Jeff Bezos fru hånas av modevärlden – men ger sig inte

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.

Förra veckan syntes grundaren av Amazon, mångmiljardären Jeff Bezos, och hans hustru Lauren Sanchez-Bezos, besöka haute couture-visningar i Paris.

Lauren Sanchez bytte kläder inför varje visning: En grå dräkt med fluffig pälskrage (vintage Dior från 1998). En rödvitrutig dräkt från Versace (vintage från 2004). En eldröd dräkt från Schiapparelli (från 2026).

Dräkterna var slimmade och tajta på det sätt som Lauren Sanchez-Bezos gjort sig känd för. Hon missar sällan ett tillfälle att framhäva sin smala midja och väl tilltagna byst, men den här gången var de förhållandevis strikta och korrekta. Väl valda, helt enkelt.

Men vad hjälpte det. Kommentarerna på sociala medier var skoningslösa.

”Hon har verkligen inte stil, men så mycket pengar och ändå ser hon ut att vara klädd i kläder från Shein”. ”’Well … stil är uppenbarligen inte något som pengar kan köpa”.

Grundpremissen har varit att man inte kan köpa sig in, oavsett hur mycket man än är beredd att slanta upp.

Men det är just det som paret Bezos försöker göra. För dem räcker det emellertid inte med att köpa exklusiva kläder, de vill äga den finaste biten av modevärlden. Eller åtminstone bli en självklar del av den. Och i november förra året orsakade denna strävan ett ramaskri som ekar än.

Då avslöjades att paret Bezos- Sanchez ska sponsra årets stora modegala, The Met Gala, på The Metropolitan Museum of Art i New York. Det är en omtalad fest som inleder museets årliga modeutställning.

Ansvarig för tillställningen är Anna Wintour, som numera har titeln ”Global Chief Content Officer for Condé Nast”. Hon har under sina drygt 30 år som chef för galan skapat sig ett rykte om att vara dess omutliga grindvakt; en säkerställare av att gästerna håller högsta möjliga modenivå.

Grundpremissen har varit att man inte kan köpa sig in, oavsett hur mycket man är beredd att slanta upp. För tillträde till festen krävdes stil och finess av världsklass, vilket bidragit till dess rykte som ”modevärldens Oscarsgala”.

Förutom Condé Nast och modemärken har emellertid företag som Apple, TikTok och Instagram alltid sponsrat galan ekonomiskt. Men de förmögna personerna bakom den typen av företag har sällan haft några ambitioner att konkurrera med de inbjudna ifråga om att synas.

Paret Bezos-Sanchez har däremot lika målmedvetet som metodiskt arbetat, eller armbågat, sig fram till att bli självklara inslag på fester och front row.

Och de har lyckats. De syns mer än någonsin, men blir också ständigt och obarmhärtigt sågade för sin stil, eller brist därpå. Men den enorma ilska som deras (eventuella) brist på stil och smak ger upphov till handlar kanske inte om hur de klär sig, utan om hur många i modebranschens topp beter sig. Beteendet påminner nämligen om det sätt på vilket många politiker valt att krusa för Donald Trump i förhoppning om att vinna personliga fördelar, eller undgå förnedring.

Anna Wintour är till exempel en uttalad demokrat som samlat in pengar till både Hillary Clintons och Kamala Harris presidentkampanjer.

Paret Bezos satt på första parkett när Donald Trump svor presidenteden.

Många i modebranschen stöder även det ramverk som vill främja mångfald, rättvisa och inkludering på arbetsplatser, det så kallade DEI. Det projektet har dagens amerikanska administration skrotat, och direkt efter valet drog Jeff Bezos tillbaka policyn om mångfaldsrekrytering på Amazon.

Kanske borde ilskan inte riktas mot paret Bezos och deras klädstil, utan mot dem som inställsamt viker ner sig inför den makt som parets enorma förmögenhet ger.