Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Det går inte att överskatta betydelsen för Stegra att familjen Wallenberg nu går in som storägare. Bolaget går från att vara en kaxig stål-startup till att integreras i den traditionella långsiktiga svenska industrin. Banden till det svenska näringslivet i övrigt – och indirekt till politiken – stärks betydligt.
Men ännu viktigare är vad detta skickar för budskap, både inom Sverige och till omvärlden.
Efter Northvoltkraschen haglade angreppen mot den gröna omställningen i den svenska debatten, främst från debattörer på högerkanten. När Stegra började kämpa ekonomiskt gav det vatten på deras kvarnar. Sverigedemokraterna manade till kritik av ”projekt som undviks av privat kapital”.
Vad hade hänt om Stegra också hade gått i konkurs? Hade AB Sverige klarat en till sådan smäll? Hur hade bilden av Sverige som industrination internationellt påverkats?
Att rädda bilden av Sverige är sannolikt en aspekt som vägts in i familjen Wallenbergs beslut att gå in med 1,4 miljarder euro i Stegra, något man också kan läsa mellan raderna i den tillträdande Stegra-ordföranden Leif Johanssons uttalande på tisdagsmorgonen.
”Vi anser också att projektet är av stor betydelse för Sveriges position som industrination”, sade han i ett pressmeddelande.
Men den viktigaste aspekten – både för affärsbeslutet och för budskapet till omvärlden – är att det gröna stålet helt enkelt ses som framtiden.
Nu sinar vattnet på klimatkritikernas kvarnar. Det privata kapitalet har talat – och budskapet är tydligt.
Den gröna omställningen är ingen bubbla skapad av statliga subventioner. Den är på riktigt.
Det stökiga omvärldsläget och de politiska bakslagen inom klimatpolitiken har visserligen inneburit hack i omställningskurvan, men den pekar fortsatt åt samma håll.
Visst finns fortsatt stora utmaningar – för att Stegra och andra klimatsmarta industrisatsningar ska överleva i framtiden krävs att EU:s klimatpolitik inte luckras upp eller överges. Som DN rapporterat om tidigare pågår just nu en strid om EU:s utsläppshandel, EU-ETS, som är avgörande för bland annat det gröna stålet. Om priset på att släppa ut koldioxid skulle sjunka i stället för att stiga, blir den ekonomiska kalkylen för de gröna industriprojekten skakigare.
Tisdagens besked visar att industrin räknar med att EU håller kursen. Nu är det upp till politiken att om inte leda, så åtminstone följa näringslivet. Så länge det sker så lever den svenska drömmen om att bli en grön industrijätte, som saluförts av regeringar både till höger och vänster, i högsta grad.
