Något stör ordningen på väg 60. Vi befinner oss mellan Jerusalem och Nablus på Västbanken och det tar en stund att komma på vad det är.
De runda, lummiga kullarna flankeras av israeliska flaggor på båda sidor av motorvägen, i kilometer efter kilometer.
Det här är en palestinsk väg, i palestinskt område.
Men de som vill att den ska bli lika israelisk som flaggorna håller på att flytta fram sina positioner.
SINJIL.
Det blåa tältet har revor efter knivar. Det är vänt mot kullarna där flera så kallade illegala utposter har byggts under de senaste åren. Invånarna där är aggressiva. De kör dit baracker och flyttar in, stjäl marken genom att bebo den.
– De säger att det är deras land, säger Fadi.
Han och andra män i byn Sinjil har startat en inofficiell vaktstyrka. Styrkan har inga vapen, bara sitt tält, ögon att se med och telefoner att varna med. I en whatsapp-grupp rapporterar den sina spaningar till Sinjils invånare.
Det är inte riskfritt.
– Senast de kom skar de sönder tältet med knivar, säger Fadi och pekar på revorna.
Bosättarna kommer ofta beväpnade, inte bara med knivar, påkar och stenar, utan också med värre vapen. Rizik Masalmi är jurist och ingår i vaktstyrkan. Fast just nu haltar han fram, efter att ha blivit skjuten i benet tidigare i veckan.
Det var precis efter kvällsbönen en vanlig onsdag som en lokal tv-kanal kom till Sinjil för att intervjua några från vaktstyrkan. Rizik Masalmi åkte för att möta dem och berätta om hur de har organiserat sig.
– När jag kom fram var det stökigt. Jag körde fram och såg att det var bosättare som slogs med invånare från byn. Efter en kvart kom en bosättare med ett M16-vapen och började skjuta omkring sig.
Rizik Masalmi höll sig intill sin bil. Han var utanför händelsernas centrum, men träffades ändå av en kula från automatvapnet.
– Jag hade tur, kulan gick in och ut genom låret och missade precis en stor artär, säger Rizik Masalmi.
Första halvan av 2025 har FN:s kontor för mänskliga rättigheter, OHCHR, dokumenterat 757 bosättarattacker. Det är en ökning med 13 procent jämfört med samma period förra året.
Och även det andra halvåret ser mörkt ut. Olivskördesäsongen sägs vara den blodigaste på många år. Under den första månaden av säsongen, som brukar vara från början av oktober till mitten av november, skedde minst 259 attacker mot olivplockare på palestinsk mark. Samtidigt vandaliserades över 4000 olivträd och plantor, enligt FN-statistik.
I slutet av november skickade en rad diplomatiska beskickningar i Jerusalem och Ramallah, däribland Sverige, ut ett gemensamt fördömande av våldet mot palestinska olivplockare:
”IDF har en rad befogenheter, exempelvis att gripa misstänkta och överlämna dem till polisen för utredning. Soldater misslyckas dock systematiskt med att agera på detta sätt när det gäller bosättarvåld”, skriver diplomaterna.
TURMUSAYYA.
Klockan var 8 på morgonen när 55-åriga Afaf Abu Olia hamnade på efterkälken. Hon, hennes syster, svåger och systerson var ute för att plocka oliver. De var några kilometer hemifrån, på en odling de har hyrt in sig på – detta efter att deras egen mark med olivträd hade beslagtagits av israeliska myndigheter och träden ryckts upp med rötterna.
Den här morgonen hann plockandet dock knappt börja innan Afaf Abu Olia och hennes familj varnades av en förbipasserande, palestinsk bil – bosättare var på väg.
– Vi hann inte ta oss tillbaka till bilen, vi bara sprang, säger Afaf Abu Olia.
Efter att ha gömt sig en stund bedömde de att det skulle vara möjligt att återvända för att plocka upp bilen. De kom fram och hittade den vandaliserad, med krossade rutor och sönderskurna däck.
Sedan hände allting mycket fort. Bosättarna var tillbaka och familjemedlemmarna sprang för livet – alla utom Afaf Abu Olia, som inte hann undan i tid.
På platsen fanns också internationella volontärer, som var där för att skydda olivplockarna. De lyckades inte skydda Afaf Abu Olia. Men en av dem fångade det brutala överfallet på henne på film.
– De hade påkar och spikklubbor. Jag försökte skydda mitt ansikte. De skrek att det var deras land, säger Afaf Abu Olia och visar ett rött ärr på sin ena hand.
Hon såg inte hur många de var, bara att de var många. Männen var maskerade med svarta huvor och Afaf Abu Olia var, när hon slogs medvetslös, övertygad om att hon skulle dö.
Volontärerna lyckades avbryta misshandeln och bära Afaf Abu Olia till en bil, som förde henne till sjukhus.
”Patienten, en 55-årig kvinna, lades in den 19 oktober 2025 efter misshandel som orsakade multipla skador”, står det i hennes journal som hon visar en utskrift av.
”Hon har blåmärken över hela kroppen och skador i hårbotten och på tinningarna, som fick sys. En första röntgen visar en traumatisk blödning på vänstra sidan av hjärnan.”
Det israeliska försvaret, IDF, har kommenterat händelsen i Times of Israel. Man säger att militär och polis ryckte ut direkt till platsen, men att angriparna var försvunna vid ankomst.
”Vi ser mycket allvarligt på den här incidenten och fördömer med kraft alla typer av våld.”
Afaf Abu Olia är hemma nu.
– Jag känner mig yr hela tiden och mina ben värker, mina händer är domnade.
Hon har kallats till målsägandeförhör och ombetts att peka ut sina angripare.
– Men det kan jag inte. Jag vet ju inte hur de ser ut.
HEBRON.
I Hebron har de palestinska invånarna länge tvingats leva sida vid sida med judiska extremister som belägrat halva stadskärnan och med IDF:s beskydd rör sig fritt även i den palestinska delen. De har tvingats sätta upp galler som skydd över affärsgatorna i Gamla stan, för i husen ovanför bor bosättare som inte drar sig för att kasta ner sina sopor.
– Du ser det där huset? säger 48-åriga grönsakshandlaren Arafat Shaloudi och pekar på en byggnad som sitter ihop med huset han står framför.
– Bosättare har tagit över det. När de flyttar in kommer vi inte kunna bo kvar.
Ingen vet exakt hur det har gått till. Det finns bosättargrupper som samlar in pengar via sociala medier för att köpa upp palestinska fastigheter, men få eller inga palestinier skulle öppet medge att de har gått med på att sälja. Om de nu har det. Det finns många fall där familjer har tvingats ut på andra sätt.
– Jag skyller på alla arabländer och deras presidenter. Det är deras undfallenhet som har lett oss hit, säger Arafat Shaloudi.
Denna dag pågår en judisk högtid inne på bosättningsområdet. Tidigare år har högtiden slutat med att ett antal extremister har passerat in till den palestinska delen och krossat rutor och vandaliserat affärer. I år tänker inte de israeliska soldaterna låta det ske.
Kanske hänger det ihop med att USA:s utrikesminister Marco Rubio alldeles nyligen har kommenterat bosättarvåld för första gången. Eller med att premiärminister Benjamin Netanyahu därefter har fördömt allt våld ”även om det kommer från en liten minoritet”.
Ut genom de gula gallergrindarna kommer hursomhelst inte de skrikande bosättarna. Några av de yngre protesterar vilt och försöker slå sig igenom det enorma uppbådet av soldater. Andra klättrar upp på ett tak och står där och kastar vattenflaskor på de israeliska militärerna.
13 soldater skadas i Hebron under högtiden.
– Det är några som är lite överförfriskade bara, säger en ung soldat som står utanför grinden till DN.
DEIR ISTIYA.
Palestinska flaggor sitter upptejpade runt moskén. Företrädare för den palestinska myndigheten har precis varit på besök och satt upp dem. Ute i hällregnet ligger bränd inredning som har städats ut.
– Jag har en treåring, hur ska jag våga lämna honom och hans mamma hemma? De känner att de kan göra vad de vill, säger Raed Salman.
Han är talesperson för moskén som ligger mitt inne i byn Deir Istiya. I skydd av mörkret sattes den i brand. Det är inte första gången en moské attackeras i den här byn, men tidigare var det moskén som ligger alldeles i utkanten.
– Den här gången åkte de hela vägen in hit. En bil, ett hus, en moské. De kan göra vad de vill utan att något händer.
Några dagar senare räknar vi kilometer när de israeliska flaggorna dyker upp längs med väg 60. Räknaren stannar på 2,1 mil och vi kan se att sträckan har blivit längre bara under några dagar.
”En flagga var 40:e meter. Till och med i arabiska byar!”
Initiativet kommer från en ultraortodox yngling, Eyal Spiegel, som skickar runt sin idé i sociala medier.
”Det här är vårt land. Och vi är inte klara”, skriver han.
Läs mer:
Emma Bouvin: Hamasledare i Gaza spanar troligen på Hizbollahs nästa drag
Här skjuter israelisk militär en journalist i folkmassan
Bosättarrörelsen exploderar inifrån på Västbanken – men det är palestinska hus som bränns
