Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.
Pop
Holly Humberstone
”Cruel world”
(Polydor/Universal)
Engelska Holly Humberstone är som en löst ekvation. 26 år gammal är hon framme vid sitt andra album, och det vecklar med matematisk exakthet ut sig som summan av uttrycken hos alla musiker hon hunnit omge sig med hittills. Efter att ha slagit igenom på internet under pandemin, släppte hon 2021 en ep i samarbete med Matt Healy, frontmannen i The 1975. Den blev så lyckad att hon vann pris på Brit awards, och Olivia Rodrigo rekryterade henne som öppningsakt till en USA-turné.
Därifrån var inte steget långt till att även få värma upp för Taylor Swift på Wembley. Världens största popstjärna kastar förstås rejäla skuggor kring Humberstone, men i dem rör sig även mörkerdrottningen Ethel Cain. Det är hennes husestet Silken Weinberg som ligger bakom den gotiska inramningen som ”Cruel world” kommer med, komplett med en artist i viktorianskt inspirerad garderob och en första video med blinkningar till stumfilmsskräckisen ”Nosferatu”. Florence Welch från Florence and the Machine hade inte varit missnöjd.
Skivan har Humberstone spelat in tillsammans med samarbetspartnern Rob Milton. Tematiskt rör den sig i ett – bokstavligt – blodigt, ungt kärlekslandskap. Här yr glassplitter över rummen, och bilar rusar i hög hastighet. ”If we crash and kiss the dash, baby, tragically, to die with you is to, to die happy” sjunger Humberstone i ”Die happy”, som en woke, kvinnlig Morrissey. Den fluffiga, rika produktionen i nära släktskap med redan nämnda The 1975 är himla rar. Det är lätt att tycka om hur nära den lägger sig det tidiga 1990-talets radiovågor, som i titelspåret och i ”To love somebody”. Men om ”Cruel world” skulle bli större än summan av sina delar hade Humberstone behövt spela in mer egen karaktär. Nu presenterar hon mest en remix av samtidens mest givna popreferenser. Det lär tyvärr vara bortglömt lagom till att Billie Eilish släpper nytt.
Bästa spår: ”To love somebody”
Läs fler skivrecensioner och andra texter av Sara Martinsson
