Boklistan vecka 15: Tre nya böcker, antikpojkar, påveschism samt Tolkien och anatopismerna

Det är mer än tre månader sedan Samanta Schweblins ”Det goda onda” och Torborg Nedreaas ”Av månsken växer ingenting” kom ut. Därmed vräks de från veckans kritikerlista, vilket orsakar en del tumult samt gör att tre nya titlar introduceras.

■ ■ ■

Att män tänker mycket på antiken har vi fått lära oss. I synnerhet gäller det de män som för närvarande misshandlar Den nya världen med Donald Trump i spetsen, som Ida Östenberg i fjol kunde rapportera i denna tidning. I fallet USA är det väl egentligen inte så mycket män det är fråga om, som testosteronförgiftade smågrabbar som försöker härma äldre förebilder.

■ ■ ■

Som i fallet med exempelvis Tolkien så kommer pojkarnas kunskaper snarare från enstaka filmklipp än från litteraturen. För dem är antiken lika med Russel Crowe i ”Gladiator”. Vi som läser pendlar ständigt mellan häpnad och skrattattacker när vi tar del av vad den amerikanska administrationen gör med sina små legobitar.

■ ■ ■

När presidenten i veckan bombastiskt hotade Iran med att ”I natt dör en hel civilisation”. hade möjligen en skojfrisk sabotör varit i farten och viskat i kejsarens öra. Hos Herodotos lär vi oss ju om hur kung Krösus av Lydien konsulterade oraklet i Delfi innan han bestämde sig för att försöka krossa dåvarande Iran – Persien.

Oraklet svarade att Krösus skulle störta ett mäktigt rike. Föga anade han att det var hans eget Lydien som avsågs.

■ ■ ■

Än mer tokroligt är det att följa rapporteringen kring vad som timade i januari, när Pentagon bjöd in Vatikanens ambassadör och skällde ut honom för påvens tal, där papa Leo XIV utmanade den amerikanska politiken. Det sägs att någon av deltagarna plockade ner ett svärd och hänvisade till hur Filip den sköne 1309 upprättade ett konkurrerande påvedöme i Avignon. Detaljen med svärdet låter lite skrönaktigt, men det gör å andra sidan det mesta från USA nuförtiden.

Resultatet blev att påven (i Vatikanen) omedelbart meddelade att han tyvärr inte kunde närvara vid USA:s 250-årsfirande. DN:s Ingvar Nevéus har skrivit utmärkt om schismen mellan Trump och påven. Om vi får uppleva ett konkurrerande påvedöme i Palm Beach återstår att se.

■ ■ ■

Närliggande är anatopismen, som jag funderat en del på. En anatopism är något som i ett fiktivt universum inte har där att göra, eftersom det tillhör en annan värld. Det är ungefär som en anakronism, men mer generellt. Oftast är det aktuellt i fantasylitteraturen, där man i slarviga romaner kan stöta på exempelvis alver som firar jul – eller christmas då – trots att deras värld ingalunda har upplevt något Jesusbarn att fira. Midsommar är nog okej, förutsatt att världen har årstider, men hur är det med helvete? Här behövs en teologiskt hållbar grund.

■ ■ ■

Den store kritikern och poeten W H Auden recenserade en gång den tidigare nämnde J R R Tolkien. Han konstaterade att Tolkien till skillnad från mer världsliga författare måste känna till varenda liten detalj i det universum han skapat. Mycket riktigt finner man få eller inga anatopismer i Tolkiens verk. Möjligen kan man grubbla kring det faktum att både Bilbo och Frodo är födda den 22 september, vilket torde innebära att det är den gregorianska kalendern som gäller i Midgård. Diskutera gärna detta med era vänner.

■ ■ ■

Prenumerera också på nyhetsbrevet Boklistan, som kommer i din mejlbox. Läs tidigare nyhetsbrev om böcker.