 2050. Till 2030 ska utsläppen minska med 55 procent. År 2024 hade utsläppen minskat med 37 procent.

Målen till 2030 bedöms av EU-kommissionen vara inom räckhåll men kräver att expansionen av förnybar energi och energieffektivisering går mycket snabbare de kommande åren.

Källa: EU-kommissionen (pressmeddelande 10 februari, Climate Action Progress Report 2025)

Timmermans förklarar u-svängen – eller kanske inbromsningen – med två faktorer. För det första, Rysslands invasion av Ukraina.

– Vi tvingades göra oss av med billig rysk gas blixtsnabbt. Det har skapat en ojämn konkurrenssituation mellan europeisk och amerikansk och kinesisk industri, vilket har skapat stora ekonomiska problem för oss.

För det andra, centerhögern som enligt Timmermans ”föll för frestelsen” att dra in klimatfrågan i kulturkriget.

– Det är det största bakslaget de senaste åren. Det skapar så mycket osäkerhet kring om vi kommer att fullfölja vad vi har enats om. Det hindrar i sin tur de investeringar som krävs.

Inbromsningen riskerar inte bara klimatomställningen. Enligt Timmermans hotas rentav EU:s överlevnad.

– Det som sker nu är ärligt talat farligt. Om vi bara byter ut ryska fossila bränslen mot amerikanska eller från gulfstaterna kommer vi att bli utsatta för utpressning. Vi kommer att bli vasallstater, dominerade av USA, Kina eller Ryssland. Det är därför jag säger att man borde byta namn på den gröna given till frihetsgiven. Då förstår alla vad som står på spel.

Till skillnad från de andra geopolitiska storspelarna saknar EU makt över sin egen energi, påpekar han. EU har visserligen lyckats fasa ut mycket rysk gas, som har minskat med 75 procent sedan 2021. Men den totala gasimporten har bara minskat marginellt. I stället har EU fyrfaldigat importen av gas från USA, enligt EU-kommissionens egna siffror.

– Vi skapar ett nytt beroende i stället. Det är aldrig bra att vara beroende av en utländsk producent och det är särskilt dåligt att vara beroende av Trump.

Batteriproduktionen är ett annat problem, där EU är beroende av framför allt Kina. Det kan leda till en stor militärstrategisk nackdel, menar Timmermans.

– En modern soldat bär omkring på 20 kilo batterier till all utrustning. Och titta på kriget i Ukraina, allt handlar om drönare som är batteridrivna. I framtiden kommer flygfarkoster, landfarkoster, sjöfarkoster, ubåtar – allt kommer att vara batteridrivet.

Det här har kineserna förstått, menar Frans Timmermans – det är delvis ur det perspektivet man ska se deras jättesatsning på elbilar. Det skapar en marknad för utveckling av avancerade batterier, som i nästa steg gynnar försvarsindustrin.

– Satsningen på elbilar är en strategisk investering i deras framtida försvarsförmåga. Det måste vi som européer också förstå.

Kina har stora statliga investeringar i energiomställningen. Det har länge varit tabu i EU – borde vi tänka annorlunda?

– Alla har varit eniga om att vi måste lägga mer offentliga pengar på försvaret efter Rysslands invasion av Ukraina. Energiomställningen handlar om vårt försvar och vår suveränitet. Jag kan verkligen inte förstå varför vi inte lägger mer kollektiva medel på detta.

Sett i backspegeln, begick ni något misstag med EU:s klimatpolitik?

– Vi misslyckades med att skapa tillräcklig klimaträttvisa. Subventioner av elbilar, solceller och så vidare har gynnat redan välställda människor. De som redan har det tufft ekonomiskt har inte gynnats, trots att de drabbas värst när elpriser stiger. Det är det som högerradikala och centerhögern utnyttjar.

Kritiker menar att målen sattes för högt.

– Nej. Hade inte den ryska invasionen ägt rum skulle energipriserna ha varit mycket lägre. När energipriserna exploderade var det logiskt att ge subventioner till dem som behövde det, men nu måste de fasas ut. Att låsa in framtida generationer i fossila bränslen är inte ett smart policydrag.

Sverige går till val i höst. Vad vill du se av svenska politiker framåt?

– Jag förstår inte vad som har hänt med er. Ni har alltid visat omvärlden att det går att ha en välfärdsstat med höga nivåer av produktivitet, och samtidigt minska utsläppen. Varför är det inte längre fallet i Sverige? Jag tror och hoppas att ni kan hitta tillbaka dit.