Det råder ingen tvekan. Världen är emot mig – i alla fall på en punkt. Så fort jag föreslår en spontan utflykt med medhavd skaffning, blir en annars välvillig omgivning plötsligt motsträvig – ja, rent ut sagt fientligt inställd.
– Det för kallt, det är för varmt, jag gillar inte sand, gräs, träd, insekter, omgivningen eller vindriktningen, jag är för trött, jag vill göra något annat, det är bara onödigt krångel, ljuder en dissonant kör av nejsägare.
Dessa negativister verkar inte ha förstått hur underbart skönt det kan vara att äta i det fria. Frisk luft är en fantastisk krydda, som upphöjer den mest frugala smörgås och den vardagligaste flasksaft till oanade höjder.
Men en picknick har mer djupgående effekter än så. Idoga forskare har studerat barn som ofta leker utomhus, och kommit fram till att de har en hälsosammare kosthållning än sina jämnåriga stugsittare. Forskningen är ännu i sin linda, men jag gissar att den gamla devisen ”frisk luft väcker aptiten” kommer att visa sig vara sann.
Utöver dessa positiva effekter är det ännu en sak som utfärdsantagonisterna inte begriper. En utfärd med mat är varken rationell eller förutsägbar. Den är – och ska vara – ett spontant och lite kaotiskt avbrott från den vanliga lunken.
Om vädret trilskas lite får man se det som en del av äventyret. Inte heller är det någon katastrof om man råkar breda ut filten lite för nära ett myrsamhälle. Att fara iväg med matkorg, sittunderlag, familj och vänner ska vara lite av en chansning. Om mamma behöver brottas med en björn eller om minstingen råkar få en myra på mackan, så får man ta det som det kommer.
Kanske blir drömpicknicken aldrig verklighet, men verklighetens röriga utemåltider har också sin charm. Och huvudsaken är att man kommer ut tillsammans.
Läs mer: Ut och njut – spontan utflyktsmat i det gröna