Detta är en insändare i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Under onsdagskvällen var jag utvald som utfrågare i SVT:s ”Statsministermötet”. Dessvärre räckte inte programtiden till. Sändningen bröts precis innan det var min tur att ställa min fråga. Programledaren Fouad Youcefi utnämnde mig till ”upprördast i kväll”. Dessbättre fick jag i stället tillfälle att prata kort med statsministerkandidaterna efter sändningen och möjlighet att ställa min fråga.
Den löd: ”Vi lever i ett mobilberoende samhälle. Det är i dag i stort sätt omöjligt att ha ett jobb, gå en utbildning, betala räkningar, parkera bilen och göra många andra vardagssysslor utan en mobiltelefon. Digitaliseringen har gått så långt att batteri i mobilen har blivit en förutsättning för mat i magen. Vad vill och kan ni göra för att minska teknikens makt över oss människor?”
Jag fick ungefär de svar jag hade väntat mig. Oppositionsledaren Magdalena Andersson (S) blev märkbart tagen på sängen, men hon var noga med att säga att frågan både var viktig och välformulerad. Statsminister Ulf Kristersson (M), som jag visste var intresserad av teknik, svarade att jag inte skulle önska bort tekniken. Därefter berättade han, att även om han själv ofta längtade hem till sin vinylspelare skulle han aldrig välja bort Spotify.
Jag önskar inte bort tekniken. Jag vet att mobiltelefonen har gjort livet enklare och effektivare för människan, och kanske i synnerhet för alla i Ulfs och Magdalenas generation. De är så gamla att de en gång lärt sig leva i ett analogt samhälle, men ändå så unga att de lärt sig anpassa sig till det digitala.
För oss unga är det annorlunda, vi är helt hjälplösa utan våra mobiler. Vi får alla våra nyheter, all underhållning, har alla våra pengar och hela vårt sociala liv på en skärm i fickan. När Ulf och Magdalena inte finns mer och världen styrs av min mobilzombiegeneration, vad ska vi ta oss till när det kommer en solstorm och slår ut all elektronik?
Ur ett liberalkonservativt perspektiv borde Ulf se fördelarna med att kombinera ny teknik och innovation med att bättre bevara det analoga samhället som hans generation växte upp med. Magdalena borde å sin sida, ur ett socialdemokratiskt perspektiv, se nackdelarna med att några få stora företag har så mycket makt över och tjänar så mycket pengar på den lilla människans vardag. Men det är uppenbart att denna fråga inte alls diskuteras på hög nivå i något av deras partier.
Efter statsministermötet i Gävle åkte jag hem och sov hos mina morföräldrar som inte bor långt därifrån. På torsdagsmorgonen berättade min mormor, som i stora delar av sitt liv varit aktiv som lokalpolitiker, att hon inte har fått någon kallelse till sin partiförenings årsmöte eftersom de slutat skicka kallelser på posten. Detta kombinerat med att röstkorten till årets val numera kommer till en digital brevlåda till alla som har en sådan, tyder på att själva demokratin nu blivit mobilberoende.
Jag önskar inte bort tekniken. Men jag vill inte leva i ett samhälle där jag hela tiden måste veta var närmaste eluttag finns.
Mer om insändare: Så skriver du på insändare och svar
Fler insändare: dn.se/insandare