Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Vännerna är samlade, stearinljusen tända, maten på väg fram till bordet. Plötsligt känner du ett trängande behov, en blåsa som behöver tömmas. Kanske bäst att gå direkt, innan ni börjar äta? Hur meddelar du på lämpligast sätt detta till ditt sällskap?
Omskrivningarna för att behöva gå och kissa är många. Kanske ska du gå och pudra näsan, besöka damernas, lätta på trycket eller kasta vatten?
Man kan argumentera för att ju diskretare omskrivning desto bättre, man vet aldrig hur kräsmagade övriga gäster är. Problemet är att frågan är felställd.
Du behöver nämligen inte berätta för ditt sällskap om du behöver gå på toaletten eller vad du ska göra där. De allra flesta människor är begåvade med ett visst mått av fantasi, så om du bara säger ”ursäkta mig, jag är strax tillbaka” och beger dig mot den inre delen av lokalen kommer de – trumvirvel! – att själva kunna räkna ut vart du är på väg. Om de ens bryr sig.
Det finns naturligtvis undantag, som äkta makar med extremt kontrollbehov och frågvisa femåringar som absolut vill veta vart man tar vägen. I det första fallet bör man byta make/maka. Femåringar är svårare att byta ut, men där kommer problemet att lösa sig med tiden.
Det finns däremot andra tillfällen när det hör till god ton att meddela varför man lämnar bordet. Om man till exempel måste ta ett viktigt telefonsamtal precis när maten serveras skadar det inte att förklara sig. Misstänker man att det kommer att bli ett långt samtal kan man rent av säga ”ni kan börja utan mig”.
Så svaret på kissfrågan är helt enkelt: Nej. Du säger inte att du ska gå och kissa över huvud taget. Inte ens om du har urinvägsinfektion. Eller kanske särskilt inte om du har urinvägsinfektion.
Vill du ha mera tips på mat, dryck och krogar? Eller dela med dig av egna tankar och favoriter? Gå med i DN:s Facebookgrupp Snacka om mat och krog!
