Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Det senaste året har manlig läsning varit föremål för heta diskussioner, men i symboliska snarare än statistiska termer. Det har alltså inte handlat om en eventuell läskris – läser män? kan män läsa? – utan om mer könskrigiska frågeställningar:
Är det fjantigt att män intresserar sig för krånglig litteratur (eftersom bara skrytmånsar med hävdelsebehov pluggar Thomas Pynchon)? Är det ”performativt” när män läser böcker av kvinnliga författare i offentliga rum (eftersom det liknar godhetssignalering i raggningssyfte)?
Fyndigt uppdaterad proletärlitteratur – vad mer kan en manlig gruppchattare begära?
Kanske erbjuder Spotifys nyliga intåg på ljudboksmarknaden lösningen på alla dessa manliga läsdebatter.
Förlagspodden (1/12) har i alla fall ringt runt till diverse svenska förslag som rapporterar om positiva siffror från den första veckan med Spotify. Inte minst för att en notoriskt svårflörtad målgrupp dominerar bland lyssnarna: relativt unga män.
Det återstår att se om trenden håller i sig, men Spotify skapar onekligen nya kontaktytor mellan män och litteratur – nu finns den ett knapptryck bort från närmaste fotbollspodd. Och plötsligt har det blivit möjligt att dela ljudboksversionen av ”Kritaen5a” i Sveriges samtliga manliga gruppchattar! Alltså boken som är baserad på det självironiska livsstilskontot på Instagram med samma namn, vars innehåll kretsar kring partyknark, vardagsknark och Hammarby IF.
Den om någon borde få läskrisen att gå upp i rök: fem påtända timmar av okomplicerade rövarhistorier, i någorlunda nedstigande led från Ulf Lundell (algoritmen föreslår åtminstone ”Jack” som liknande vidarelyssning). Fyndigt uppdaterad proletärlitteratur som tidsfördrivande verklighetsflykt – vad mer kan en manlig gruppchattare begära?
Visst, det är inte läsning i bokstavlig mening. Men år 2025 kan vi inte få allt. Och ingen anklagar åtminstone män som lyssnar på ljudböcker för att göra sig till.
Läs fler texter av DN:s Jacob Lundström här, och mer av DN:s bokbevakning här
