Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Christer Gardell har målats upp som mannen som kan få hela den svenska idrottsmodellen att falla. Att den svenska idrottsdemokratin snart ligger i ruiner och att allt börjar här och nu med en gammal basketspelare som säger att han vill lyfta svensk tennis.
Gardell har erbjudit sig att gå in med 100 miljoner. Mot att han får byta ut Svenska tennisförbundets styrelse, kravet har modifierats till delar av styrelsen. På förbundets årsmöte 26 april vet vi om han lyckas.
Största problemet har länge varit kopplingen mellan makt och pengar och allt hemlighetsmakeri kring de kopplingarna
Jag har ingen aning om huruvida Gardell kommer att få mångmiljonärer att gå man ur (rikemans)huse och köpa till sig makt i olika idrottsförbund med genomskinliga påsar pengar.
Däremot vet alla som har minsta koll på idrotten i det här landet att den svenska idrottsdemokratin har stora brister. Största problemet har länge varit kopplingen mellan makt och pengar och allt hemlighetsmakeri kring de kopplingarna.
I Max Lundgrens klassiska böcker om Åshöjdens BK är det en rik man som styr den lilla orten. Blåbärskungens pengar är andras lag. När ortens fotbollslag gör en resa uppåt är det med Blåbärskungens pengar som dolt styr- och drivmedel.
Dikten har stark koppling till verkligheten. Det har vimlat av ”blåbärskungar” i svensk idrott. Ortens ”starke man” med en huvudroll för det lokala laget.
Rika personers pengar in i svensk idrott har aldrig varit allmosor. Det har aldrig varit sponsorkranar som sprutat ur sig pengar utan villkor.
Ju högre upp i svensk idrott man kommit, desto sämre har insynen blivit
Det har kunnat handla om att stötta en speciell styrelse eller ett särskilt projekt som värvningar av stjärnor eller bygge av en arena. Ju högre upp i svensk idrott man kommit, desto sämre har insynen blivit.
De som öppnat kranarna har riskerat att se sina pengar missbrukas om ledningen i klubb eller förbund varit inkompetent och/eller bytts ut eller om lagets satsning kraschat.
Det vill Christer Gardell undvika. Han vill ha koll på vilka som styr svensk tennis och tar hand om hans pengar.
Det här har skapat en debatt. Får man göra så? Är det okej enligt svenska idrottsregler att ställa de här kraven?
Det är omöjligt att få ett rakt ja eller nej. Frågan är om Gardell kommer med krav eller erbjudande. Det beror på vilken sida i debatten man är.
Ett av svensk idrotts mest ljusskygga affärsavtal
Däremot gillar jag Gardells öppenhet i hela affären. Och det blev tragikomiskt när stoppa-Gardell-sidan skickade upp Krister Malmsten i domarstolen för att med en skrivelse konstatera att Gardells inspel landar utanför regellinjen.
Malmsten beskrivs som en av landets främsta idrottsjurister. Men just Malmsten har varit en nyckelfigur i ett av svensk idrotts mest ljusskygga affärsavtal. Det mellan svensk fotbolls olika organisationer och Rune Hauge.
Fotbollskanalens Olof Lundh är suverän när det gäller att kunna och orka gräva i svensk idrotts ekonomiska dypölar. Lundh stötte nyligen ihop med Malmsten. Lundh hade förgäves sökt Malmsten gång på gång för att i samband med ett bokprojekt ställa frågor om Hauge-avtalen.
Skatteparadis. Svensk fotboll. Hundratals miljoner. Ingen konkurrens
Enligt Lundh konstaterade Malmsten med ett leende att han haft insyn i alla avtal med Hauge och att han visste att Lundh sökt honom. Malmsten hade inte ens svarat Lundh.
Olof Lundh skrev nyligen i en krönika:
”Givetvis var det Krister Malmsten som skrev många av avtalen med den norske rättighetsagenten Rune Hauge. En man som är bosatt i skatteparadiset Guernsey i engelska kanalen och dit har svensk fotbolls olika organisationer skeppat hundratals miljoner. Betalning för att han sålt rättigheterna till svensk fotboll i närmare 30 år och det utan att hans bolag Profile Partners blivit konkurrensutsatt.”
Skatteparadis. Svensk fotboll. Hundratals miljoner. Ingen konkurrens.
En kort och koncis sammanfattning av svensk idrottsdemokrati när den är som sämst.
Det finns personer som varit offentliga med sitt ekonomiska stöd, då har det handlat om klubbverksamhet. Exempelvis Panos Papadopoulos i Ljungskile, Daniel Kindberg i Östersund och Percy Nilsson i Malmö Hockey. Den sistnämnde såg i början mest till att kontakter som han hade stod för pengarna medan han tog publiciteten.
I Svensk idrott har det varit bättre att sponsra och styra i skymundan.
Alla som gjort publika satsningar har fått en hel del negativa rubriker. I Svensk idrott har det varit bättre att sponsra och styra i skymundan.
Christer Gardell har kommit så långt att tennisförbundets valberedning föreslagit ”hans man” Ulf Rosberg till ny ordförande. Valberedningens ordförande föreslog en annan person och hoppade sedan av.
Att svensk tennis kommer närmare världstoppen för att Gardell går in med 20 miljoner kronor om året känns som när Björn Borg gjorde comeback med ett gammalt träracket. Vill man vara vänlig kan man kalla det optimistiskt.
Läs fler texter av Johan Esk
Läs mer:
RF: Finansmännens krav kan strida mot stadgarna
