Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Den brittiske dramatikern Tom Stoppard har avlidit. Han räknas till det sena 1900-talets stora brittiska teatervåg, ihop med andra 30-talister som Edward Bond och Caryl Churchill och senare 60-talister som Mark Ravenhill och Sarah Kane – ung, ofta rasande politisk, postmodern teater som bröt ny mark och nådde ut i världen. Men Stoppard flög alltid liksom ovanför, tillbakadraget småleende.
En makalöst finkalibrerad och bildad humor satte honom i en klass för sig, med örnperspektiv på människorna och deras envetna försök att begripa sig själva.
Storverket som alltid nämns är pjäsen ”Rosenkranz och Gyldenstern går åt” (som den hette i Göran O Erikssons svenska översättning) som gjorde braksuccé som ”fringe-pjäs” vid Edinburgh-festivalen 1966. Dramadebuten åkte direkt in på National Theatres scen. ”Den smartaste och roligaste Shakespeare-avläggare som gjorts” stod det när DN år 2019 räknade in den bland världsdramatikens 51 bästa pjäser.
I ”Rosencrantz och Gyllenstjärna är döda” går Stoppard in i Shakespeares ”Hamlet” och får den att handla om de två unga adelsmän som sig själva ovetandes ska hjälpa den nye kungen att undanröja Hamlet. Dramatikern regisserade senare själv filmatiseringen 1990, som hade premiär med den svenska titeln ”Rosencrantz och Gyllenstjärna är döda”, där Gary Oldman och Tim Roth spelade huvudrollerna.
Han var väl förtrogen med förlagan och med Shakespeare. 1999 fick han både en Oscar och en Golden globe för originalmanuset till ”Shakespeare in love”.
Tom Stoppard hade sitt mästerskap i den genre han gjort till sin: en blandning av makroperspektiv – fysik, filosofi, historia och bildning – och det nära mänskliga som ibland chockartat blir belyst av existensens hela vidd. Och han har skrivit om nästan allt: itererade algoritmer, fluktuationer i fiskbeståndet, Lord Byrons kärleksliv. ”Men jag skriver inte teorier för scenen. Teater är rekreation, cirkus för intellektet”, sa han i en DN-intervju 1995.
”Arkadien”, som utsågs till årets pjäs i London 1993, gavs på Klarascenen 1995. Arkadien är vårt Eden som hotas, inte minst av människorna som njutit kunskapens frukt och skapar kaos. Två historier som inbegriper både landskapsarkitekten Culpability Noakes (Stoppardskämt – jämför med Capability Brown i samma jobb) och den moderna kaosteorin, utspelar sig samtidigt med 200 års mellanrum. Kärleksintrigerna på platsen år 1809 avlöses av nutida par som forskar i vad de andra höll på med.
Både mor- och farföräldrarna mördades av nazisterna, hans familj flydde och kom så småningom till England
Tom Stoppard, som adlades 1999, föddes som Tomáš Sträussler 1937 i Zlín i dåvarande Tjeckoslovakien. Både mor- och farföräldrarna mördades av nazisterna, hans familj flydde och kom så småningom till England. Kring detta, som han fick veta först i 50-årsåldern, skrev han sin sista pjäs, om en fiktiv judisk släkt.
”Leopoldstadt” kallades Stoppards ”Schindlers list” och fick vid Londonpremiären i januari 2020 Olivier-priset som bästa nya pjäs, och hyllades som ”en briljant, tragikomisk pjäs” om matematik, sionism, modern konst och politik, full av hisnande oneliners.
Sir Tom Stoppard avled den 29 november i sitt hem i Dorset, 88 år gammal.
Läs mer:
Brittiske dramatikern Tom Stoppard död
DN-intervju med Tom Stoppard från 1995: ”Jag är ett teaterdjur”
