Hjärtekrossande när makarna tar sig an det oundvikliga

Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.

I september 2024 fick Beverly Glenn-Copeland diagnosen demens. I en intervju med The Guardian beskrev den drygt 80-årige kanadensiske kompositörens fru Elizabeth sjukdomen som att ”den tar en ny liten bit av Beverly för varje dag som går”. Men hon, som definitivt är lika mycket avsändare här som maken, pratade också om att det i all denna sorg också finns ”djup skönhet”.

Det här albumet är ett bevis för det, på ett direkt hjärtekrossande sätt. Beverlys osannolikt vackra kompositioner i gränslandet mellan Månskenssonaten, sirlig folkpop, vokal andlig jazz och sakral new age är barnsligt anspråkslösa. Man påminns om att han under delar av sitt liv arbetade med barn-tv – även om det i den här kontexten får en helt annan tyngd.

Varje ton på ”Laughter in summer” är ju ett försök att göra det omöjliga: att göra musik av sand som allt snabbare rinner mellan fingrarna. Makarna Glenn-Copeland växelsjunger med åldrat ärrade röster om vad de vill hålla kvar vid när den enes minneskapacitet långsamt raderas ut och den andre motvilligt tvingas acceptera det oacceptabla.

Kärleksförklaringar så självklara att de inte ska behöva yttras, men ändå måste ut för att de kanske kan vara glömda i morgon

De sköra, fragmentariska textrader som bollas mellan dem är av den mest grundläggande sort – och på samma gång omöjligt svåra. De handlar om livet, döden och världens allra mest basala och oförståeliga prakt, allt det där som så lätt tas för givet. Sommarregn, soluppgångar, ett barns varma hand, medmänsklighet. Det är bortflyende minnesbilder från ett djupt kärleksfullt förhållande. De enklaste sanningarna om omtanke och barmhärtighet i en genomcynisk samtid. Kärleksförklaringar så självklara att de inte ska behöva yttras, men ändå måste ut för att de kanske kan vara glömda i morgon: ”you, my heart, my joy, my life, my home on earth, here with you”.

Och så i ”Harbour” sjunger de om hur ont det gör när den andres tårar faller. Men att våren ändå kommer.

Bästa spår: ”Laughter in summer”

Läs mer:

Kajsa Haidl: Efter många år kom Beverly Glenn-Copeland i synk med sin samtid

Konsertrecension: Nyandlig Glenn Copeland fascinerar med hypnotisk röst