Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Folk som jag har brukat kunna trivas med de där fotbolls-VM där Sverige inte är med. 1982, 1986, 1998, 2014: alla de somrarna har jag hängt framför tv:n och betraktat dramat ur evighetens synvinkel, helt efter gamle Spinozas rekommendationer. Tack vare att Sverige inte har varit med och tvingat fram engagemangets och partitagandets kallsvettiga ångest.
Den saken blir ju omöjlig i sommar, vare sig vi är med i USA eller ej. Redan när Fifa-basen Gianni Infantino slog sina påsar ihop med Donald Trump och skapade ett slags perfekt symbios av grymtande översitteri och lismande fjäsk blev det uppenbart att den mänskliga uselhetens stank de båda sprider omkring sig kommer att göra detta VM omöjligt att närma sig utan munskydd.
Bara sedan Infantino delade ut sitt groteska ”fredspris” till Trump i december har så mottagaren av detta fredspris hunnit hota och förolämpa hälften av VM-deltagarna och fysiskt attackera en av dem, medan Infantino å sin sida har gjort allt för att visa sin trohet mot bossen. Har vi hört högljudda protester från den anständiga delen av fotbollsvärlden? Det har vi inte.
Men skulle nån sörja om vi förlorade mot Ukraina, ett lag som på alla sätt förtjänar segern så mycket mer än vi
Men i Valencia kommer vi åtminstone kunna njuta av den sällsynta känslan av att man faktiskt blir lika glad hur det än går, trots att Sverige spelar. Visst vore det kul om den sympatiske Graham Potter kunde göra ett fotbollslag av de traumatiserade stackare som vacklade ut från Jon Dahl Tomassons psykologiska experimentverkstad i höstas.
Men skulle någon sörja om vi förlorade mot Ukraina, ett lag som på alla sätt förtjänar segern så mycket mer än vi, i kvalet till ett VM som ingen borde vilja delta i över huvud taget? Vore det inte skönt att slippa en sommar av presskonferenser där deltagarna flackar med blicken och säger att de bara fokuserar på fotboll, som om det verkligen funnits en lag som hindrat idrottsmän att prata fritt och som vuxna människor?
Vore det inte skönt, kort sagt, att slippa påminnas om att våra somrars förtrollade värld utan motstånd låtit sig erövras av mänsklighetens mest frånstötande krafter?
Faktum är att den insikten går att skjuta upp en dag till. Vi kommer alltid att ha Valencia.
Läs fler texter av Jesper Högström.
